Auf wiedersehen, bitch!

Martina var på besök i helgen, för att, som hon uttryckte det, "samla tålamodspoäng" (till blöjbyte mm). Så det var med andra ord full rulle hela helgen - och väldigt skoj. Tills vi tappade bort varandra på nattklubben Dyagilev.

Kl 0600 tyckte jag nämligen att det räckte. Det tyckte naturligtvis inte Jonas och Danne så de stannade kvar. På väg ut från klubben lyckades jag tappa bort Martina. Så där stod jag. Martina visste inte var vi bodde och hade inte telefon med sig och Jonas och Danne svarade "vi är i VIP-avdelningen" när jag försökte kontakta dem.

Jag trodde alltså att Martina var bortrövad. Till sist blev jag desperat och försökte blidka gorillorna i dörren trots att jag visste vad resultatet skulle bli. "Please, please, my friend can be dead", skrek jag. Som om det skulle hjälpa.

"Do you speak German?" sa en av de charmerande ärthjärnorna.

"JA!", skrek jag.

Då tillkallade han en tysktalande person som fick nöjet av leverera följande line till mig:
"Auf wiedersehen, bitch".

Sen kom Danne och Jonas - och Martina thank god. Och då har Jonas den dåliga smaken att avbryta min svada om all dramatik med: "Danne, har du en snus". Mina tålamodspoäng räckte inte för detta, vill jag meddela.