Efter att ha släpat min träningsväska (som aldrig användes) runt halva stan, från det ena mötet till det andra, till universitetet och tillbaka - och hela tiden med ambitionen att hinna med ID Smile-utställningen som folk har tuggat om den senaste veckan och som stängde i dag - och allt detta med t-bana - drabbades jag plötsligt av en häftig Babuschka over dose.
Ryssarna, eller snarare, babuschkorna, väjer inte. Det är alltid, alltid jag som måste vika undan för mötande trafik. De går in i en, de kliver på dina skor, de knuffas, de trängs och framför allt (och det gäller alla) - de håller inte upp dörren.
Så efter en dag med för många dörrar i ansiktet, blåmärken på armbågarna och en svettig armhåla i ansiktet för mycket, fick jag nog. Jag tittade argt, svor, himlade med ögonen, brottade mig fram och knuffades. Jag sket helt enkelt i mina medmänniskor och bestämde mig för att bara åka taxi i fortsättningen.
(Vilket påminner mig om när Ebba och jag förra våren tog oss till Ikea i Kungens Kurva med buss, t-bana och till fots. "Man behöver ju inte alls bil för att ta sig till Ikea!", konstaterade vi nöjt på vägen dit. För att sedan ta en taxi tillbaka till stan).
Sånt jag kan tycka är lite pinsamt.
Men i Moskva? One too many babuschkas kan faktiskt göra sitt till humöret.
No comments:
Post a Comment