Wednesday, October 31, 2007

Bara så ni vet

Min väska har kommit fram. Kl 0130 på morgonen dök bagagekillen från flygplatsen upp med dem. Intressant val av tid.

När jag vaknade i morse hade han dessutom ringt igen. 3 ggr till. Undrar vad han ville då.

Tuesday, October 30, 2007

Jag kämpade med tårarna, tyckte oerhört synd om mig själv

För kanske tredje eller fjärde gången blev jag av med väskorna på jävla skitflygplatsen S2 i Moskva. Dagen hade ju iofs inte börjat bra:

- Ditt plan är inställt. Din nya rutt är Sthlm-Köpenhamn, Köpenhamn - Riga, Riga -Moskva. SAS-kvinnan såg oberörd ut.

10 timmar senare i Moskva är alltså väskan borta. Jag kämpade med tårarna, tyckte oerhört synd om mig och om mina nya kläder, vårt hyreskontrakt, alla nyinköpta böcker och kamerautrustning osv som ligger i en av väskorna.

- Kan jag få kopia på alla papper (6 st till antalet) som jag skriver under, frågade jag till slut med tjock röst. Så att jag den här gången kan få ut pengar från försäkringsbolaget.

- Nej, vi har varken fax eller scanner eller kopieringsmaskin, svarade lost and found-kvinnan.

Och datorer fick vi för en månad sen. International airport! La hon till och skrattade högt.

Sunday, October 28, 2007

Stockholm goes Moskva

Jag gillar taxichaufförerna i Moskva. De låtsas i alla fall inte veta var de ska, till skillnad från de som kör för Taxi Kurir i Stockholm.

Och apropå bilar kan jag meddela att hummerlimousinerna har intagit Stockholm.

- De är överallt! Sa jag till Daniel Saberski på middag i söndags.

- Nej, det har kommit en hummerlimo till Stockholm och den är alltid fullbokad och kör runt, runt i Stockholms innerstad om helgerna så att man tror att det är flera stycken, sa han.

Stockholm goes Moskva, alltså. Skillnaden är bara i Moskva finns det ett antal fler hummerlimos om jag säger så. Fast enligt rykten börjar tom vulgoryssarna tycka att den specifika bilen är gräslig och hör hemma i Dubai eller nåt istället.

Men i Stockholm gillar man den, alltså.

Saturday, October 27, 2007

Det spelade ingen roll att jag mutade med en flaska rysk vodka av finaste kvalitet

Nu har jag snart varit i Stockholm en vecka och kryssat mellan East, Riche, viktiga och oviktiga luncher och haft ett möte med en TV-producent (oj oj det här kan bli kul) och jag har fått höra att jag har börjat bli "rysk av mig" (av min svärmor).

Jag har också jobbat med mina artiklar och samtidigt jagat hyresvärdar, flyttat ut ur lägenheten och råkade missbedöma antalet flyttkartonger. Jag trodde 30 skulle räcka men jag tror vi kom upp i närmare 70. Flyttgubbarna var inte glada. Det spelade ingen roll att jag mutade med en flaska rysk vodka av finaste kvalitet eller att jag chit-chattade med flyttchefen som gjort säsong på Rhodos i massa år om det underbara i att jobba säsong. De var fortfarande sura.

Och det var då jag insåg (det jag också fått påpekat för mig) att Sverige suger när det kommer till service. Var det inte deras jobb att flytta, kanske?

Det kändes som att vara i Ryssland.

Och nu längtar jag tillbaka till Moskva, för där slipper jag i alla fall bli besviken eftersom jag aldrig förväntar mig någon service.

Sunday, October 21, 2007

Nakenchock eller konsten att tas ner på jorden

Efter en vodkaorgie på Petrovich i fredags med bla Katja, Ullis, Tomas, Hanna och deras kompisar från London, Niklas och Jessica, förstod jag varför ryska män snittar på 58,9 år.

Vodkaorgier kan aldrig vara hälsosamma.

Så därför insisterade jag på att Jonas och jag i lördags skulle spendera "kvalitetstid", "bara vi två".

Lite sturska efter den kungliga behandligen på Rixos Spa (se inlägg nedan) begav vi oss till oligarknästet restaurang Shatush. Stämningen var god trots att jag inte hade hunnit hem efter spat, med följden att jag kanske inte riktigt var klädd för ändamålet. Dvs jag hade inte på mig paljettklänning/leopardklänning eller ingen klänning alls.


Och så dök de då upp, direkt efter den sedvanliga eldshowen på bardisken (en sådan eldshow som för några veckor startade en brand med 11 omkomna som följd).

De halvnakna tjejerna på bardisken som är Moskvas nattlivs signum.

Normalt bryr jag mig inte. Jag ser dem knappt.

Men det var kvalitetstid och jag var inte på humör.

"Jag är så trött på dessa nakenchocker! Hör jag mig argt utbrista. "Var jag än befinner mig, i mataffären, på restaurang eller på gymet så är de där! Jag har en naken rumpa upptryckt i asiktet 95 procent av min tid i Moskva!".

Sen åkte vi hem och viftade efter en Lada-taxi i regnet. 2 Rolls Rolls åkt förbi och parkerade utanför restaurangen.

Då såg vi framför oss vår Renault för 6000 dollar inklämd brevid dessa rollsar och Benleys utanför restauranger som Shatush. Och vi kom snabbt ner på jorden.


Gogolevskiy Bulvar, 17

http://www.shatush.ru/

Turklyx


















Var på Rixos (luxus) spa i lördags.


Det var ju inte direkt billigt och småmuttrandes satt jag väl och skyllde detta på Jonas i vanlig ordning (som ändå skulle betala) när jag hör en en man prata på turk-skånska:

"Är ni svenskar? Jag älskar Sverige! Jag bodde i Malmö i femton år! Malmöborna kallade min mamma för svartskalle, fast hon är helt blond, men jag älskar Sverige!"

Och det hela slutade med att han (han var lämpligt nog manager of the spa) bjöd på inträdesavgiften, uppgraderade oss till King's and Queens luxus-svit och bjöd oss på färska frukter - nej inte päron och klementiner - utan färska hallon, jordgubbar och blåbär.

Och så visade han oss runt i det 5000 kvm stora spakomplexet med egen sandstrand, snörum och olika bastusorter - och sålde på oss lyxiga behandlingar.

Komiskt:

Jag dyker upp i det gemensamma rum där Jonas och jag ska få ett turkiskt bad (se bild med bubblor). Där ligger Jonas spritt språngande naken med en liten, liten sjal över "höften". Han såg skräckslagen ut.


Obs, det är inte vi på bilderna...

Friday, October 19, 2007

Hej då vardagsrealism

















När vi flyttade till Moskva hade jag lite svårt att ta in att alla här har så väldigt många "vardagsunderlättare" i form av städerskor, chaufförer, kockar hit och dit, privata tränare osv.


Det var då det. Och då är inte nu.


Allt som kan förenkla livet i en 14-miljonersstad stad där allt, ALLT, tar dubbelt så lång tid som hemma, är värt att satsa på.

Hejdå vardagsrealism, welcome glam-Moskva, helt enkelt.


Det är bara det att bilen som nu har införskaffats kostade 6000 dollar - det är alltså mindre än vad en Lada Niva kostar, och ska, enligt test, vara "världens farligaste bil", se bild.


Skypekonversation mellan Jonas och mig i går:


Jonas Nordlander skriver: Imorgon får vi bil och chaufför

Katarina Zeidler skriver: ok!

Jonas Nordlander skriver: Vi får bil!

Katarina Zeidler skriver: tjoho!!!

Jonas Nordlander skriver: och chaufför, har skickat bilen till dig

Katarina Zeidler skriver: renaulten?

Jonas Nordlander skriver: jupp

Katarina Zeidler skriver: världens farligaste bil?

Jonas Nordlander skriver: Typ

Jonas Nordlander skriver: Det testet du ser är ett älg test i 55 km/h

Jonas Nordlander skriver: och bilen voltar

Jonas Nordlander skriver: alla andra bilar som gör det klarar det med en liten sladd


PS: Mamma, oroa dig inte.

Wednesday, October 17, 2007

"The Russian police is not like the British"

Ryssland har tydligen vunnit nån fotbollsmatch mot England (säger jag som, citat: "Ja, absolut, jag kan allt om fotboll, jag vet vad alla fotbollsspelare heter i allsvenskan och självklart i landslaget och jag hejar på Real Madrid i de internationella ligorna" osv. Inget av detta stämmer).

(Oj då. Nu fick jag just reda på det visst var en EM-kvalmatch som Ryssland vann. Heja!)

Nåväl.

Ryssland vann och glada ryssar skriker på gatorna och fyrverkerier bränns av.

Kul.

Jag skrattar också åt ett inslag på rysk tv tidigare i dag (enligt Oleg). Fritt översatt:

Polisman:

"I think the English huligans (5000 engelsmän såg tydligen matchen här i Moskva) should take it easy here in Russia because the Russian police is not like the British. And the Russian prisons are not like the British ones, either".

Tuesday, October 16, 2007

Den stora likheten

Det finns en stor likhet mellan Moskva och NYC. I bägge städerna tar det irriterande lång tid att få betala när man står i matkassa/klädbutikskassa osv.

I NYC är beror det på att i USA är man världsmästare i merförsäljning.

I Moskva är orsaken till saktfärdigheten att butikspersonalen ser dig som konsument som ett problem och helst av allt inte vill sälja varorna till dig.

Konversation med en taxichaufför

Taxi-Yuri kör mig till flygplatsen för att ta planet till NYC. (Om New York nedan!)

(Ps: Har du möjlighet att välja föreslår jag att du inte flyger med Aeroflot (i alla ära, i normala fall) från Moskva till NYC, men det har ju inte med det här och göra).

I vanlig ordning känner Yuri sig tvungen att prata fast jag inte vill prata hela tiden (fast snart kan jag formulera hela meningar på ryska, och då ska jag minsann prata).

Konversation:

Yuri: Kina, have you been to Thailand?

Jag:
Yes. You?

Yuri: Yes. I didn’t like. I’ve been to Bali.

Jag:
Did you like?

Yuri: Yez. Very much. People said " Mr, mr, mr, what do you want what do you want" all the time.

Yuri: My sister lives in Dubai.

Jag: Have you been to Dubai?

Yuri:
No, I don’t like Arabs.

Jag: Hmmmmmmm…..

Yuri: Kina, are there a lot of niggers in NYC?

Jag:
YURI!

Yuri: Kina, do you like Americans?

Jag: Yes.

Yuri: I don’t like Americans.

OSV

"Alltså, guuuud va billigt" + Cindy Crawford mm




























Ebba
och jag tillbringade helgen i NYC hos Danne och Carro.

Bland annat hände följande:

SVENSKAR

Var vi än gick var det svenskar. Och ryssar. Men det är svenskarna som har invaderat stan. Och så här låter det när svenskar besöker NYC 2007 när dollarn kostar typ 6,50: ”Å vad billigt”. ”Helt sjukt billigt. Vad kostade det?” ”Vad sa du att det kostade?! Gud så sjukt billigt”.

Folk var som i trans. Hyperventilerade.


KÄNDISSPOTTING

Cindy Crawford (se bild)
Bono och Charlotte i Sex and the Citys man Harry, bägge på trendiga och nyöppnade Bowery Hotel (hett tips!)
Och så såg Ebba Heath Ledger med barn, men det gjorde inte jag.

BESÖK I VERKLIGHETEN

Efter 2 dagars hetsshoppande åkte vi på reportageresa till South Bronx, en gång (kanske fortfarande) New Yorks farligaste neighbourhood. Spännande, såklart. Vi snackade med locals, åt brunch, och hängde med engagerade idealister med mission att förändra världen. Och sen tog vi tuben tillbaka till trygga Manhattan.

MINDRE TRENDIG BAR

Vi hamnade också, tillsammans med min polare Godfrey, på en "country n' western" bar på 55:e gatan, med attraktionen ”riding bull”. Alltså en tjur som man ska sitta på och kämpandes hålla fast vid tills man trillar av. Den här baren var av det mindre trendiga slaget och publiken bestod av finanskillar med för stora chinos/för stora jeans. Men vi blev bjudna på drinkar och klämde nöjda ur oss: ”We love bankers!”.

Tuesday, October 9, 2007

Mitt livs första lap dance

När vi hade sagt god natt till föräldrarna efter en vodkafylld middag på Petrovich i fredags, fortsatte vi "några stycken" till den kända klubben BORDO. Som inte är en strippklubb enligt en viss bank som fortfarande använder Bordo när det ska representeras i Moskva.

Strippklubb eller inte. Inträdet var 500 för killar och 1500 för tjejer. Och tjejerna var många, långbenta, cellulitlösa och vackra. Och en av dem dansade i mitt knä för 1000 rubel. "Åh vad snygg, vilken kropp bla bla bla" hörde jag mig själv säga. Men det var innan dansen väl hade börjat, det. I tre minuter satt jag sedan stel som en pinne och kände mig obotligt dum - och frigid, inte minst.

Fick just reda på att en lap dance inte kostar mer än 200 rubel, så jag kanske gav intrycket av att jag gillade det hela, trots allt. Skönt, då slipper jag oroa mig över hur strippan mådde efter att ha dansat med en pinne.


Mer om Club Bordo: http://elementmoscow.ru/articles.php?i=198000&s=02-in-depth

8 timmar med inlagd gurka

I morgon ska jag åka till New York. Med Aeroflot. Det är inte det att jag tycker att det är otäckt med Aeroflot. Flottan är minst lika bra som vilket annat flygbolag som helst (nåja...) - nej, det är det där med maten som skrämmer mig. Jag är inte kinkig. Men 8 timmar med inlagd gurka och fem centimeter tjocka skivor kokt skinka kommer nog att göra sitt för humöret.

Så nu har jag varit på Globus Gourmet och handlat flygplansmat för ungefär halva biljettpriset Moskva - NYC. Typ.

Sunday, October 7, 2007

"Skulle det lukta så här illa i en gruva i Sverige skulle skyddsombuden stänga den"



















I helgen var pappa, mamma och syrran på besök. Mycket trevligt!

Följande hände (ett utdrag):

- Pappa lyckades beställa in två flaskor vin för 15000 rubel styck istället för 5000 rubel (som han trodde att han hade beställt) på restaurang Café Pushkin.

- Pappa sa kommentarer som:

"Skulle det lukta så här illa i en gruva i Sverige skulle skyddsombuden stänga den". (I en av tunnelbanegångarna).

"Are you from Georgia? (till en taxichaufför). Taxichaufför: "Yes".
Pappa: "Then you have Joseph Stalin. And good red wine!".

Till en anan taxichaufför: "I am also Russian. But we lived here before revolution. No Sovjet!"
Och taxichauffören ryckte på axlarna och körde vidare.

- När pappa och mamma tagit sig hem efter lördagens middag och drink och vi andra fortsatt till Ullis födelsedagsparty, hör pappa några smällar. Hans reaktion: "Morsan, gå genast bort från fönstret, vi vet inte om de har skottsäkra rutor här!"

Osv.

Thursday, October 4, 2007

Bevingade ord

"Den affärsman som tar en businesslunch på en lördag är den som kommer att få kontraktet, inte den som åker tillbaka till Sverige på fredagseftermiddagen".

Så insiktsfullt sammanfattade en person som jag intervjuade i går om konsten att göra affärer i Moskva.

Jag skulle i sammanhanget vilja citera mig själv:

"Den som på okej ryska lyckas beställa 3 äpplen, 1 mango, fyra persikor (ej mjöliga) och en påse utan att se alltför glad ut men heller inte tvärsur, kan lyckas vinna över de sura babjuskorna i det lokala snabbköpet på sin sida".

Jag har nämligen lyckats. Efter 5 månaders slit. Den feta och arga babusjkan log mot mig. Hon plockade ut de finaste äpplena och hon sa "Da Svidanja" när jag gick. Det är en seger.

Wednesday, October 3, 2007

Här luktar det gott
















Det är tur att Jonas kompenserar för det land vi bor i.

Tuesday, October 2, 2007

"Alla tjejer på Dyagilev är horor"

Ni kanske tycker att jag tjatar oproportioneligt mycket om nattklubben Dyagilev. Speciellt med tanke på att 99,99 procent* av Moskvaborna inte har en susning om vad Dyagilev är.

Mitt överdrivna intresse beror på att jag håller på med lite bakgrundsstudier till ett luxusreportage om Moskva och då får man höra en del sanningar, t ex:

- Dyagilevs ägare himself tycker tydligen att alla tjejer som besöker "Djaggan" är "horor".
(Jag hoppas fö på att få träffa honom face (controlled?) to face inom en snar framtid för intervju).
- Snygga (och unga) tjejer hör upp om ni vill ha ett extraknäck. Du kan klubbcastas för Dyagilev och om du är tillräckligt snygg kan du tjäna cirka 100 dollar under en kväll genom att mingla med gästerna. OBS - du får endast röra dig bland de vanliga dödliga i den mån de finns, dvs du får inte mingla med dem som har bokat VIP-båsen, de har redan tjejer så det räcker.

Alla ska nämligen få ta del av flärden på Dyagilev. Demokratiskt så det förslår.

*Obekräftad uppgift. Fick av skyddad källa idag.

Foträta skor, tidsfascister och kanelbullar

Var härom kvällen på något så glamouröst som svenska "fritidsföreningen" Moscovitens träff på Exportrådet. Jag tyckte att jag hade god tid på mig, hade bestämt träff med Ulrika en kvart innan, hade kollat upp var jag skulle på kartan osv.

Men i mitt stilla sinne tänkte jag: "Äh, det gör väl inget om jag kommer försent. Jag bor ju i Moskva nu. Här kommer ingen någonsin i tid. Inte någon av mina svenska vänner, inga ryska och inga andra heller. Någonsin".

Så när jag insåg att min taxichaufför var lost beyond imagination tog jag det först lugnt, sen började Ulrika och jag hetsringa varandra om adress och var jag skulle gå av och hej och hå.

En halvtimme försenad klev jag så in. Och var (typ) sist. Där stod alla svenskar som är med i fritidsföreningen Moscoviten och väntade på mig och "en till".

Präktiga, duktiga, svenskar! Foträta skor, tidsfascister och kanelbullar. Var vi än befinner oss i världen.

(Som sagt, mina svenska vänner kommer aldrig någonsin i tid, så jag antar att de utgör något slags undantag. Men så är de flesta inte med i fritidsföreningen Moscoviten, heller).

Monday, October 1, 2007

På något sätt gör det här mejlet mig stressad

Från min ryskalärare Liza:

"i'm really gonna teach you russian :))) because i want you to speak it :))) so we both will be putting some effort to this :)))if you have time before tomorrow's class, could you , please, also repeat days of week, times of year, months :)))thanks :)))take care!good night :))

Hon verkar gilla smileys.