So much drama

Så var det dags igen för lite ben-och knädramatik. Senast var väl när Jonas och jag tävlade med cyklarna och jag slog upp hela knäet och sydde 25 stygn - vilket var strax efter olyckan i franska alperna när jag blev påkörd av en bil bakifrån efter en blöt tillställning.

Bägge gångerna: En månads kryckor och gråt - och odräglig att leva med.

I förrgår kraschade jag i backen och vred till knäet. Och vips (jag var chockad över den ryska effektiviteten) var 6 (sex!) ryssar i kycklinggula dräkter och tuff attityd framme och lindade knäet, la mig i en släde, lyfte av mig av släden och upp på en skoter och in till en doktor och in i en ambulans.

Och sen tog de med bistra miner våra liftkort.

Jag vill härmed ödmjukast tacka:

Dan-Alp för snabb assistans med att gräva upp benet.

Erik Danemar för fjälljägareffektivitet och rysk översättning.

Jacob Grapengiesser/Tomas Johansson/Fredrik Svensson för att ni fixade pulka och skoter - (också med fjälljägareffektivitet)

Syrran.

Jonas för 3 liter vodka och några flaskor vin - det dövade något.

Wille och Per som efter gårkvällens fest har låtit mig få annat att tänka på än mitt knä (som vinindränkta morgonrockar, vinstänkt vägg och några krossade glas und so weiter).