Monday, April 30, 2007

Pasha Facecontrol





































Så var det då dags. Lördagkväll och besök på den fruktade nattklubben Dyagilev. Dyagilev som då och då beskrivs som "En av europas bästa nattklubbar, eller kanske till och med världens?" och som anses ha den "hårdaste fejskontrollen" i stan.

Och i vanlig orning stressade Jonas upp mig (och Cecilia). Cecilia W och jag såg framför oss hur dörrvakterna skulle köra med scanners över våra ansikten och bedöma proportioner och notera storleken på våra porer.

Spänningen var med andra ord olidlig. Skulle vi klara det?

I dörren stod "Pasha FaceControl" (Bild 3) som är The Face Control Man of Moscow. (Tänk Fadde under sina glansdagar). I en intervju har Pasha, som svar på frågan om sitt urvalssystem, bland annat svarat: "A club is a more sophisticated environment than public transportation".

Eftersom vi hade bokat bord fick vi varken scanners eller mätinstrument upptryckta i ansiktet, men däremot fick vi lyssna på följande konversation i dörren:

Två stycken modeller: "Can these guys come with us?". Pekar på sina "skydd" (livvakter).
Pasha FaceControl: "Ok, but they can't bring any weapons with them".


Dyagilv var grymt! Bra musik, underhållning av det inte direkt politiskt korrekta slaget, några buskisslagsmål och vääääldigt många modeller.


Och jag insåg att jag måste revidera mig något. En del ryska tjejer kan faktiskt klä sig. Av de som har något på sig, vill säga. Och som syns på ställen av typen Dyagilev.

Men jag tar fortfarande inte tillbaka ett enda ord när det gäller männen. De ser fortfarande ut som om de är direktimporterade from the "public transportation" alternativt från Grängesbergs höstmarknad, (kallas "Marken" i folkmun och anses vara "årets största folkfest i Grängesberg") (se bild 3 från "Marken" och notera t-shirt med texten "ABSOLUT ARBETSLÖS".

Men jag är rädd för att nattklubbarna inte skulle göra några pengar om Pasha FaceControl skulle sålla alltför hårt bland de som slantar upp på nattklubbarna, dvs männen.

"Jag skulle inte åka Transibiriska med en pistol riktad mot mitt huvud"



























För en genuin rysk upplevelse är members only restaurangen Petrovich att rekommendera.(Alltså måste man bli medlem först, eller känna någon som är det. Men det enda som krävs för medlemskort är tålamod eftersom ryskt, byråkratiskt krångel gör att det tar fyra månader innan du under cermoniella (?) former kan hämta ut ditt kort). I det här fallet är Carl medlem. Vi väntar.

Sovietnostalgi och sovietkitsch möter god rustik mat och människor i alla åldrar som slår klackarna i taket till ackompanjemang av rysk violinist så spelar så högt så att man måste dricka litervis med vodka för att få upp sin egen stämma till samma nivå.

"Åhhh, jag vill också att det ska finnas såna här ställen hemma, ställen med mer blandad publik där gamla dansar med unga och där alla är välkomna", tjatade jag halva söndagen.
Daniel tyckte att jag skulle försöka Kickis eller Karlsson och c/o på Kungsgatan i Sthlm för en "mer differentierad nattklubbsuplevelse".

På Petrovich träffade jag Yana (sista bilden) (som bodde i Sverige när hon var yngre eftersom hennes ryska pappa var hockeyspelare i elitserien (Västerås IK)). Yana, som har läst min blogg, tycker så här om den inplanerade transibiriskaresan: "Jag skulle inte åka transibiriska järnvägen om jag så hade en pistol riktad mot mitt huvud". Men ok, ta med dig vapen, gasspray och kyskhetsbälte i alla fall".

