"Our new Aston Martin, is just maaarvellous when you want to over take other cars"

Verbier, som sagt.

Om det är någon som undrar hur det går för Jonas och mitt "hälsoprogram" som vi inledde för 4 dagar sedan (se några inlägg nedan) kan jag meddela att det går bra. Efter middagen, som vi intog i skidkläder, har Jonas satt sig framför tv:n för att fila ner sina fotvårtor, medan jag sitter framför datorn i stretchande yogaställning och funderar på hur jag bäst ska beskriva en intressant konversation jag tjuvlyssnade på i liften i dag:

Anrik, brittisk överklass när den är som bäst: (Rysk, nyrik dito har mycket att lära än).

Guide: "Look, that's the peak where we normally land your helicopter to ski down the coullier".

Brittisk överklassdam till skidguiden sedan cirka 25 år (estimerade jag det till): "Oh really - . You know, our new Aston Martin, is just maaarvellous when you want to over take other cars, did you ever drive one?"

Guide: "No, I would be glad to test drive one once in my life" (uppskattar "rest of his life" till max cirka 10 år om hans överliggar-skidbummar-festarandedräkt fortsätter vara lika framträdande som den var idag).

Bättre lämna utrustningen på rummet efter avslutad semester, det är ju så jobbigt att släpa

Är i Verbier. Och här är det ju glammigt värre. Rolex- och Patek Philippebutiker, pappas plånböcker, Aston Martins och chalet á 600 000 euro för de minsta. Klientelet är också ganska förutsägbart - marginell skillnad när det kommer till nationalitet är det enda (svenskar: först i backen, mest avancerad teknisk utrustning, ryggplatta och lavinsändare, även i blå pister, fransmän: röker, tyskar: trängs osv osv).

Men det finns en grupp som utmärker sig här i "Verpan":

Ryssarna.

De pratar klart högst, har på sig klart dyrast kläder och flådigast utrustning (helst egna märket Bosco Sport med texten "Sochi 2014" plus Chanleskidor, Guccibrillor och Pradaboots -såklart).

De flesta ryssar köper allt nytt på plats i Verbier eller Courchevel eller St Moritz. Sen lämnar de prylarna på hotellrummet - för det är ju så jobbigt att släpa med sig dem hem igen till Moskva. Sägs det.

En ny, fräsch start

PS: Jag har lagt till några bilder från LA lite längre ner.

Vi är i Engelberg, Schweiz. Åkning i världsklass, men that’s it. Så, efter ett liv i lite väl mycket sus och dus det senaste året kom Jonas och jag på att den brillianta idén att starta ett nytt liv här i Engelberg.

Detta innebär i korthet:

-att vi äter middag när pensionärerna och barnfamiljerna gör det, tidigt, tidigt.

-att vi går upp när barnfamiljerna och pensionärerna gör det, tidigt, tidigt.

-att vi tycker det är dyrt här i Schweiz och snikar med oss mackor från frukostbuffén som vi i smusslande äter på de kostsamma restaurangerna.

-att vi tillbringar kvällarna med att kolla på extrema skidåkarfilmer - och stretchar.

Vi började med detta program i dag. Vi får se hur länge det varar.

Tyskland - skidåkning i världsklass?

I dag träffade vi en tysk som klagade över att ryssar köper upp alla tyska lyxvillor. Se där – en rysk koppling minsann!

Sen sa han också att Stockholm är världens dyraste huvudstad, att ryska och svenska är ungefär samma språk och att tyskland har världens bästa skidåkning. Und so weiter.

Får hoppas på ryssar i Frankrike

Tyvärr kan jag inte rapportera om några ryssar i Schweiziska alperna, sorrysorrry, måste vara trist för er som faktiskt är intresserade av Moskva (och inte av mig - konstigt!) men vad göra? Så - så länge kan jag rapportera att snöläget i Engelberg, CH är topp, backarna är branta, solen skiner och det är nästan inga människor, men, som killen i skiduthyrningen sa apropå att schweizarna har nåt slags "karnivallov" nästa vecka och att det då kommer vara fullt upp med folk i backarna: "Next week. It is very much a tragedy".

Får hoppas på ryssar i Frankrike, där brukar de ju hålla till.

Serious celeb spotting

Tacktacktack för alla grattishälsningar!

Vi befinner oss i Big Sur (Highway 1, Kalifornien) som ar varldens coolaste och harligaste plats och vi har hajkat, gatt pa spa och atit sjukt gott. Och spat var ju nodvandigt for att rena vara omma sjalar och kroppar och psyken efter en weekend i LA.

Bla hande fojlande:

- Jonas och jag drog till Malibu och sket i skyltarna som markerade att vi inte var valkomna att promenera dar kandisarna bodde. Vi bar stora solglasogon och stirrade inte, utan valde istallet att lagmalt nicka mot de vi motte, liksom for att markera att vi var "en av dom".

- The Laurellis: Peter och Ylva tog flyget till LA fran San Francisco och vi inledde vistelsen med - japp, det var precis vad vi gjorde - att kopa en "star map". Mal: stalka David Beckham och Tom Cruise. "David is over here" sa den spacklade och lyfta damen och pekade pa kartan med sina tre centimeter langa naglar.

- Vi sag varken David eller Tom, men daremot Al Pacino med sina tvillingar, vilket orsakade u-svang med dackskrik.

- Vi kakade pa Koi. "Great scene", kommenterade servitrisen pa fordrinksstallet vart val.

- Vi tog oss in pa Sky Bar och var mycket nojda. "That guy is either Swedish or gay", sa tva svenska tjejer till en amerikansk man om Jonas. Det var nog darfor vi kom in.

