Wednesday, May 30, 2007

Turistat vid Bajkalsjon

Tillsammans med de danske banktjanstemannen besokte vi i dag Bajkalsjon (otroooligt vacker sjo och hela 1637 meter djup!)

Innan vi val kom till sjon var det sjalvklart dags for det obligatoriska museebesoket som i det har fallet var en resa i tiden fran 1300-talet till nu och visade oss hur ryssarna bodde da och nu(?).

Det mesta var rekonstruerat, hela settingen paminde om Skansen meets Dalarna med "genuina gummor" i folkdrakter som ystar ost och annat (typ) och visar upp sig for turisterna. Har fick vi till exempel atnjuta den ryska vissangerskan "Elenas" konster (och Ebba brot nastan ihop). Konstigt och komiskt och sen ville dom att vi skulle handla naverslojd.

Men sjon var mer an fantastisk (Vattern meets Titicacasjon omringad av halvhoga berg).

Nu drar vi till Mongoliet!

Irkutskt by night

Garkvallen bestod av en hysterisk jakt pa "trendy bars". Vi sokte med ljus och lykta efter "trendy people" for att fa tips (bland annat en femtonarig kille som overdoserat sin after shave, believe it or not, och tva tjejer i yngre tanaren) och lat precis sa har:

- "Excuse me. Do you know where we can find a "trendy" bar?
"Trendy" Irkutskt-bo: "No"
- "Ok. Good bars? Ok bars? No bars?
- "Yes. Bierstube and Velvet Lounge".

Efter att ha atit middag pa en, trodde vi, genuin, rysk restaurang (som visade sig vara en genuin, tysk dito), hamnade vi till sist pa The London Pub. Och mycket kan man saga om London Pub, men "trendy" ar kanske ar att ta i.

Tuesday, May 29, 2007

Att fardas pa ett tag i 4 dagar och 3 natter (nastan)

Moskva - Irkuskt i Sibirien = 3 natter och typ fyra dagar och helt fantastiskt.

Foljande hande:


- Ingenting.

- Ingenting.

- Sen besokte en av tagvardinnorna var kupe (hittar inte apostrofknappen pa den har datorn) som var riktigt fin och dammade av spegeln. Eller snarare, speglarna (3 stycken speglar i en kupe pa 4 kvm. Inte illa!)

- Tagvardinnorna hade alla sjalvlysande har som de la upp i spolar emellanat. Den snallaste hade ljusrosa lappstift och sag ut som Mimmi i Mimmi och Reine i fjallen.

- Tagvardinnorna vaktade oss med sina liv, skrek att vi skulle hoppa pa taget nar vi hoppade av (alltsa under stoppen pa stationerna) och aven slet i oss for att fa oss att forsta allvaret i det hela. Vad som skulle handa om vi inte hann med, alltsa.

- Tagvardinnorna dammsog hallen och kupen kanske 5-6 ggr per dygn och de var de enda som fick dusha. Eller, rattare sagt: Nar vi i princip skulle kliva av taget fragade jag om man kunde fa ta en dusch. (Alltsa, haret maste ha luktat som en gronmogelost). "Yeezzz, 127 Rubles", svarade den tagvardinna som hade pa sig en leopardmorgonrock. Fragan ar varfor de inte berattade det innan for oss?

- Vi at kex till frukost och lunch och drack ljummen Champanskaja och surt, ryskt vin till middag, daremellan gjorde vi nagra inkop pa stationerna, varav INGET var atbart, inte ens applena. Och sa oroade vi oss over dansken Tomas som smet ivag till McDonalds i Novosibirsk. Skulle han hinna med taget?

- Vi inspekterade en gubbe som mellan vagnarna utrattade sina behov (nr 1). "Niet toilet", forklarade han ursaktande.

I morgon aker vi pa utflykt till Bajkalsjon, till byn Listvyanka. Med danskarna. Jobbigt att jag inte forstar danska, men Ebba ar ju fran Skane sa det ska nog ga bra.

We are so far, far east

Efter att ha tillbringat plus tre dygn i horisontellt lage pa ett tag, befinner Ebba och jag oss nu i Irkuskt i ostra Sibiren. Soder om oss har vi Mongoliet och sydvasterut hittar vi Borats hemtrakter.

Irkuskt ("Sibiriens Paris", oh well, jag vet inte jag) ingar i min top tre-lista over konstiga stader jag varit i, den paminner inte om nagot annat och har ar globaliseringen ar langt, langt borta. Vi konstaterade att precis som i exotiska La Paz i Bolivia, kanner vi igen en enda butik har, namligen Benetton, som verkar finnas i vilken obskyr hala som helst.

Manniskorna i Irkuskt ar bra mycket trevligare an de i Moskva. Och pratar battre engelska! Vi har atit pa ett trevligt cafe (Studio Coffee) dar vi laste Sibirienversionen av Cosmopolitan vilket var mer an underhallande, gatt pa museum, en marknad och snart ska vi ata middag och dricka ol pa det som verkar vara den coolaste baren i Irkuskt, namligen en tysk bierstuge, tillsammans med nagra danskar. "Jobbar ni pa Danske Bank", fragade jag. De holl pa att bryta ihop. Sa kul var val inte det men vi har val inte samma humor.

Thursday, May 24, 2007

Besök i overkligheten del 1

























Jag tycker ju att jag har vant mig lite vid den "överluxushet" som i många avseenden är så påtaglig här i Moskva. Men det var innan jag hade varit på Aldo Coppola Spa, det.

Jag har ju lyckats snika till mig på ett besök på Moskvas luxusspa #1 via nån buszznieskontakt till Jonas, vars fru driver stället, under förevändningen att jag ska skriva en guide om Moskvas prestigeställen (vilket jag alltså ska). Och det var ju förväl att jag lyckades snika, så att jag slapp betala 2000 euro för ett besök, menar jag.

Jiiiisus CHRIST.

Hangde harom dagen med pr-direktören Tjatjana
(Kina: "Vilken metro-linje tar jag för att komma dit?" Tatjana: "How would I know?")(bild 1) och hennes staff, typ en hel dag.
Och det är det jag menar: Hur har pr-dirren och hela hennes staff tid hänga runt mig en hel dag på "the most elitni one of Moscows 5 Aldo Coppola elitni spas", som en av pr-assarna uttryckte det. Jo, kanske för att det jobbar 90 pers på ett spa som dagligen besöks av kanske 30.

Nåväl. Det hela var mycket spännande. Spat låg i lyxförorten/gated communityområdet "Chukovka" och var faktiskt otroligt glammigt (spat, alltså). Inte så där asiatiskt svalt och sobert, utan mer rockn' roll och vulgoryskt med nån slags schysst, italiensk touch på det hela (?)

Och det var så många kändisar, så många pajade botoxansikten, så många långa ben, så många flådiga Bentleys och stora Humrar och så många 12-åringar med jätteglasögon som gjorde sina naglar.

"This is Moscow's Hamptons", förklarade Tjatjana ("I feel like going somewhere tomorrow? St Tropez maybe? Have you been there? What kind of jeans do you wear, were they expensive?) nöjt.

"Bygg en helikopterplatta här, det är så jobbigt att ta sig hit från stan", är ett av många önskemål från de nyrika och krävande ryska kunderna. (Och det tog väldigt lång tid att ta sig dit, men, förklarade Tjatjana, "...det är bara för att när president Putin, som just gled förbi i bilen där, åker in mot stan, så stängs vägarna av för resten av trafiken". Is mr Putin a client of yours, frågade jag. Guess, svarade Tjatjana).

Kunderna önskar sig också fler VIP-rum, så att de kan lyftas och pressas och plockas ostörda, "men när vi väl ökade antalet till 10 rum ville ingen vara där, de vill egentligen bara visa upp sig och prata om det", sa Tjatjana och visade upp ett gäng tomma VIP-rum.

Vad är det viktigaste för "preserve your face" according to Aldo Coppola? (Herreguud jag kan inte fatta att jag ställer de här frågorna men eftersom svaret var så bra så, what the hell!)

"You need to stay tune with the latest injections methods", svarade nämligen Tjatjana.

Det var slimmashines, botoxapparater, apparater som pressar ut vattnet ur kroppen, apparater som indikerar slimming areas, localized fat, sagging (!) areas, painful areas, mashines som gör att du "loose a couple of kilos just looking at it", "10 minuets treatment and the wrinkles are gone mashines och maskiner som såg ut som biltvättningsmaskiner. (Bild #3 för exempel på maskiner).
Jag fick även smaka på Aldo Coppolas specialdrink: 90-60-90 (måtten alltså) som serverades av en Sissi Elwin-kopia i spabaren (bild 4) (där folk rökte och drack drinkar hej vilt).

Besök i overkligheten del 2

Så var det då dags för mig att få lite konsultation på Aldo Coppola Spa.

Tjatjana: "Oh no really, you're PERFECT. You are a typical natural Aldo Coppola-profile" .

(Vill i samband med detta megaskryt förtydliga det jag tidigare har skrivit om: ryskor åldras faktiskt snabbt. Vilket jag tror har och göra med det "stora vemodet" som Carl igår förklarade för mig att många ryssar fortfarande refererar till på frågan "How are you?).

I alla fall. Plötsligt fick Tjatjana ett bekymrat uttryck in ansiktet (inte allt för bekymrat dock, sånt ger ju bekymmersrynkor).

"Maybe you do need som conslutation". (Upplägget var med andra ord mycket smart, säljknepsmässigt).

Och plötsligt hade jag en italiensk hårstaylist och en rysk dito som i en halvtimme försökte förklara för Tjatjana, som översatte, vad man skulle göra åt mitt hår.

"You should cut your hair like Posh Spice. Or do an african haircut. Or whatever. Everything is better than today's "cut", förklarade italienaren för mig.


Efter hårchocken fick jag träffa huddoktorn Natascha som allvarligt bekymrade sig över min mellanögonenrynka.

"Botox mellan ögonen och solskyddsfaktor 30 året runt", löd hennes recept. "Ska jag alltså gå med ett vitt lager kräm hela året?", frågade jag. "Ja, det skulle jag rekommendera", svarade dr Natascha.

Vad Tatjanas tips till mig var?

"You have to know that you can do a lot with mashines and treatments, but you need to stay updated on the latest".Och så la hon till. "Jag tycker du ska överväga en botoxbehandling och kanske en injektion som "alla över 25 gör". "Man tar helt enkelt vatten från kroppen och pytsar ut det i fejjan så att du får stramare ansikte".

"You have to stay alert, you might be fine now, but one morning when you wake up, and it's all gone", var hennes slutliga dom.

Tjatjana ("look at my skin, can you tell I am almost 40?") och jag blev trots allt lite "polare" ("let's hang out, we could go to my places and your places"). (Mycket nyfiken på "her places").

Men när Tjatjana i bilen (silvrig BMW:n med chaufför) på väg hem berättade att: "Sometimes when I get to work, a client arrives, and when I leave for the evening, she leaves too, it's like their second home", kände jag att jag hade fått en luxus OD.

Kan nog bra att varva med lite Foppaskor på Öland ibland, tror jag. Eller varför inte en resa längs Transibiriska järnvägen, kom jag just på.

Åh herregud! Snart bär det av!




















Snart bär det av! Transibiriska järnvägen, here we come!
(PS: Bloggen kommer att uppdateras under resans gång, men jag har också riggat ett litet system som gör att den kommer uppdateras med Moskvastoff trots att jag sitter på ett tåg in the middle of nowhere).

Oavsett detta:
"Ah herregud" var ämnet i ett av Ebbas mejl, där hon bifogade en länk till toalettbilden ovan.
Häromdagen på Tundra Bar pratade jag med både Katia och Oleg om den förestående resan.
"Att åka tag i Ryssland är det värsta jag gjort", sa Oleg.
"Spännande", sa Katia.

Och när jag för några dagar sedan satt och väntade på att Oleg skulle laga min kraschade dator, (Oleg är min nya Fredrik Lemmel, som tidigare alltid tog hand om efterspelet av min ibland bristfälliga hantering av datorer) visade jag bilden som Ebba hade skickat för honom, varpå han sa:

"That's not that bad. In real life, they smell as well. You know, the worst toliets in the world are the Russian ones, and the worst of the Russian ones are the ones at the trains".
Och i går skickade John Bonar, chefredaktör på Passport magazine, följande mejl:
"Enjoy the Trans sib. Hope you are going on the luxury version".

Ett duschfritt luktorama alltså. Det här ska bli en spännande resa!

Tuesday, May 22, 2007

Det här tåget ska vi inte åka med

När Ebba och jag ska åka transibiriska järnvägen om några dagar kommer vi INTE att åka det här tåget (artikel i Moscow Times):

"Once considered the preserve of scruffy backpackers, hardy adventurers and vodka swigging businessmen, a new train on Russia's trans-Siberian route aims to lure wealthy tourists with luxury.

British Prince Michael of Kent on Thursday at Belorussky Station unveiled the Golden Eagle, which offers passengers bathrooms, underfloor heating and plasma screen televisions in every cabin along the 9,300-kilometer, Moscow-to-Vladivostok route, one of the longest train trips in the world".

Monday, May 21, 2007

"Min högsta önskan är att kunna resa ut och in ur Ryssland som jag vill".

Min lärare Liza och jag har blivit kompisar. Hon berättar ALLT för mig numera. Long gone är dagarna när hon förnedrade mig - nu är vi åter på god fot.

Varje lektionstillfälle följer följande mönster:

Lektion.
Paus. Liza och jag köper snacks i kjorren och Liza pratar om killar och om utländska studenter som hon undervisar i ryska.
Lektion.
Vi åker metro hem tillsammans. Liza pratar. Jag frågar. Hon berättar att ryskor inte vill gifta sig med ryska män för att ryska män inte har några "manners". ("I'd say that at least 50% of the Russian women want to marry a foreign man").

Hon berättar att Moskvabor inte är som resten av Ryssarna och att Moskvaborna tror att de är förmer och att de besitter zero känsla för feeling när det gäller hur man beter sig med en tjej. ("They treat me like I am their buddy! And they can't even hold up the door for me!") Hon berättar att hon vill se världen och bo utomlands - och att hennes högsta önskan är att kunna resa ut och in ur landet precis hur hon vill.

När jobbar Moskva?

Steksommar i Moskva. Det känns som att vara i Bangkok i April eller som jag föreställer mig att Beirut eller nåt sånt känns (och luktar) när det är som varmast.

Och Moskvaborna dricker öl som aldrig förr. Att gå genom parken till t-banan är som att i ultrarapid besöka Sthlms vattenfestival när det begav sig, både avseende öldrickandet och den mer eller mindre ekivoka klädstilen (som nu alltså vulgopeakar).

Jag har också noterat att ryssarna släpper loss lite när det är vår. Idag konverserade jag med damen i kiosken där jag köper min kvällssnack och hon till och med log mot mig när jag famlade med ryskan. De "we share one brain cell" män som jobbar i dörren till universitetet brydde sig inte om att kolla mitt passerkort och jag hörde flera skratt på gatan i dag.

De verkade helt enkelt som om Moskva har lättat upp lite.

Och då är jag av åsikten att Moskva redan innan var ganska avslappnat.

"What are you doing?"
"Nothing - I am at work", lyder en rysk rolig historia som min lärare Liza berättade i dag. (För övrigt berättade hon massa roliga historier som jag tyckte var sisådär kul. När hon märkte det sa hon, "Well, we also have something called black humour". Väntar med spänning).

Mitt äss i korärmen när jag då och då hävdar att Moskvaborna inte jobbar ihjäl sig, är peaktimmarna i tunnelbanan som jag estimerar ligger mellan 10-1030 och cirka 16-1630. De är inte direkt uppe i ottan och flänger.

Liza nickade ivrigt, höll med och la till:

"Mamma berättade att det enda ljud hon hör på sin nya arbetsplats är "I!O!" - ljudet från ICQ:n när kollegorna får meddelanden".

What's wrong with you guys?
















Om någon har misstänkt att jag saltar mina beskrivningar av det ryska modet - well - check these little beauties out, then.

Kolumnist, javisst!

Efter att ha fått bilden av den unge, hungrige, amerikanske hotshotjournalisten, chefredaktör på ett engelskspråkigt månadsmagasin, raserad och istället blivit presenterad för en lätt åldrad man med ett ben, tackade jag och tog emot ändå: "Kan du skriva en månatlig kolumn åt oss", frågade hotshotamerikanen. Typ Sex and the City.

"Ska du skriva om sex"? undrade syrran förfärat. Nej nej, parents and friends, ta det lugnt. Jag har ingen aning om VAD jag ska skriva, men så mycket vet jag i alla fall att det inte blir nåt "sånt".

"Vad härligt det ska bli med en smink- och partyfri helg"




















"Vad härligt det ska bli med en smink- och partyfri helg",
konstaterade syrran och jag nöjda när vi drog ner till Öland i onsdags.

Nu blev det självklart inte riktigt så. Men bortsett från några små avsteg från den ursprungliga planen, var det mest surf, sol och skön stämning på stranden med massa andra vindsurfare som gällde.

Och jag gick och funderade över om en Moskvatjej av luxussnitt skulle kunna tänka sig att dra på sig fleecekostym och Foppaskor och leva i total avsaknad av smink och techno (vilket alltså inte vi heller lyckades med, även om musiken kanske var lite mer av Oahelanatten-stuk), få nariga och valkiga händer, bära tunga brädor, dricka kaffe ur termos och spruta på mjukost på "nattamackan", ha på sig icke smickrande våtdräkt, trassla in benet i en mast så att du nästan inte kan gå dagen efter (japp, just den handlar om mig). You name it.

Har liksom liiiite svårt att föreställa mig det.

Bild # 3: Heja svensk naturlighet!

Tuesday, May 15, 2007

Hej då Moskvas metro - nu slipper du mig och jag dig under några dagar

Alltså, jag trivs verkligen i Moskva.

Men just nu känns den stundande Sverigeresan livsnödvändig. Åker till Öland på vindsurfningsläger i morgon. (Årets andra läger?! Vissa reser med privatchartrade plan, vilket till exempel Filip Engelbert berättade om över en frukost i morse, andra åker på läger med "eget dricka").

Jag måste nämligen ta en brejk från mitt nuvarande uppdrag: Att uppfostra det ryska folket i tunnelbanevett.

När jag i går över en middag gjorde lite reserach till en Moskvaguide, frågade jag Katia om hennes tunnelbaneerfarenheter.

- "Ehh.... jag har bara åkt metron en gång", svarade hon.

- "Usch, jag är rädd för metron. Min fru fick tvinga mig att ta den när vi var här med alla kidsen", berättade den ovan nämnde Filip.

Jag förstår dem.

Och själv har jag rätt många att lära upp, närmare bestämt de 10 000 000 Moskvabor som väljer att ta metron varje dag.

Punkter på mitt uppfostringsprogram:

- hur man tar sig på och av metron
- hur högt/lågt man pratar på metron
- att man ska låta de som ska gå av, gå av först
- att man inte ska tränga sig före i kön in i metron
- att man ska överväga daglig tvagning (ja, den är gammal och jag kanske tjatar, men å andra sidan verkar jag vara den enda som åker metro i den här stan).

Två ägg och ett äpple tack!















För att handla varorna på bilden (inklusive en ost som inte är med på bilden av oklar anledning) behövde jag betala i tre olika kassor och stå i kö i sammanlagt 25 minuter. (Notera äggförpackningen!)


I Ryssland finns det nämligen något som heter "Produkti", typ liten mataffär, som till skillnad från alla moderna och "vanliga" varuhus och matvarubutiker, verkligen är en studie i... tja, vad ska jag kalla det för - det gamla Ryssland kanske?


Det beställs ett ägg där, en skiva skinka där och några vindruvor här. Och så räknas det pengar och pratas lite och det är ganska mysigt. Om man har tålamod. Vilket jag absolut inte har. 7-11 skulle funka såååå bra här. Det var också det princip första Katia sa när vi flyttade hit, och hon har så rätt.


Det verkar vara riktigt risigt att vara 7-11 franschisetagare, men om någon är sugen på att ge det ett försök har jag fler bra argument på lager.




"Det är bra för en smårbarnspappa att komma ut och lufta sig lite"



































































Katia, Svetlana, Jonas
och jag drack drinkar och käkade den godaste sushi jag nånsin ätit YES! Slår NYC! på Suzy Wong, för att därefter bege oss till Yagilev, Pasha Facecontrol och TV3 fest.
Eftersom jag har varit på Yagilev hela två gånger tidigare så var jag ju lite "blasé" (!) inför halvnakna brudar, dansande robotar, ryska tjurliknande män, osv osv.

Blasé var dock inte gänget från TV3 om jag säger så. När en svensk man för första gången sätter sin fot på en rysk nattklubb, kan det låta så här:

"Är dom här tjejerna våra" ? (Om tjejerna som dansade i bås vid borden).

"Det är bra för en smårbarnspappa att komma ut och lufta sig lite" .

Kina: "Ja, visst är tjejerna i Ryssland snygga!?" (Varför sa jag det?) Okänd: "Ehhhh är Bin Laden eftersökt?" (den var ju ny)

"Jag vill ALDRIG gå hem!"

"Asså, asså, det här är ju världsklass!"

"Det här är magiskt"


Och så har vi lite bilder från lite random, svenska mediemänniskor, några ryska brudar som ser ut som ryska brudar ofta gör på nattklubb, Katia, jag och Svetlana kl 0630 på morgonen när vi skulle åka hem. Bild av frullen som serverades kl 0600.

Och så lite av en kändisspaning: TV3:s vd, Hasse Breitholtz (bild #2), som jag samtidigt vill passa på och tacka så mycket för all den goda champagnen.

Monday, May 14, 2007

Russian retusch























Katia
ringde häromdagen och berättade om ett ställe där man kan ta sina passbilder. När bilden är klar så retusherar fotobruttorna din bild. Utan att fråga, alltså. Vitare ögonvitor, rosigare kinder, slätare hy, mindre påsar under ögonen, plutigare mun, renare hår, ja du fattar.

I fredags när vi klev in på baren 30/7 för att träffa vår kompis Daniel Saberski (bild 1, tillsammans med Jonas) som var i stan över helgen (ååååsåååkul!) blev jag blev lite fundersam. Hade alla ryssar genomgått någon slags fotoretusch? Alla hade nudiejeans. Alla luktade gott. Alla var hela och rena. Och alla hade den där oskyldiga blicken.

Hmmm.. hade jag hamnat på Resumés mediabar? Eller på Riche? Var befann jag mig egentligen?

Svar: På nån konferens/bjudresa arrangerad av svenska TV3.

Och där var Thomas, marknadschef på Dressman (bild 3) (som jag sen presenterade för Katia under lördagskvällen. "Meet Katia, she likes clothes. Ehhh?), vilket måste vara ett väldigt kul jobb. Tänk att lyckas få män som egentligen hatar att handla kläder att massa handla kläder på en och samma gång med hjälp av gråhåriga män.
Dressman har 1000 butiker. TUSEN. Det e helt galet.

Och Mika från Universal (bild 2) som berättade att han hade sett (i Moskva, alltså, inte på Resumés mediabar) en man tappa en dollarsedelbunt, size LARGE, på gatan, varpå nån annan snubbe sprang efter den rika mannen som då vilt gestikulerade att han ju hade två sedelbuntar size large. Då kom polisen och så åkte den rika mannen fast.

Welcome to Russia.

Sunday, May 13, 2007

Hockeyfinal!























Inte nog med att vi av Yana, dottern till fd hockeyproffset i Västerås IK, fick access till VIP-loungen (så vi kunde snika gratis sushi och titta på svenska journalister från Sportbladet och några ryska kändisar), vi fick även gå på guldmatchen till slut! Hurra! Prins Albert av Monaco, Tarja Halonen och så vi!

(Konstigt - när jag messade hem och berättade om det stora att jag skulle på hockeyfinal kom det svar som "vilka länder spelar?", "är Sverige med?", vilket land går hockey-vm i? osv). Så, om någon nu är intresserad, så satt jag i alla fall precis bakom det kanadensiska avbytarbåset. Jag var mycket nöjd med att jag inte satt bakom det finska, rent utsiktsmässigt alltså, om jag får lov att låta som en Chippendalestant.

Kanada vann i alla fall hockeyfinalen, vilket gjorde Ryssarna nästan gladare än det faktum att de själva tog bronset (ja, det slog alltså Sverige i bronsmatchen), eftersom de ansåg att en vinst i finalen betydde hämnd för en tidigare spelad match när Finland alltså slog Ryssland. Puuuh.

Nä, nån sportjournalist kommer jag då aldrig bli.


6 timmar hockey i dag, nu är jag "hockeyed-out" för ett bra tag.

Bilder från guldmatchen och av hela bronsmatchgänget.

Saturday, May 12, 2007

När guldet blev till brons

På söndag ska vi gå på hockeyfinal, förlåt, bronsmedaljmatch!

Är alltså mycket nöjd över de åtråvärda bronsbiljetterna som levereras ut till nån mystiskt förort till Moskva (tror att Carls chaufför ska åka och hämta dem?). Men Guldbiljetterna, de levereras direkt till det av familjen Lundin privatchartrade plan som snart landar här i Moskva.

För Jonas gäller det alltså att veta sin plats i hierarkin, nästa gång är det kanske han som får guldbiljetterna.

Friday, May 11, 2007

IT´D BE EASIER IF YOU'D LEAVE ME ALONE!

Tji fick jag.

Jag har ju varit en riktig viktigpetter under ryskalektionerna, men har nu mött ett litet bakslag. Erik fra Nörge har bytts ut mot en pigg grekiska som ska lära sig ryska flytande innan den 15 juli och en super-svenska som har läst ryska längre än jag. Det, plus att jag har så mycket jobb nu att jag inte riktigt hinner vara så flitig med läxorna, har lett till att det nu är jag som får slita.

I dag himlade lärarinnan Liza ÖVERTYDLIGT med ögonen ett flertal gånger och sa "Kina, whaaatttt is zåååå hard?" "Whaatt iz it that you don't get? THIZ IZ BAZIC! och andra förnedrande kommentarer.

Varpå jag blev sur och med gäll stämma sa: "I'm doing my best. BUT IT'D BE EASIER IF YOU'D LEAVE ME ALONE!"

Den tiden är förbi när Liza log mot mig och sa att jag var "talented". Nu är jag istället mobbad av en 13 år yngre universitetslärare och det känns som jag pluggar på nån militärskola.

Men under brunschen på firardagen, den 9 maj, förklarade Ulrika att "Russian teachers are evils".

"Ulrika, maybe you don't want to use your brain", som hennes ryskalärare valde att uttrycka sig.

Dessutom har jag fått lära mig att inte ens namn är heliga i det ryska språket. ALLT böjs! "Kina" böjs alltså efter de sex olika kasus som jag måste hålla reda på. Inte ens namnet får jag behålla.

Wednesday, May 9, 2007

I dag är det den 9 maj...































... vilket betyder att det är helgdag och ryssarna firar segern över Tyskland i andra världskriget med påmpa och ståt. Och det betyder krigsveteraner i medajltyngda uniformer, väääldigt många belgian blue-liknande militärpoliser som spärrar av de områden man egentligen vill vara på, typ Röda Torget - och det betyder uppträdanden med reklampauser (intressant att se ett gäng militärklädda brudar dansa på scenen, samtidigt som storbildsskärmen brevid gör reklam för nästa "Pirates of the Carabbian" samtidigt som du skymtar med hammaren- och skärarenflaggor lite här och var i publiken).

Dessutom blev Ulrika (som jag nu ser att jag har lyckats färga grön i photo shop. Sorry! Hon är inte grön egentligen) attackerad av en babusjka som på ryska deklarerade att "vi gillar inte svenskar". Och jag flåsade efter ett gäng nostalgiker som marcherade med den röda flaggan.

Tuesday, May 8, 2007

Fuck off!





















Det var jätteroligt när Jonas och jag hade handlat städgrejer (vi har inte städat sen vi flyttade hit så det var liksom lite dags). Med händerna fulla med dammsugare och ryska (så kallade) golvmoppar (en snabb blick på golvmoppen Jonas shoppade och jag insåg att den inte kommer duga till mycket) skulle vi förhandla pris med en taxi.

Chaufför: 500! (vid Kievskaja Metro råder knappast marknadsekonomi, här är priserna upptrissade och gud nåde den chaufför som dumpar sin taxa).
Jonas: 400.
Chaufför: 500! Narmaljna!
Jonas: 400.
Chaufför: Fuck off! Ok.

Så vi satte oss i bilen med fuck off-chauffören och för att blidka honom bjöd Jonas sin vana trogen på äkta svenskt snus. Och eftersom inte ryska män gör så mycket annat än röker, super och inte duschar, så trodde vi att han skulle vara lite hårdhudad.

Njet. Det var han inte.

- Kokain? Frågade fuckoff-chaffisen.
- Njet, nikotini, sa Jonas.

Chauffören började hosta kraftigt, vevade upp rutan och sög in luft och jag svär att det var väldigt nära att han avfyrade en kaskadspya ut genom fönstret.
Moppen är föressten fortfarande oanvänd, se bild.

Vackra svenskor

















Jag vill inleda med att förklara att det här stycket handlar om kvinnor (så att inga män blir sårade, menar jag).

Det finns väldigt många vackra ryskor (här hade jag tänkt återge Linda Stanojevics (som bor i Sydney) och min skypediskussion i dag som handlade om snygga australiensare (ok då) och om inte så snygga ryssar, och den var ganska humoristisk. Men jag tror inte det behövs så mycket fantasi för att förstå hur den lät).

Men ryska babes kan ändå inte mäta sig med vackra svenska kvinnor i föräldraålder - i alla fall inte med de puddingarna som Jonas och jag hade förmånen att dinera med i söndags, nämligen Nilla Cronstedt, Amelie Lundström och Lillan Alarik, inklusive deras män Carl-Johan, Peter och Åge. (Alla är en salig blandning av Carls föräldrar och deras vänner) som var på besök i stan.

God damn! Nilla, Amelie och Lillan var nämligen hur fräscha som helst.

Och i jämförelse med ryskor som tyvärr åldras väldigt snabbt (de ser ut som de är 45 när de är 30, och då förvandlas i alla fall de som jobbar i snabbmatskassorna till sura tanter med blekt hår på utväxt. Och det är därför, enligt Jonas, som de är så desperata att gifta sig innan 25-30. Är man inte gift då kan man lika gärna kasta in handduken) var de här svenska damerna rena barnrumporna.

Det pigga ungdomarna var alla noga med att understryka att resan till St: Petersburg och Moskva främst handlade om att spana i konst och gå på museum, men de verkade lika slitna som vilka förvuxna tonåringar (känner några stycken) som helst på söndagen: "Vilket paaaarty, och vi blev bjudna på så mycket champange! Oj oj oj, vi ville aldrig gå hem".

Det stuket.

"Blir jag så där kan jag ju sluta åldersnoja", som jag så "kärnfullt" uttryckte det.

Vem är den svenske kändisen?















På Röda Torget såg jag häromdagen några svenska sportjournalister som intervjuade någon, förslagsvis, hockeystjärna. Men vem är han? Hjälp mig någon! Kenneth/Kenny Jönsson? Nu ser jag att jag nästan har målat över fejan på honom, men en hockeyentusiast kanske kan lista ut det ändå?


Monday, May 7, 2007

Det har öppnat ett galleri i vårt hus


















Det har öppnat ett galleri i vårt hus: Autofocus_Gallery. Autofous har fått mycket press i tidningar som Afisha och Moscow Out och andra lite Time Outliknande tidningar och sajter.
Den första utställningen består av för Ryssland i dag väldigt tidtypiska fotografier: Lite naket och med ambitionen att vara svårmodigt, crazy och vågat. Som om allt som aldrig fick sägas och göras tidigare nu görs upphöjt till tio.

Galleriet i vårt hus kanske måste stänga?

Eftersom jag inte var hemma och fick uppleva kvällens spektakel, så har Jonas fått förtroendet att återberätta vad som hände på vår gata i dag:

Säg den lycka som vara för evigt

Galleriet i vårt hus lockar den unga och välutbildade eliten i Moskva med välklädda, trevliga människor och det har känts som ett trevligt inslag bland de annars ganska trista och gråa människor som bor i huset. Vi har varit glada och stolta över galleriet, speciellt som vi först trodde att källaren gjordes i ordning för mongoliska svartarbetare som oftast håller till under olika hus i staden.

MEN - igår kväll satt det prydliga handskrivna lappar uppsatta på entrén till huset och i hissen. Vi trodde att det handlade om någon form av service på hissen. Jag tog en bild av lappen och denna visades imorse upp för min kollega Oleg för översättning. Oleg såg både road och förvånad ut när han sakta tydde texten på den lilla mobilkamerabilden - han mumlade något om grannuppror och stormöte i huset.

Jag: "VA!? vad har hänt"?

Oleg: "It's some kind of pornografic gallery in your building wich is disturbing the neighbourhood".

Mötet skulle hållas kl.19 ikväll och ALLA boende uppmanades att närvara. Innanför grindarna möttes jag av mängder av människor.

Kul! Galleriet måste dra mycket folk, tänkte jag, men icke sa nicke. Folkmassan bestod av våra grannar som ivrigt diskuterade det fruktansvärda som just nu pågick under deras fötter, denna prostitutionshärva som dragit till sig stadens slödder, fyllon och lössläppta kvinnor. Alla dessa påhittade saker slängdes i ansiktet på oss. Jag förstod såklart ingenting, men Oleg översatte artigt. Mitt i alla lögner om detta trevliga galleri med vackra, välutbildade besökare skickas det fram lappar med krav på underskrifter som ska skickas till polisen och till borgmästaren - det här måste stoppas innan husets rykte är fördärvat, ropade man.

Jag försökte försiktigt säga att jag bara hyr lägenheten, men det var inga problem: "What is the name of the owner?". Jag blev osäker, sa något som han trodde var ungefär namnet, varpå en namnteckning raskt förfalskades.

Efter cirka 20 minuters hektiska diskussioner, kunde jag säga "paka" (hej då) och lämna de upprörda massorna, men diskussionen fortsatte nog långt därefter.

Välkommen till lilla Sovjet på Pokrovka 20 - det är här det händer.

Sunday, May 6, 2007

Rolig fest!



























Var på en väldigt rolig och trevlig fest i lördags hos Ulrika och Nieve. Det var en sån där fest när man på kort tid utvecklar nära vänskapsband ("I reeeeallly like you, we should have a drink". "And hang out". "Let's go to St Petersburg tillsammans" osv osv) och en sån fest när Jonas blev retstickig på ett jobbigt sätt (med skriftliga ursäkter som påföljd) och där Carl uppträdde med nån slags stripshowsliknande dans (!) (för övrigt berättade Simone att den populäraste klassen på hennes gym är "strip dancing").

Please, stay virgins!
























Bästa föräldrar på besök i Moskva-tipset är ju helt klart att känna någon (numera mig, t ex) som kan rekommendera dig till den fantastiska restaurangen mitt emot TASS-byggnaden, som var den första restaurangen att öppna efter Sovjets fall. Restaurangen är inte öppen för allmänheten, eftersom ägarinnan, Emelie, är rädd för att bli av med stället. Huset är nämligen gammalt, och i vissas ögon är allt gammalt fult och hemskt och påminner om det förflutna och ska bort.

Emelies restaurang är en av få restauranger i Moskva som inte har en säkerhetsstyrka utanför dörren (Tom vissa bagerier har det. Det är som om konditori Vetekatten skulle ha två vakter som frågar efter pass när du ska handla en kanelbulle), vilket också är anledningen till att restaurangen inte är öppen för alla.

Du sitter i Emilie och Emilies mammas vardagsrum (dom har kört restaurangen tillsammans i 18 år. Och dom bor tillsammans. Undar vad dom pratar om på dagarna?), lyssnar på musik som framförs av elever från konservatoriet och käkar så mycket rysk mat och dricker så mycket rysk vodka att du får med dig en doggy bag hem.

Jonas och jag skulle ha en "romantisk middag" i fredags. Vi kom hem halv tre på morgonen efter att ha suttit och druckit vin och vodka med Emilie och fått lära oss ett och annat om Soviet och om dagens Ryssland.

Hon tyckte vi var lagom naiva (eftersom vi i princip bara ser de trevliga sidorna av Moskva (de svettiga männen och de sura babuschkorna ej inräknade). Och eftersom vi är från Sverige och har möjlighet att åka hem när vi vill, flytta var som helst och resa var som helst. Och eftersom vi inte bodde i Moskva innan 1991).

"To me, you might as well be from a different planet", som hon sammanfattade skillnaden mellan att vara född i Ryssland och i Sverige.

Men sen blev hon nog lite rörd av vår "naivitet" och sa: "Please, stay virgins. Don't spend time understand the bloody history of Soviet Union, it will destroy your soul".

Russian fashion rock!

Och så vill jag ännu en gång slå ett slag för shoppingcentret Evropejskij vid Kievskaja metro. Till och med Jonas älskar Evropejskij. Var där för att göra lite reserach för ett jobb och det slutade med att... ja det kan ju vem som helst räkna ut hur det slutade.

Russian fashion rock! Ägnade 1 timme vardera åt Sultanna frantsuzova och Sunie Lie (TACK Katia för tipsen) och blev nästan lite hög (på ett trevligt sätt), samtidigt som jag utvecklade högst osympatiska drag när jag såg att Simone spanade in samma kjol som jag.

