Jonas och jag har invigt våra nya liv med ett premiärpass på gymet. Sergiej och Elena hette våra introduktions-PT:s och de såg precis ut som ett ryskt konståkningspar.
Följande hände:
- Den första frågan jag fick var "Can you swim"?
- Nästa fråga var: "Kina, are you in good shape?" KZ: "Quite. Not too bad, actually!". Men efter tio minuters hårdkörning kom Elenas dom: "You are not an Olympic star". (Ryssar är ofta berfriande ärliga när det gäller vissa saker).
- I medlemsskapet ingår även tio minuters "beauty consultation".
- Jag räknade till elva vågar utplacerade i lokalen.
Sedan blev kunden (dvs Jonas och jag) anklagade för att ha försökt skinna gymet på 200 sek. (Och det efter att vi alltså har betalt ett årskort och förväntas rekommendera stället till vänner. Dessutom var det gymkortssäljarens misstag, inte vårt).
Jag blev så arg att jag nästan började lipa.
Då började Jonas svamla om kulturskillnader och om att svenskar generellt är väldigt pålitliga, men jag var arg som ett bi och skrek att man inte behandlar kunder hur som helst och det slutade med att gymbruttan snyftande sa att hon skulle betala de 200 kronorna ur egen ficka och när vi inte gick med på det kom hon springandes med en gymbag, två t-shirts (bild!), en cd-skiva och två pennor. "It's a gift, I'm so sorry so sorry". Och så fick vi trösta henne i stället.
Jag blev så arg att jag nästan började lipa.
Då började Jonas svamla om kulturskillnader och om att svenskar generellt är väldigt pålitliga, men jag var arg som ett bi och skrek att man inte behandlar kunder hur som helst och det slutade med att gymbruttan snyftande sa att hon skulle betala de 200 kronorna ur egen ficka och när vi inte gick med på det kom hon springandes med en gymbag, två t-shirts (bild!), en cd-skiva och två pennor. "It's a gift, I'm so sorry so sorry". Och så fick vi trösta henne i stället.
No comments:
Post a Comment