Var härom kvällen på något så glamouröst som svenska "fritidsföreningen" Moscovitens träff på Exportrådet. Jag tyckte att jag hade god tid på mig, hade bestämt träff med Ulrika en kvart innan, hade kollat upp var jag skulle på kartan osv.
Men i mitt stilla sinne tänkte jag: "Äh, det gör väl inget om jag kommer försent. Jag bor ju i Moskva nu. Här kommer ingen någonsin i tid. Inte någon av mina svenska vänner, inga ryska och inga andra heller. Någonsin".
Så när jag insåg att min taxichaufför var lost beyond imagination tog jag det först lugnt, sen började Ulrika och jag hetsringa varandra om adress och var jag skulle gå av och hej och hå.
En halvtimme försenad klev jag så in. Och var (typ) sist. Där stod alla svenskar som är med i fritidsföreningen Moscoviten och väntade på mig och "en till".
Präktiga, duktiga, svenskar! Foträta skor, tidsfascister och kanelbullar. Var vi än befinner oss i världen.
(Som sagt, mina svenska vänner kommer aldrig någonsin i tid, så jag antar att de utgör något slags undantag. Men så är de flesta inte med i fritidsföreningen Moscoviten, heller).
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Amen till det där om tidsfascister... Finns det inget som säger att "fint folk kommer sent" längre? P.S Googlade ordet foträta skor för att se om jag stavat rätt på min blogg, det var så jag hittade hit :)
Post a Comment