Några bra grejer med Evropejskij (förutom själva shoppingen)

- Vissa expediter ler till och med.
- När jag bad om extra kaffe i "kaffe latten", dvs den varma mjölken, smakade den varma mjölken från Coffe House faktiskt nästan som kaffe latte.
- Jag träffade 3 expediter som pratade tyska/engelska.
- Jag träffar folk som jag känner på Evropejskij (Simone)
- Det ligger nära underbara Correas (brunchställe som är som ett brunchställe i New York när det är som bäst, minus leende och trevlig personal osv)

Det är också lite roligt att brevid etablerade varumärken som Accessorize och Lush (med fler exempl) så ligger det konkurrenter som har "inspirerats" ganska mycket av originalet. Vägg i vägg med Accessorrize ligger alltså t ex "Accessoretti". Det är som om "Mauritz and Hennes" skulle slå upp portarna brevid flaggsheppet på Hamngatan.

So much energy

Jag blir nästan lite galen i Moskva - det händer så mycket! Och om man bortser från att jag blir smått hysterisk på mängden människor, babuschkorna, ineffektiviteten och krånglet i vissa avseenden, så går så mycket annat så lätt. Det är det som är grejen. Det finns så mycket som fortfarande är ogjort att dina idéer känns nya och fräscha. Vilken grej!

Jag behöver bara gå och sätta mig på nån bar så dyker det upp nån random person och frågar om jag behöver fler uppdrag. Eller så träffar Jonas nån snubbe på gymet (i bastun? det lät nästan lite suspekt det där?) som han ska käka lunch med för att de hade nån gemensam nämnare businezz wizzze.

Friday, May 4, 2007

Total deepness and lack of pop































Lite pics från "Faktory Arma" (Nijny Susalny pereulok) som är området med gallerier, utställningar, butiker, show rooms och webbbyråer mm och som är ett exempel på några liknande "kreativa center" i gamla fabrikslokaler.
... Och så lite bilder från ForkFutures butik med exempel på "mammelucker" från linjen "ForkRussianWinter" som designern Alla Elchaninova visade upp.
ForkFuture visar i sitt fashion statement prov på den ryska djupsinnigheten: "Main quality is.... total deepness and lack of pop - respect fashion" Fniss.
Jag visar också hur mina jeans såg ut efter några timmars utflykt på Factory Arma.

Dotcomparty anno 2007

Och ja... jag lyckades ta mig till ID Smile Moscow-utställningennizhny Susalalny pereulok som ligger i nåt fabriksområde tillsammans med några butiker, gallerier, ateljéer, studios och ett gäng webbbyråer. Det stuket. Utställningen var ok men lokalen - den var fantastisk! (Sjuuuukt svårt att hitta, det här med att märka ut utställningar, butiker osv.... well)

På väg därifrån (hungrig, trött och irriterad på alla babuschkor. Som sagt) - träffade jag thank god ngt som livade upp mig, den ryska designern Alla Elchaninova som har märket ForkForever. (Fuck Forever trodde jag, dom hade nån linje som jag trodde hette FuckRussianWinter med det var alltså inte så).

"No nooooo, you don't want to come in, we have only Russian fashion", sa hon när jag klev in. Som alltid. Ryska butiker stoltserar inte direkt med sina ryska märken. Men när jag hade förklarat att det är det som jag är jakt efter, blev det andra tongångar. Hon förklarade att hon ser det som sitt mission att "learn Russian people that there are other clothes to wear besides Dolce and Gabbana".

Och på väg därifrån träffade jag Danil Perushev som driver webbbyrån Firma (yezzzz we are veeeery expensive...") (Alla webbbyråer har massor av jobb och är så dyra, det finns inte så många av dem än, nämligen).

Firma skulle ha fest på kvällen och Danil bjöd in mig till partyt. Dotcomparty 2007, så kul att gå på ett sånt igen!

Carl och Katia hängde på och på festen träffade jag en ryss som såg ut som en italienare som jobbar med nån Sven TörngrenEast Capital. "Italienaren" och jag pratade ett tag om vår gemensamme vän Sven Törngren eftersom jag blandade ihop honom med min tidigare kollega, Sven Törnqvist, så det blev lite knasigt.

Thursday, May 3, 2007

Babuschka OD




















Efter att ha släpat min träningsväska (som aldrig användes) runt halva stan, från det ena mötet till det andra, till universitetet och tillbaka - och hela tiden med ambitionen att hinna med ID Smile-utställningen som folk har tuggat om den senaste veckan och som stängde i dag - och allt detta med t-bana - drabbades jag plötsligt av en häftig Babuschka over dose.

Ryssarna, eller snarare, babuschkorna, väjer inte. Det är alltid, alltid jag som måste vika undan för mötande trafik. De går in i en, de kliver på dina skor, de knuffas, de trängs och framför allt (och det gäller alla) - de håller inte upp dörren.

Så efter en dag med för många dörrar i ansiktet, blåmärken på armbågarna och en svettig armhåla i ansiktet för mycket, fick jag nog. Jag tittade argt, svor, himlade med ögonen, brottade mig fram och knuffades. Jag sket helt enkelt i mina medmänniskor och bestämde mig för att bara åka taxi i fortsättningen.

(Vilket påminner mig om när Ebba och jag förra våren tog oss till Ikea i Kungens Kurva med buss, t-bana och till fots. "Man behöver ju inte alls bil för att ta sig till Ikea!", konstaterade vi nöjt på vägen dit. För att sedan ta en taxi tillbaka till stan).

Sånt jag kan tycka är lite pinsamt.

Men i Moskva? One too many babuschkas kan faktiskt göra sitt till humöret.

Wednesday, May 2, 2007

Sverige - Schweiz 6-0











Sverige - Schweiz 6 - 0. Vilken "spännande" match! Heja Sverige! Heja Kenny/Kenneth Jönsson!

Och tack Lennart ZetterfalkHansabank/Swedbank för biljetterna.