Det ska ju sägas direkt, vi snackar inte Hawaii eller Korsika. Det här handlar om vindsurfning the hard, Russian way. Eftersom ryssar inte verkar gilla att marknadsföra sina utflyktsmål och ej heller stoltsera med nån skylt som markerar att här ligger restaurangen/nattklubben/muséet, eller i det här fallet, vindsurfningsbutiken, då är det ju tur att vi har träffat Carl.
Först besökte vi butiken (första bilden) och ja, när man väl hittade till den väl bevarade hemligheten så såg det ut som i vilken surfbutik som helst (INUTI, märk väl att utsidan skulle lika gärna kunna vara ett KGB-kontor/ett fängelse/en matvarubutik, ett dagis, det är ingen större skillnad). Alltså visade butiken surffilmer och rastafarityper stod bakom disken (fast i det här fallet var det kanske lite överdrivet, det finns nog inga rastafariryssar, tyvärr, ska väl tilläggas).
Bild # 2 föreställer "klubbhuset", där vindsurfarna tar sig några vodkashots efter en lyckad surfningsdag.
Klubben drivs av Nikolai (se bild # 3), han har hållt på i en herrans massa år med sin verksamhet och innan typ -91 byggde han och övriga entusiaster helt enkelt sina egna brädor. Men nu finns det bra grejer!
Men det var kallt (hagel och snö då och då). Så jag hoppade. Men insikten om att jag kommer att få min dos iskall vårsurfning helgen 16 till 20 maj då jag ska på vindusurfningsläger med syrran på Öland, fick mig att känna mig rätt nöjd ändå. Men Carl och Jonas klev på brädan!
1 comment:
Myra ser lite mongo ut på 1:a bilden...Bokan
Post a Comment