- I LA stanger alla nattklubbar 0200. "Yeeeeaaaahhh, it's because we are a moooorning city. We like, do yoga and have yummy breakfasts in the mornings insteeeeaaad", informerade en LA-chic brutta oss. Sa Peter, Ylva, Jonas och jag hade strumpdans pa vart hotellrum istallet.

Bilder: Överst: "David is here", star stalking i Beverly Hills, hotellets pool, Jonas och jag på Malibu beach innan vi sett huspriserna.

I morgon drar vi till Europe, som dom sager over here.

Crazy celeb spotting

Mycket kan man säga om Moskvas elitnyscen, men förutom skådisen Konstantin Krukov (jaja, han som gav Jonas sitt telefonnummer på Dyagilev med kommentaren: "call me") - så är det tunt på megakändisfronten. Men nu är vi ju i LA. Och här är det ju som bekant andra bullar.

Efter idogt kändisspanande i Malibu, Beverly Hills, på Griddle Café och på Robertson Blvd gav ansträngningarna till slut utdelning.

En hop med papparazzis stod utanför restaurang The Ivy på Robertson Blvd. Vi spanade. Som vi spanade. Och plötsligt dyker han upp - Filip Hammar i egen hög person, med flickvän (fästmö?). Han klev in i en hyrbil.

"Festen hos Tori Spelling var ju rätt grym"

Jag är ju gift med en ganska stöddig man.

Vi har just anlänt till Los Angeles och Hotel Standard på Sunset Boulevard och Jonas underhåller mig med anekdoter från året då han gick på Beverly Hills High school (17 år sedan): "Festen hos Tori Spelling var ju rätt grym. Hon hade en egen sjö på sin tomt".

Dessutom misstänker jag att han hoppas han på att bli "upptäckt". Och det värsta är att han då och då blir det. När jag får höra kommentarer som: "Great camera, are you tourist?" får Jonas höra: "We are going to celebrate 10 years of success for Crustacean (grym resto i Beverly Hills som vi var på i kväll). A lot of celebs will be here and it would be great if you could come. The owners daughter has seen you - and she has specifically told me to ask you to attend her party."

Osv osv.

Jonas verkar tycka att det är ödets lott. Först blir han uppraggad av Konstantin Krukov i Moskva - men honom kan han ju inte ringa för han är ju straight och dessutom gift med mig (Jonas alltså). Sen missar han frukost med Christina Stenbeck och Mia Brunell i Moskva nästa vecka (för han är ju med mig) - och nu detta.

Stackarn.

Bild av min man (och mig då - men vem bryr sig?) som spexat till det och gjort om sig till "Jorge". (på Kap Verde).

"How are you guys doing today?"

"How are you guys doing today?" "Beautiful day, huh?" "Oh, I LOVE your jacket!", "Great accent, where are you guys from?", "Are you guys tourists? In that case I have a great idea for you!".

Precis. Vi är inte i Moskva. Vi är i San Francisco och det är underbart att vara i en stad där jag som kund inte ses som ett problem och där expediterna inte informerar mig om att jag är ful/tjock/inte passar i den färgen/det snittet eller ge mig någon annan anledning att inte handla det tilltänkta plagget.

Tanken var att vi inte skulle shoppa men alla är ju så trevliga så det bara blev så.

Vi hälsar på Peter och Ylva Laurelli och det är väldigt härligt.

No stress in Kap Verde

Här på Frankfurts flygplats finns det mat, internet, tak över huvudet och tydliga skyltar som annonserar när de olika planen kommer och går. Precis tvärtemot hur det fungerar på Kap Verdes internationella flygplats, med andra ord.

På Kap Verde är ledordet "No stress". Vi gjorde en "dagsutflykt" (som utvecklades till 2 dagar pga just denna no stressmentalitet) till ön Santiago och upplevde följande på flygplatsen i Praia, Kap Verdes huvudstad:

- Carl promenderade rakt igenom säkerhetskontrollen med en Kap Verdiansk motsvarighet till ett svenskt skrovmål från Sibylla.

- När vi inte fick någon information om vilken tid (eller vilken dag) planet tillbaka till "vår" ö - Sal - skulle gå, lovade killen som jobbade i kafeterian oss att det var okej att gå säkerhetsområdet bakom incheckningen med massa röda knappar och "endast personal"-skyltar, för att träffa "Claudia", airport supervisor.

- Carl till Claudia: Are you sure the plane leaves at four and not five? Claudia: Yes I'm sure, I have to fly the plane. I can't but I must.

- Claudia: Jasså har vi inte annonserat när planet går? Ok, då gör vi det nu.

- Toaletterna verkade vara kopplade till det flygplatsens övergripande högtalarsystem.
Und so weiter.

Nu sticker vi snart till San Franscisco!

Kap Verde is cool, man

Sorry sorry sorry.... men befinner mig pa Kap Verde och har finns det inte mycket till internet. Vad ska jag da beratta? Katja, Carl, Jonas och jag njuter av livet; surfar, dyker, ater, dricker, pratar, solar och alla lar sig kitesurfning utom jag som satsar pa vindsurfningen helt och hallet och det ar nog tur det med tanke pa alla tradar som ska hallas reda pa nar man "kajtar". Jag ar inte sa bra pa att trassla.

Vad mer?

- Vi traffade nagra fransman haromdagen, allt var trevligt, lite for trevligt tyckte Jonas som kom med forslaget: "but maybe Russia should buy France? I mean, they could". Apropa Rysslands framfart i franska Courchevel osv.

- Vi hanger lite med en ryska (modell rik) som uppenbarligen inte har samma problem som de flesta andra ryssar med att skaffa visum utomlands. Sa nar Carl berattar hur hans ryska kollegor sliter och kampar for att fa visum, tittade var nyfunna van pa honom och sa: "Why, are they disabled?"

Osv osv.