Sunday, April 29, 2007

Stolt? ägarinna till en pälsmössa


























Lördag och trevlig brunch (bild 1) hemma hos Carl där vi bland träffade Carls syster Cecilia Cronstedt inklusive pojkvän Carl-Fredrik af Sandeberg. En livs levande kock (bild 2), uuunderbara plättar med röd kaviar och bloody marries lade grunden för en perfekt lördag.

Besök på Izmaylovomarknaden (tänk loppis möter sovietnostalgika möter Legoland) där jag köpte en pälsmössa i silverräv (bild 3) för att i god tid förbereda mig inför den ryska vintern (tänkte att jag skulle vara lite ekonomisk, priserna bör väl gå upp när det börjar närma sig December?)

"Jag vet vad en pälsmössa ska kosta", sa Carl. "Du ska inte betala mer än 1500 rubel". "Jasså", sa jag och fick den för 1000 rubel (cirka 250 spänn).

Men kan det vara så att det var priset jag fick betala för att jag (jag vet inte men jag fick en känsla) inte köpte nån prestigemössa? Jag var nämligen bara nöjd i cirka 10 minuter efter inköpet och sedan började jag fundera över om jag egentligen inte är pälsmotståndare, plus att nån gubbe skrek efter mig att jag hade köpt en mössa avsedd för män. Och så har den en ful svans som dessutom är påsydd efteråt.

Bild 4 av Cecilia W och Daniel på röda torget.

En rysk elitnikrog är inte direkt sval och avskalad

Fredag och middag på flådiga GQ Bar tillsammans med Cecilia och Daniel. GQ Bar är en hyfsat ny elitnikrog av samma snubbe, Arkady Novikov, som bland annat står bakom trendiga Vouge Café.

Där en svensk trendkrog är avskalad och ren och sval är en rysk elitnikrog för det mesta precis tvärtom: Restaurangen har med fördel nåt crazy prestigetema, menyerna kan vara flera sidor långa (inga "tre rätter på menyn-tendenser" här inte), det dansar ofta halvnakna tjejer i baren och ofta spottar man nån oligark som sitter och pöser med en/flera modell/er och med sitt skydd (livvakt) på lagom avstånd. Dessutom är kyparna väldigt måna om att vara "europeiska" - det är som om dom har sett massa filmer och på så sätt lärt sig hur "det ska gå till på krogen" och så når dom nästan ända fram... men inte riktigt. Pappa, som går i taket så fort en servitris öppnar munnen och frågar "smakar det bra?" skulle till exempel inte haft mycket till övers för vår kypare i fredags.

Men eftersom ryssen i t-banan/kvartersbutiken och på mindre flådiga krogar är ganska sparsmakad med leenden och servicekänsla, uppskattar i alla fall jag omväxlingen.

Sen gillar jag också det russian way, att dricka drinkar (eller vodka) rakt igenom hela middagen, det är vad jag kallas klass!

Friday, April 27, 2007

Dolph Lundgren was here!


























I helgen är Daniel och Cecilia Larsson på besök i Moskva och tanken är (var?) att vi på söndag ska besöka badhuset Sandunovs Baths. Så på inrådan av Carl gick jag dit för att spana in läget (kanske för att vi inte ska få en chock när vi väl kommer dit på söndag. Mycket möjligt att det var så). Hade tänkt hämta en broschyr, preliminärboka en tid och fatta vad det hela går ut på. Lite snabbt sådär.

Men så går det inte riktigt till i Moskva. Eller i alla fall inte på Sandunovs baths. Jag träffade nämligen "the house manager": Alexander Antonovny.

Följande hände:

KZ: "Yezz, we are two men and two women, we want to be together". (Det var där det gick lite fel). Is it possible? (Efter att ha förstått att det endast finns speciella män- och kvinnosektioner, vill man "vara tillsammans" så får man hyra ett privat rum).

