Jag vill inleda med att förklara att det här stycket handlar om kvinnor (så att inga män blir sårade, menar jag).
Det finns väldigt många vackra ryskor (här hade jag tänkt återge Linda Stanojevics (som bor i Sydney) och min skypediskussion i dag som handlade om snygga australiensare (ok då) och om inte så snygga ryssar, och den var ganska humoristisk. Men jag tror inte det behövs så mycket fantasi för att förstå hur den lät).
Men ryska babes kan ändå inte mäta sig med vackra svenska kvinnor i föräldraålder - i alla fall inte med de puddingarna som Jonas och jag hade förmånen att dinera med i söndags, nämligen Nilla Cronstedt, Amelie Lundström och Lillan Alarik, inklusive deras män Carl-Johan, Peter och Åge. (Alla är en salig blandning av Carls föräldrar och deras vänner) som var på besök i stan.
God damn! Nilla, Amelie och Lillan var nämligen hur fräscha som helst.
Och i jämförelse med ryskor som tyvärr åldras väldigt snabbt (de ser ut som de är 45 när de är 30, och då förvandlas i alla fall de som jobbar i snabbmatskassorna till sura tanter med blekt hår på utväxt. Och det är därför, enligt Jonas, som de är så desperata att gifta sig innan 25-30. Är man inte gift då kan man lika gärna kasta in handduken) var de här svenska damerna rena barnrumporna.
Det pigga ungdomarna var alla noga med att understryka att resan till St: Petersburg och Moskva främst handlade om att spana i konst och gå på museum, men de verkade lika slitna som vilka förvuxna tonåringar (känner några stycken) som helst på söndagen: "Vilket paaaarty, och vi blev bjudna på så mycket champange! Oj oj oj, vi ville aldrig gå hem".
Det stuket.
"Blir jag så där kan jag ju sluta åldersnoja", som jag så "kärnfullt" uttryckte det.
No comments:
Post a Comment