Jonas laddade kylen full med svart kaviar härom dagen. Stolt och lite östermalmig berättade han vitt och brett om den fina, svarta kaviarn som vi skulle glufsa i oss i tid och otid. Hyfsat billig hade den varit också.
Svart kaviar är mycket svårt att få tag på, dyr - och om jag fattat det hela rätt, olaglig att föra ut ur landet om man inte mutar tulltjänstemännen förstås. 1000 rubel kostar det enligt säker källa.
Men sen kom Katja på middag, läste på baksidan av burken och informerade oss glatt om att det vi bjöd på var inget annat än äkta, rysk gäddkaviar.
- Den var ändå inte så god, sa Jonas sårat. Så nu står de där, burkarna, som ett hån gömda bakom den svenska snusen och de nuclear-gula äggen.
På bilden är vi på väg att hugga för oss av kaviarn, än så länge glatt ovetandes.
No comments:
Post a Comment