Moskva är en mycket kul och spännande stad. Men jag förstår varför folk ser ut som gummor, när de egentligen borde vara fräscha som små svenska nyponrosor:
Jag går och lägger mig två och går upp sex under veckorna. Lite överdrivet, men ungefär så. Varför sover jag bara 4 timmar? För att hinna med det som måste hinnas med, såklart!
Allt. ALLT tar sån tid i Moskva. Det är trafikstockning, det är 17 dokumeeeent som ska fyllas i för att lämna tillbaka ett par jeans, det är tre kassor som ska besökas innan du får ut dina två läppglans som jag hetsköpt till Jonas snälla kollegor som hjälpte mig med min försvunna väska, det är människor överallt och det är långt mellan destinationerna och det är språkförbistringar och det är väntan och det är köer. 24/7.
Jag hinner ingenting! Försöker hinna med ett liv som består av att skriva för div tidningar, plugga ryska, träna, vara social och så vidare. Högst normalt med andra ord.
Åh nej, inte i Moskva.
Åt lunch med Hanna Hjertqvist idag och hon bekräftade min nästa stress: nämligen det beteende som blir konsekvensen av att aldrig hinna något. Min anspråkslösa önskan om att kunna jobba gör att jag är stressad, hyper (jaja), fäktar med armarna, blänger på folk som tränger sig och säger gärna till högt och argt, hetsar och messar halvt panikslagna meddelanden till alla som är intresserade. Osv.
Jag tror jag måste sluta jobba för att hinna med att lämna tillbaka ett par jeans, typ så känns det.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment