Tre dagars nomadliv på stäppen, så här går det till

Av alla "bo med ursprungsbefolkningen/indianer/inkafolk/aboriginals" osv liknande backpackeraktiviteter som jag har gjort, tar nog den här priset. Om man nu med det menar att "do the real thing" som Lonley Planet skulle uttrycka det. Det är ju inte så att det precis dräller av turister i Mongoliet (som sagt, det tog 9 timmar att ta sig över gränsen från Ryssland), så vi var... ganska ensamma. Det var verkligen vi och nomaderna. Här fanns inga undangömda toaletter eller duschar eller västerländskt matförråd för den kräsmagade. Nej nej, istället serverades det urkarvade fårskallar (varpå köttet sedan las i högen med torkat bränsle (torkade bränsle på stäppen = koskit) två tält, kanske 100 får och getter, 10 hästar och 30 kor, en sprillans motorcykel - och en alldeles fantastiskt, förtjusande och gästvänlig familj.

Följande gjorde vi:

- Plockade koskit med händerna (Vi fyllde på bränsleförrådet, helt enkelt!)
- Mjölkade kor
- Åt väldigt segt kött (torkat och kokat från god knows vilket djur. Yak tror vi köttet kom från). Och vi drack salt te. Och jag har också fått nuvunnen respekt för folk som har svårt för chèvre. Hästost eller var det nu var, var också "ganska strävt på tungan".
- Provade det nygifta nomadparets bröllopskläder.
- Red på typ vilda hästar.
- Agerade surrogatmorsor åt en vilsen killing - och vallade får, såklart.
- Spelat "Uncle Ben" (trodde vi att det hette. Nix, spelet hette såklart Ancle bones. Djurskelettsspel, alltså.
- Plockat ner och satt upp nomadtält.
- Blivit friade till (Ebba).

Och hur härligt och fantastiskt (och verkligen att rekommendera!) det än var, uttryckte sig Ebba ganska kärnfullt på väg hem: "Fy fan vad jag är glad att jag inte är nomad".