Galleriet i vårt hus kanske måste stänga?

Eftersom jag inte var hemma och fick uppleva kvällens spektakel, så har Jonas fått förtroendet att återberätta vad som hände på vår gata i dag:

Säg den lycka som vara för evigt

Galleriet i vårt hus lockar den unga och välutbildade eliten i Moskva med välklädda, trevliga människor och det har känts som ett trevligt inslag bland de annars ganska trista och gråa människor som bor i huset. Vi har varit glada och stolta över galleriet, speciellt som vi först trodde att källaren gjordes i ordning för mongoliska svartarbetare som oftast håller till under olika hus i staden.

MEN - igår kväll satt det prydliga handskrivna lappar uppsatta på entrén till huset och i hissen. Vi trodde att det handlade om någon form av service på hissen. Jag tog en bild av lappen och denna visades imorse upp för min kollega Oleg för översättning. Oleg såg både road och förvånad ut när han sakta tydde texten på den lilla mobilkamerabilden - han mumlade något om grannuppror och stormöte i huset.

Jag: "VA!? vad har hänt"?

Oleg: "It's some kind of pornografic gallery in your building wich is disturbing the neighbourhood".

Mötet skulle hållas kl.19 ikväll och ALLA boende uppmanades att närvara. Innanför grindarna möttes jag av mängder av människor.

Kul! Galleriet måste dra mycket folk, tänkte jag, men icke sa nicke. Folkmassan bestod av våra grannar som ivrigt diskuterade det fruktansvärda som just nu pågick under deras fötter, denna prostitutionshärva som dragit till sig stadens slödder, fyllon och lössläppta kvinnor. Alla dessa påhittade saker slängdes i ansiktet på oss. Jag förstod såklart ingenting, men Oleg översatte artigt. Mitt i alla lögner om detta trevliga galleri med vackra, välutbildade besökare skickas det fram lappar med krav på underskrifter som ska skickas till polisen och till borgmästaren - det här måste stoppas innan husets rykte är fördärvat, ropade man.

Jag försökte försiktigt säga att jag bara hyr lägenheten, men det var inga problem: "What is the name of the owner?". Jag blev osäker, sa något som han trodde var ungefär namnet, varpå en namnteckning raskt förfalskades.

Efter cirka 20 minuters hektiska diskussioner, kunde jag säga "paka" (hej då) och lämna de upprörda massorna, men diskussionen fortsatte nog långt därefter.

Välkommen till lilla Sovjet på Pokrovka 20 - det är här det händer.