AA: "Ahaaa.... you want to be together. I'll show you private rooms. It works like this: We give you key and inside the room, you can do whatever you want. We don't care". Blinkning. Many guest come here. Celebrities. People who want privacy if you understand". Ny blinkning och så tog han mig till ett omklädningsrum som såg ut som en korsning mellan en svensk fjällstuga och en rysk kyrka och visade mig den minimala poolen och den finska ångbastum.

KZ: (Ignorerade det faktum att han trodde att vi skulle ha en liten fyrkant i den finska ångbastun). Celebrities? Who?

AA: (Viskar namn på känd OS-medaljör i gymnastik som jag nu har glömt. Och som han sen inte ville upprepa). "And, and John Travolta. "He was in Moscow three days and he spent two days here". AND DOLPH LUNDGREN, you are from Sweden, right"?

Sedan tog Alexander mig på en rundtur genom männens omklädningsrum (alla tre klasserna) för att visa mig bilden av Dolph Lundgren. "I want to show you the picture of Dolph, it's my duty".

Och i ett av rummen med två nakna män hittade vi så till sist bilden av Dolph L.

Alexander och jag umgicks i en timme och 45 minuter.

Badhusklass

Det gäller att veta vem man är och vilken klass man tillhör när man bor i Moskva. När du till exempel ska besöka det berömda badhuset Sanduny Baths finns följande kategorier att välja mellan:

First Man Class
Second Higher Man Class
Higher Man Class

Men för oss kvinnor blir det lite lättare, vi kan nämligen bara välja mellan
First Woman Class och Higher Woman Class.

Luxus vs brödkö


Efter att ha gjort lite reserach om Moskvas shoppingcenter kan jag konstatera följande: Det finns två utbredda typer av shoppingmöjligheter när det gäller "gallerior" (i vid bemärkelse):

Lyx eller brödkö (för att förenkla beskrivningen något).

Lyx = Versace, Dolce, Vuitton osv till hutlösa priser.
Brödkö = Charmiga marknader med mat, blommor, nötter, trädgårdsstolar, shampo, ja du fattar... så som man kanske tänkte sig Moskva för ett gäng år sen.

Och sen har vi några shoppingcenter som erbjuder shopping för dig och mig.

Och det är de som behöver bli fler. Och som behöver kompletteras med... tänk Åhlens City möter Brunogallerian på Söder! Dvs högt och lågt, Mango/HM/Zara/Top Shop möter Acne möter alla butiker på Åhléns City. Det stuket. Det är det som saknas. För mig, men framför allt för den växande medelklassen i Moskva.

TOPPEN:

Europeiskij Shoppingmall vid Kievskij vokzal. Så fräscht, så nytt och läget - precis brevid charmiga "brödkö"marknaden Dorogmilovsky (så att du kan bocka av både brödkö och TopShop på samma gång). (Bild från Dorogmilovsky).

Inga Versace eller Dolce Gabbanabutiker så långt ögat når, men däremot Top Shop, Zara, Nail Express och snart kommer Aldo och Nine West. Och inte minst: Det underbara Le Pain Quotidien som var en absolut favvo i New York. Är man (=jag) svältfödd på brunt bröd och gott kaffe latte i Moskva är det ett hett tips, Le Pain har bägge.


BOTTEN:
STOKKMAN -HEMSKT. Kändes som ett gammalt, finskt pensionärshem. Det till och med luktade gamla sopor. Tyst och kvalmigt.

Jeltsins begravning

Nå, träffade du Bildt eller Clinton i Moskva i onsdags?, undrade en svensk polare via mejl härom dagen.

Nej, tyvärr. Jag var nära, men nära skjuter som bekant inte mycket. Men bara det faktum att jag, enligt min dagliga rutin, planerade att ta vägen över Röda Torget (som alltså var avstängt pga begravningen) och inte riktigt noterade avspärrningarna, dvs nonchalerade dem, och därefter blev tillsagd att: "MOVE YOU, YOU MOVE! NOW!", på det kanske inte allra charmigaste sättet av en spärrvakt, ger väl några poäng?

