Sunday, September 30, 2007

Jens Lekman was here






































Det har varit svensk film- och musikvecka i Moskva. Svenska filmer (våra svenska lätt "lågmälda" filmer passar nog ryssarna perfekt) har visats, svenska dj:s har spelat - och så var Jens Lekman, Lia Boysen och han som spelar gubben på McDonalds i Östermalmsfilmen Darling i stan. Bland annat.

Därför tog vi oss alltså till Klubb Ikra (tänk Debaser) och Jens Lekmans konsert i lördags. Inträdet var 700 rubel, och varje gång vi sträckte fram en tusensedel till kassörskan så hördes det karaktäristiska sura baskugsläget jag tidigare har bloggat om. 1000 rubel. Mycket pengar. (Men det kostade ju 700, kan man tycka, 1000 rubel borde vara den normala valören att betala med. Nåväl. This is Moska).

Så när vi krusat och bönat och bett och fått förklarat för oss att "Jens Lekman playzzz anothzer 40 minutes" var konserten slut.

Men Lia Boysen var där och det var även Åsa Faringer (Tror jag. Baserat på väldigt lös information. Hon som regisserat Svarta Nejlikan?) och vi drack rysk champanskaja i ett rum med dansande laserstrålar, så det gick ingen jättenöd på oss ändå (fast vi drack inte champangen med de svenska kändisarna, iofs).

Pics från kvällen: Carls roliga kompis Christian Philippe, direkt från Minneapolis, Torun Larsson, Jakob G (bakom laserstrålarna), Ullis, Katja.

Ikra: Kazakova Ulitsa, #8a, Metro: Kurskaya

Friday, September 28, 2007

Idag ringde Andréj till mig

Som jag tidigare bloggat om så ringer det ofta folk till vår lägenhet. Ofta vill de prata med Mischa (Mischa NJET!). Men i dag ringde Andréj. Och han ville inte prata med Mischa. Han ville prata med mig.

Så här lät det:

Kina: Allå!

Rysk person: Allå? Sen kom en låååååång svada på ryska.

Kina: Ja ne gavarjo russki. Angliski? I don't know who you are! And and I don't understand you!

Rysk person: But I understand you very well.

Kina: Ok. Who are you? Who do you want to talk to?

Rysk person: I'm Andrej. I want to talk to you.

Jag lägger på. Det ringer igen.

Kina: Allå!

Andrej: I am 18, my name is Andrej and I want to talk to you!

Jag la på. Han ringde kanske 15-20 gånger efter det, men jag ignorerade Andrej.

Thursday, September 27, 2007

Mischa NJET!

I Moskva tar du inte telefonnumret med dig när du flyttar. Alltså ringer det ofta folk till oss som vill prata med Pasha/Masha/Elena/Yuri/Svetlana/Irina och allt vad de heter.

Så här låter det då:

Kina: Alllå!

Rysk person: Allå?

Kina: Angliski?

Antingen lägger personen då på av ren förskräckelse, eller så fortsätter hon/han:

Rysk person: Jest tam Mischa? (typ: Är Mischa där)

Kina: Mischa NJET.

Rysk person: Jest tam Mischa?

Kina: Mischa NJET. Ja ne gavarjo russki! (Misha not here. I don't speak Russian)

Rysk person: Jest tam Mischa?

Och så där håller det på tills jag lägger på luren. Då ringer de oftast upp igen - och så fortsätter det. Dag efter dag efter dag.

Monday, September 24, 2007

Eva och de fyra persikorna





















Åh, kontrasterna, det är det som är hela grejen med Moskva",
hävdar en del. Jo tack. Hela grejen vet jag inte, men de är ju hyfsat påtagliga.

Eva Engelbert besökte nyöppnade och lyxiga matbutiken Globus Gourmet för att köpa frukt. 1400 rubel fattigare gick hon ut från Globus Gourmet med 4 persikor. 350 rubel per persika. Det är alltså drygt 90 kronor styck. Jag hoppas att de smakade.