Trafikpolisens dag

I dag är det trafikpolisens dag här i Moskva. Det betyder att trafikpolisen en dag under året är trevlig mot bilisterna. Polisen är i dag med andra ord inte ute efter mutor, utan förklarar istället pedagogiskt och vänligt för bilisterna vad de har begått för brott och släpper sedan iväg dem med en enkel varning.

Thursday, April 26, 2007

Good luck, woman!

På t-banan i dag märkte jag att några män glodde på mig. Förstod direkt att de inte var ryssar eftersom 1. Ryssar glor inte. 2. Man lär sig att se vilka som är ryssar och vilka som inte redan innan man förstod att man kunde se någon skillnad.

"Are you learning English" sa den ene och garvade ganska högt (han såg att jag frenetiskt bläddrade med mina präktiga ryska ordlappar, såna man använder på tolkskolan).

"No. Russian", sa jag. GAPSKRATT från de tre männen. Ett gapskratt som höll i sig minst 2 stationer.

"Well, good luck woman", sa den ene.
"Do you live here?", frågade den andre.

"Ehh, well, yeah, now I do", sa jag.
"Even more luck to you then!" sa den tredje. Och så skrattade de ända tills de klev av.

Uppmuntrande!

Jag kommer inte över vägen!

När jag var liten och bodde i Yxsjöberg så fick jag åka till lite större "städer" som Kopparberg och Ludvika för att lära mig gå över gatan och min högsta önskan var att det skulle anläggas en trottoar i Yxsjöberg.

Jag skulle nog behöva gå på "gå över gatankurs" här i Moskva också. Hur gör man? Bilarna stannar inte! Det är som om dom inte bryr sig om att det går en livs levande människa över gatan! I Ho Chi Minh City (som är min hittills värsta upplevelse) gäller det att titta rakt fram och med bestämda steg kryssa sig fram mellan mopparna samtidigt som man håller tummarna för att inte bli överkörd.

Här verkar inte det funka. Pappa och mammas största oro för mig här i Moskva är att jag ska bli påkörd av en bil, jag börjar befara att oron är berättigad.

Wednesday, April 25, 2007

En lägenhet för 36 pers, tack!

I morse åt jag frukost med Jonas kollegor Anders, Mattias och Filip. (Och det var en resa vill jag lova innan vi hittade ett ställe som föll alla tre herrarna i smaken. GI! tjöt Filip, "Samma som vi alltid äter på"!, skrek Mattias, "GI, jag måste ha gröt! "skrek Filip ännu högre, så så fick det också bli. Och eftersom jag just har lärt mig vad gröt heter på ryska ("Kascha"), så höll jag glatt med GI-falangen).

I ALLA FALL: En av herrarna funderar över lägenhetsköp i Moskva och har nyligen besökt en 310 kvm stor Kommunalka. (WIKIPEDIA: Kommunalka (коммуналка, коммунальная квартира) is a shared apartment in CIS countries. Two or more families share a bathroom or without it and kitchen).

Jojo, "2 or more". Snarare "more". 12 familjer bodde i lägenheten! Typ 30 - 40 pers! "Ja, och du Kina som är känslig för lukter kan ju tänka dig", sa lägenhetsspekulanten.

(Om du är intresserad av kommunalkan så måste 1. Alla 12 familjer komma överens om att sälja. 2. Du måste kolla upp så att ingen av de 12 familjerna har någon kriminell i släkten som kan försöka kräva tillbaka lägenheten när han slipper ut ur finkan.
Funkar det inte så i Sverige? frågade mäklaren).

It's everywhere...




....yeeeezzzz, yeeeeezzzz, we know!

Elitni concept shopping







Har i dag kutat runt som en skållad i butiker, på hotell, i shoppingcenter - you name it - för diverse Moskvaguiders räkning. Och jag har hittat så mycket coolt!