I nästa stund går du till närbutiken, sträcker fram en 50-lapp (ca 13 kr) för att betala något som kostar 10 rubel (drygt 3,50) och belönas med det karaktäristiska, sura, baksugslätet från expediten, besvärad över att bli tvungen att växla den stora sedeln.

Så är Moskva. Inte konstigt att de Leninanhängare som man då och då ser demonstrera utanför Lenins Tomb skriker "kapitalistsvin!" (se bild) när de går förbi trendiga och nyrika Bosco Bar på röda torget. För där kostar ett glas färskpressad juice 65 kronor.

Oligark goes foppatoffel

Visst. Hela grejen med kommunal musik- och simskola och baddarmärken für alle är verkligen toppen. Det är bara det att resultatet blir att alla kan simma (och spela något instrument också för den delen, men det hör inte hit), vilket gör att ett badhusbesök i Sverige oftast påminner om ett tredje världskrig med skrikande ungar och deras oroliga, svenska curlingföräldrar.


I Moskva verkar inte alla kunna simma. Därför är det tomt i bassängen på mitt gym - förutom när det är simskola för oligarker. (Och fö är inte barn välkomna till mitt gym, men det hör heller inte hit).


Förra veckan simmade jag ensam i godan ro i nästan en halvtimme. Njöt. Insåg varför jag gillar att simma. För att det är tyst och svalt och för att man tänker så bra.


Men plötsligt kliver ett gäng frustande valrossar/oligarker ner i bassängen. En för att lära sig simma, några för att surt och uttråkat ge mig blickar som talade om att jag nog borde flytta mig från bassängen genast - och en för att snabbsimma med gula foppatofflor på fötterna och med såna där slasksilar i plast man använder i köket på händerna som paddlar.

Det var en syn, vill jag lova.

Att komma in på nattklubben Dyagilev
























För att slippa eventuell förudmjukelse vid dörren till nattklubben Dyagilev är det smartaste draget (hör upp Moskvaresenärer!) att samla ihop ett gäng, ringa ett nummer och betala en klumpsumma för ett drinkbord.

Det ska tilläggas att även om du har betalt den hyfsat feta klumpsumman så är du inte 100 procent garanterad att Pasha Facecontrol kommer att uppskatta åsynen av dig, men du har ändå tagit dig en bra bit på vägen.

Så i fredags eftermiddag släpper vi av Jeff utanför Dyagilev (efter att jag har låtit honom förstå att en rysk, kvinnlig Dyagilevanställd kommer att föredra en "male american" över en "married 30 something female") för att betala Jelena/Irina/Svetlana eller vad hon nu hette. I cash.

Jeff ringer numret. Hon låter honom vänta. De möts till slut. Jeff lämnar över en plastpåse med pengar, får inget kvitto men väl ett bordsnummer och skriver under en bunt dokumeeeent.

Lördag:
Med ett inte bortglömt bordsnummer beger man sig alltså till Dyagilev, ringer sin kontakt - som i sin tur ska övertala Pasha att släppa in de betalande gästerna. Och hoppas att det går vägen.

PS: Ett annat tips är att inte låta sig avskräckas av alla modeller anno 1990 - eller - framför allt att ignorera kommentarer som:

"It can't really be any fun for wifes to go to Dyagilev when the husbands only look at the models". Citat: Jeff Hilgers.

Dyagilev: Dyagilev Project, Sad Hermitage (Ermitazhnyi Sad)

Läst om Dyagilev: Opened in March 2006, the Dyagilev Project's two stage, three-tier baroque interior features wirewalkers, acrobats and more. Entrance is free to those passing the ferocious door policy, or "face control". Expect the night of your life if you can get in, although the chances are that you probably won't.

Bad smell is no more
















Jag har ju ofta ondgjort mig över lukten i Moskva. But bad smell is no more. Vilket antagligen betyder att perioden då varmvattnet var avstängt i Moskva för alla utom de med varmvattenberedare (ungefär från maj till augusti) är över.

Döm alltså om min förvåning när varmvattnet inte fungerade under två dagar förra veckan.

Självklart! Nu får amerikaner och alla andra med fördomar om Moskva vatten på sin kvarn resonerade jag surt medan jag lyssnade till Jeff som fällde kommentarer som:

"It's no problem for Sissi, she has a family tradition of not taking showers that often"

"Let's boil some water"
Osv.

Så jag ringer Jonas som rådfrågar kollegan Oleg, som låter som om att det är en självklarhet att vattnet ska vara avstängt i två dagar.

Men på (den inte direkt uppseendeväckande stora) lappen (som jag till slut hittar) står det klart och tydligt 1 dag. Inte två.

Ännu ett av alla dessa mysteries of Moscow som jag aldrig kommer att förstå mig på.


An american in Moscow part II























Det har redan sagts att Jeff är amerikan. Det betyder alltså fortfarande att han är paranoid:

"You Swedes are so trusting", svarade han oss andra stött och trött när vi inte riktigt förstod varför han var tvungen att:

1. Hålla passet i handen (se bild) under luncherna alt:

2. Lägga passet i servetthållare/under gaffeln/kniven (se bild) eller annat lämligt ställe för full uppsikt.

Osv osv.

Därför var det extra humoristiskt när Jeff hoppade på metron och inte hann få med sig hela jackan in i vagnen innan dörrarna slog igen - med resultatet att jackfickan - och passet - får fladdra helt vind för våg i Moskvas skrämmande (och enligt Jeff: "väldigt långt under marken byggd") metro.




Thursday, September 20, 2007

An american in Moscow






















Jeff
och Sissi Hahne Hilgers är i stan. Jeff är amerikan. Detta betyder att han är paranoid. Det betyder också att han tycker att "the Russians should need som help from marketing directors" (när Lenins tomb stängde 5 minuter innan utsatt tid).


Följande skrämmer en amerikan i Moskva:

- Att någon ska ta passet från Jeff.

- Man får inte prata engelska när man går förbi en polis.

- Man får inte prata svenska när man går förbi en polis.

- Man får helst inte prata alls när man går förbi en polis.

- Vattnet, luften.

- Cigarettrök på restauranger "is hurting his eyes".

- "Nuclear meltdown".


Wednesday, September 19, 2007

Kina, sorry, I don't like sport.

Ebba messade just och frågade vad Yuri och jag pratade om i 6 timmar i går. Och eftersom jag har funderat lite över detta med att prata just för pratandets skull så tänker jag dra det.

Det finns nämligen ingenting som stör mig så mkt som just prat med människor i situationer när man faktiskt inte MÅSTE prata (såna situationer finns det massor av). Slitet exempel är frissan, andra är i hissen och tredje är när man sitter i en taxi till Ikea och spenderar en hel dag med Yuri, taxichauffören.

Yuri kör oss jämt tor till flygplatsen, alltså har vi gått igenom de flesta ämnen - många gånger. Men det hindrar inte Yuri från att upprepa sig. Om och om och om igen.

Gårdagens konversation:

Y: Kina, have you been to Suzdal yet (stad utanför Moskva).

K: No, still not... plan to go there this winter...

Y: Kina, do you read a lot of books?

K: Yes. Do you?

Y: Haha, I don't understand.

K: Russia beat Sweden in hockey during a veterans game in Stockholm last week.

Y: Kina, sorry, I don't like sport.

Y: Kina, what time does Jonas come home in the evening?

K: Depends.

Y: And when does he leave in the morning?

K: Depends.

Osv osv osv.

Tuesday, September 18, 2007

Tips om du ändå är i Moskva och behöver en byrå

Det bästa med Ikea Russki är varken att det finns varmkorv eller kakor från Pågens - nej, det är att Moskvabor och Stockholmare inte har samma preferenser.

Jag glömmer aldrig när vi åkte till Kungens Kurva, den andra Ikea:n i Sthlm, Ikea Västerås och Ikea Enköping för att hitta en VIT byrå, kan den ha hetat "Malm"? 2004 eller 2005 ville alla stockholmare ha en vit Malm.

Det problemet fanns inte på Ikea i Moskva. Krusiga överkast och guldöverdragna ljusstakar verkar gå åt som smör. Men den vita byrån Malm, den fanns kvar.

Min ryske taxichaffis gillar inte Ikea



















Alltså, jag älskar Ikea.

Men jag låtsades lite bli sur när Jonas föreslog att jag skulle ta mig an "mardrömsuppdraget" som vi skjutit på sen vi flyttade in i mars: att åka till Ikea och handla prylar och avsluta dagen med att storhandla (till 1/1o-del av priset jämfört med inne i stan) på nån fransk kedja där absolut inte alla varumärken finns (vilket alla säger) och där man bara kan handla med cash (vilket hade kunnat sluta med att Yuri hade behövt låna ut pengar till mig, vilket nog skulle ha gjort hans fru lite ledsen eftersom hon hade en gedigen önskelista - jag skojar inte - Yuri shoppade 80 ägg).

Men till skillnad från mig, så gillar inte Yuri Ikea:

Det började lite enkelt:


Jag blir lyrisk över att ÄNTLIGEN hitta LJUS. Alltså stearinljus. Man kan bli glad för mindre. Alltså köpte jag ljus så vi har tills vi pensionerar oss.

Yuri: "Do you like romantic dinners?" Haha. (Inte surt, inte hånfullt, mer åt det vänliga hållet).


Jag letar efter randiga kuddar:

Yuri: "Take with butterflies instead"! (Otåligt)

Snäll och skrattar lite gör han alltså inledningsvis, men efter 6 timmar tröttnar han:

"Kina, promise me, next time you want to go to Ikea, you go with my wife. I'm tired. Very tired. And I don't like shopping".

Kina: Do you want a hot dog from Ikea?

Yuri: No I want to eat at home.

Monday, September 17, 2007

Varmkorv på Ikea anyone?

I morgon bitti ska Yuri, vår favorit-taxichaffis och jag åka till Ikea. Premiärturen. Till Ikea åker jag för att inreda vår Ikea style-lägenhet (som det brukar stå i objektbeskrivningar som vill locka svenskar) med ännu mer Ikeaprylar och för att handla skumpa, vin och käk på den franska matkedjan.

- Oh you won't understand anything, sa Jonas kollega Elena uppmuntrande. "Maybe big problem".

Jag ser mycket fram emot det här Ikeabesöket. 64 olika artiklar ska inhandlas på ryska och när det är klart ska jag bjuda Yuri på en varm korv med bröd.

Hej då Bullerbyn

Jahapp det var ju detta med att gå över gatan i Moskva. Jag hade lite glömt bort hur det var. Att Valhallavägen eller Birgerjarlsgatan mest påminner om en grusstig i nån Bullerby-by i jämförelse.

Vad har hänt?

Några saker till om att åter vara i Moskva:

Är det jag som inbillar mig eller har någonting hänt sen sist?

- De extremt svårflörtade damerna på när-produktin log mot mig idag, vänligt och lite moderligt.

- Kvinnan bakom mig i kön hjälpte till när jag hade lite problem med att beställa 5 röda äpplen som "inte fick vara mjöliga".

Och nu kommer det största:

"You have been gone long, grapefruit juzzz?", frågade servitören artigt och intresserat? på Volkonskys när jag slog mig ner för att njuta av min frukost.

Tillbaka i Moskva

Hej igen!

Jahapp! Då var jag tillbaka i Moskva igen (efter en sommar i sus och dus för att uttrycka sig försiktigt, tack för allt, restaurang East osv)

Och det tog inte många sekunder förrän det stod mycket klart och tydligt för mig att det var just Moskva som jag åter befinner mig i:

- En grovhuggen man kör in i mig med sin bagagevagn (men än så länge är jag mycket tålig och log bara glatt tillbaka och haltade sedan vidare i den iskalla kvällen).

- Vem har bestämt att en väg ska bestå av 1, 2, 3 eller 4 filer? I Moskva tar bilisterna saken i egna, ryska pch hårdhänta händer och skapar liksom egna filer när de tycker att det går för långsamt att ta sig från flygplatsen in till stan.

osv