Podium Concept Store, (tänk snygg inredning, Stella McCartney, Balencia och amerikanska jeansmärken - men även lite, lite ryskt mode) blev jag "bästis" med Shahnoza (bild) som pratade så här hela tiden:

KZ: Who is your typical client?

SH: "Aaaaaaaaaaa elite, VIP, stars". You know Lolita Milyavskay and Janna Friske". They looooove American fashion, everyone is CRAZY about American fashion and Russian people loooove Thomas Whylde, stars wear it, they loooove him.

But... in fact, m
ost Russians still love this, sa hon, såg lite sorgsen ut (eller inbillade jag mig?) och pekade på det som var spetsigast, tightast och glittrigast.


Nyöppnade konceptbutiken Cara & CO som ligger i Vinzavod Modern Art Center (bild) var också superfin! Och dyr. Europeiskt, australienskt och lite ryskt blandat. Och vintage (Chanel, Dior, den stilen, ovanligt med vintage i Moskva, och här var det HUTLÖST dyrt), "This is for quality people", som min "guide" stolt konstaterade. "Nothing is fake here, it's original. Not fake".

OK!

Själva Vinzavod Modern Art Center var häftigt och värt ett besök. Eller, kommer att att bli det. Som en stor fabrik som förvandlats till ett kulturcentrum. Utställningshallar och konstgallerier - och antingen är det på g eller så missade jag skivaffärerna, caféerna och barerna. När jag försökte fråga runt lite blev jag nämligen hela tiden visad till toaletten, inte till skivaffäer, caféer och barer.

Tuesday, April 24, 2007

Det var inte så länge sen...

Min söta, söta och duktiga pinuppa till ryskalärare, Liza, är alltså 20 år. I går insåg jag att hon var 4-5 år när Sovjetunionen brakade samman. Det är egentligen helt, helt galet. 16 år sedan.

I går pratade hon om "högtalarröstmannen", alltså mannen vars röst alla i Moskva under Sovjet kände till, mannen som pratade med Moskvas befolkning genom högtalare uppsatta längs gatorna. Hon minns inte vad budskapens innehåll, men hon minns att han var en kändis.

Som svar på min fråga om ryska "celebrities".

No Style Control

Jag fattar fattar FATTAR inte. Hur kan människor i en stad med så många glassiga restauranger, så många luxusnattklubbar, så mycket pengar, så många Hummers och Bentleys - hur kan en stad med så många otroooligt vackra kvinnor, bestå av så fruktansvärt stillösa män? Och kvinnor, för den delen.

Varför KAN inte folk klä sig som folk?

Nej, jag är ingen stilpolis (även om Anders och Thomas från Boden som jag träffade i Chamonix i Februari verkade tyckta det. Och det bara för att jag lite fint påpekade att man inte kan köra med Farenheit år 2007), men nån måtta får det väl ändå vara? Ämnet dissikerades noga i lördags, och jag är lättad över att jag inte är ensam i mitt skoningslösa omdöme.

Tjejernas skor ser ut att vara specialsydda för narrar, jeansen för 12-åringar (oavsett ålder på kvinnan som bär dem), topparna är med fördel glittriga och på tok för tighta, de har alltså passerat stadiet "utmanande" och riskzonen "jättesexiga" för att istället befinna sig i "fulporriga".

Jajajajajaaaaa de haaar kropparna, men så fult, så vedervärdigt.


Männen i Moskva kräver egentligen en egen blogg, men lite snabbt bara: Frisyren. Lukten. Träningsoverallerna. Oformliga collegetröjan. Stickade långa tröjan med påsydda skinnlappar.

No style control. Ord räcker inte till för att beskriva misären.

Men jag älskar Moskva. Det är fortfarande världens coolaste stad.

Saknar jag NYC?


Om jag saknar New York? Alltså att leva där jämfört med att leva i Moskva? Neeeej, inte nämnvärt. Inte alls egentligen (jo kaffet på Dean and Deluca och shoppingen kanske). Men det är när jag besöker institutioner som Moscow Museum of Modern Art som det slår mig att Moskva i vissa avseenden har en hyfsat lång väg att vandra.

Vi hittade en rolig grej i alla fall på ryska MoMa. Nån slags ljudmaskin som man sa "I love you" i och så vandrade ljudet en liten sväng och kom ut på andra sidan. Det var väl ungefär det och sen en fotoutställning som föreställde ryska idrottsmän i olika (mer eller mindre nakna) kreationer.


Please help me find out how to live and how to behave!

Det är skönt att jag är 33 år och har "fullt förtroende" hos min far. Följande mejl skrev pappa till en rysk bekant, Elena:

"My daughter Katarina (Kina) and her husband Jonas are now living in Moscow. I would appreciate if you could contact her and meet her/them and “learn” them how to live and how to behave in Moscow/Russia.

Best personal regards,

Peter"

Sunday, April 22, 2007

No Face Control











Efter middagen drog vi till "Krisis Genre" (Crisis of Genre) på Pokrovka 16/16. Och det var ju kul med en klubb där alla ryssar har hockeyfrilla och skinnväst (fast så ser ju iofs alla ut) och där alla expats verkar vara sugna på att träffa andra expats (att hångla med) och där Jonas visar sina surfbilder för de (av manligt kön) som pratade med mig och där sista låten bandet spelade var Imagine med Beatles. Då tände alla på discot sina tändare och sjöng med.




En rysk kändis!







Lördag och middag med Ulrika Blennow, hennes kille Niev, Carl och Tobias Thyberg på trevliga libanesen Shafran på 12 Spiridonyevsky. (Dock är det alltid lite plågsamt med dessa magdansöser som libaneser envisas att underhålla gästerna med).

Och så plötsligt händer det. Jag, eller jag och jag, jag har än så länge ingen aning, utan snarare Carl, gör mig varse om att det finns en rysk kändis på restaurangen. Ingen mindre än skådespelaren Konstantin Kryukov som som var med i storfilmer som Zhara och 9 Rota (9th company).

Jag lägger in professionell bild av mr Kryukov eftersom de pinsamma försöken från vårt bords sida att ta bilder utan att han skulle upptäcka det (arty bilder av liljor, närbilder av magdansösens byst, bilder av honom med oss i förgrunden osv) inte blev speciellt lyckade, se två exempel.

En rysk yachtklubb bakom "Heron City"


På väg hem från surfningen ska vi äta lunch på en yachtklubb. Jag kunde inte (kan fortfarande inte) få ihop yachtklubb och Moskva - var ska man segla med sina feta båtar? Ingenstans, visade de sig. De ska ligga utanför jaktklubben och visa upp sig.

Men det mest intressanta med det här stället var egentligen dess läge. Vi kör alltså in på en parkeringsplats där olika typer av motorfordon tävlar eller visar upp sig eller nåt annat ointressant. Det är cirka femtusen bilar i omlopp och hela Moskva verkar vara på plats utanför ett varuhus som mest påminner om Heron City.

BAKOM Heron City, väl gömt (på typiskt ryskt manér) ligger alltså "The Shore House", komplett med pool, solstolar och grön, heltäckande plåtmur (så att man slipper se fabriken på ena sidan och Heron City på andra). Och utanför klubben ligger feta lyxusjakter och väntar på att aldrig få segla i öppet vatten.

Att ta sig fram i Moskva


Om man inte (som Carl tex och som kanske vi snart???) har en egen chaufför som kör mellan jobb, träning, Ikea, vindusurfning, restauranger och nattklubbar, ja då åker man t-bana med 10 000 000 andra ryssar varje dag (den är sååå effektiv och såååå vacker, t-banan alltså. Sen är ju jag lite luktkänslig men det är en annan sak). Men om man inte åker med egen chaufför eller tar t-banan, ja då liftar man med vilken Lada som helst. Det är den kategorin bilägare som plockar upp dig, alltså Lada- eller Trabantägarna. Här sitter jag i en vackert plyshinredd Lada på väg på lördagsmiddag. Men den här gången var Ladachaffisen inte bara Ladachaffis, han var även testpilot för ryska stridsflygplan. Coolt, tyckte Jonas.

Moskva är lite konstigt




Å ena sidan brödköer, å andra sidan luxusvaruhus. Som är tomma eftersom det (känns det som) byggs cirka ett nytt luxusvaruhus i veckan för den luxuskrävande eliten. Det är bara det att den luxuskrävande eliten utgör en ganska marginell del av moskvas invånare. Vilket gör att många av Fendis inredningsbutiker med guldkantade dricksglas á 6000 kronor gapar väligt tomma.

Det går alltså att vindusurfa i Moskva






















Det ska ju sägas direkt, vi snackar inte Hawaii eller Korsika. Det här handlar om vindsurfning the hard, Russian way. Eftersom ryssar inte verkar gilla att marknadsföra sina utflyktsmål och ej heller stoltsera med nån skylt som markerar att här ligger restaurangen/nattklubben/muséet, eller i det här fallet, vindsurfningsbutiken, då är det ju tur att vi har träffat Carl.


Först besökte vi butiken (första bilden) och ja, när man väl hittade till den väl bevarade hemligheten så såg det ut som i vilken surfbutik som helst (INUTI, märk väl att utsidan skulle lika gärna kunna vara ett KGB-kontor/ett fängelse/en matvarubutik, ett dagis, det är ingen större skillnad). Alltså visade butiken surffilmer och rastafarityper stod bakom disken (fast i det här fallet var det kanske lite överdrivet, det finns nog inga rastafariryssar, tyvärr, ska väl tilläggas).



Bild # 2 föreställer "klubbhuset", där vindsurfarna tar sig några vodkashots efter en lyckad surfningsdag.


Klubben drivs av Nikolai (se bild # 3), han har hållt på i en herrans massa år med sin verksamhet och innan typ -91 byggde han och övriga entusiaster helt enkelt sina egna brädor. Men nu finns det bra grejer!



Men det var kallt (hagel och snö då och då). Så jag hoppade. Men insikten om att jag kommer att få min dos iskall vårsurfning helgen 16 till 20 maj då jag ska på vindusurfningsläger med syrran på Öland, fick mig att känna mig rätt nöjd ändå. Men Carl och Jonas klev på brädan!

Friday, April 20, 2007

Konsten att välja gym

I Moskva kan man välja mellan luxusgym eller inget gym alls. (Kanske inte riktigt så, men det dövar i alla fall samvetet något när beslut ska tas vilket luxusgym som ska få äran att ha Jonas, mig, Filip och Eva Engelbert including kids som medlemmar).

För i Stockholm är det ju så: alla vet vem Niklas på Sats är - det är han som jag hoppas har blivit befodrad till nån säljchef nu, för SOM HAN RINGDE och tjatade (tills jag också blev medlem. Same goes för många jag känner. Alltså lönar sig tjat. Alltså var han en bra säljare).

Här är de lite mer sparsmakade med tjat. "Yeeeeeees this a VIP club. NO CHILDREN WELCOME. Noooooo you can not choose between different World Class gym within Moscow. Only thiiiiiz. Otherwise you haf to paaaay more.

Och då kostar det redan dubbelt så mycket som ett årskort på Sturebadet. Typ.

Men fördelar:
"Thizz iz our busiest time". (När vi var på World Class). Och det var liksom inga människor. Helt underbart! Tomt! Och luxus och elite och ryska män som skrek högt och förde tankarna till ryska sportstjärnor som de kunde se ut förr, så att säga.

Men på Planet Fitness som också förärades ett besök fanns det spa, barn var välkomna, det var lite billigare - men fortfarande VIP, märk väl). Det får det nog bli.

Thursday, April 19, 2007

Shop&Bar




Vaknade i morse och funderade lite över varför jag inte mår som jag trodde jag skulle må, dvs hyfsat bra med tanke på omständigheterna. Men det gör jag inte. Mår bra alltså. Så jag tittade igenom bilderna från gårkvällens besök på nyöppnade Shop & Bar på 12/2 Stoleshnikov pereulok. (Mkt bra ställe! Grym musik och hur cool inredning som helst). Och då insåg jag. Mannen på bilden som skymtar bakom mitt hästgarv är roten till det onda. Han och hans lille blonde ukrainare till polare (den andra bilden) och deras (?) fotomodellbrutta.

Vodkashots på i princip fastande mage (man får inte doggybagportioner i det här landet precis) kommer aldrig vara en bra idé.


Och så blev jag ännu mer påmind om gårkvällen eftersom personen i fråga för några minuter sen ringer och påminner mig om att jag i går lovade att sälja hans trasiga ipod på ebay (jag tjatade väl i vanlig ordning om hur well connected (??) jag är med ebay).

Why?

Wednesday, April 18, 2007

3 stycken ryska alfahanar, tack!

Om jag i Moskva skulle få problem med t ex något av följande:

- Jag är på väg att bli överfallen av måndagsfull ryss.
- Jag har problem med att boka bord på restaurang, variant tjusigare.
- Jag hamnar i onåd på nattklubb kl 0500.
- Jag lyckas låsa in mig i lägenheten (igen) och panikar lite.
- Polisen haffar mig (av oklar anledning, polisen haffar gärna av oklar anledning här i Moskva)

Vad gör jag då?

Då slår jag ett enkelt litet kortnummer till säkerhetsföretaget M.I.G - och vips så händer följande (beroende på situation):

1/ ... jag langar över luren till MIG-representant som löser situationen åt mig

eller - ännu bättre:

2/ ... så dyker ett gäng hårdnackade alfahanar bestående av "an armed guard, a driver and a security officer" a upp till min tjänst. "It's like Pulp Fiction", som en av de pösiga försäljningsdirrarna förklarade det hela. (Samma dirre sa även: "Yeeees, we just tell our wives to call MIG all the time - so we don't have to take their calls HAHAHAHAHA .... ehh...?)

Men visst låter det praktiskt?


"Got a problem? Call us", verkade vara någon egenhändigt ihopsnickrad slogan.

Monday, April 16, 2007

Saying that you have just been to, or are going to, Planet Fitness, is now a part of the Russian language

Dags att testa gym! Jag har alltså fått i uppgift (av mig själv) att besöka ett gäng gym och sedan bestämma vilket jag anser var lämpligt. Det kan väl inte vara så svårt, speciellt inte när ett av gymen lockar med följande, inbjudande text:

"...the clubs are popular with ambitious Russian professional men and women, for whom a membership is a mandatory "badge" of the modern urban Muscovite lifestyle. Saying that you have just been to, or are going to, Planet Fitness, is now a part of the Russian language".

(!)

Välkommen till raggarhålan Moskva

När jag gick i högstadiet hängde vi "på byn" efter skolan. Det var alltså det man gjorde. Hängde på byn och så tittade man och pratade ibland med varandra. (Jag vet inte vad vi tittade på och inte vad vi pratade om). Ibland åkte nån raggarbil eller nån uppumpad epatraktor förbi och det dånade alltid högt ur högtalarna.

Welcome back, högstadiet! På väg hem och det är alltså måndag. Kl är 21. Ur bilarna som står brevid den tjusiga lilla pölen ("pond", Chisty Pond, det är alltså där vi bor, i "Moskvas Vasastan/Östermalm (som sagt !!!!)) hörs "Rythm is a dancer", tjejerna hänger på bilarna, killarna sitter inuti och röker. Och i parken: S.O.M D.O.M S.U.P.E.R. DET ÄR MÅNDAG! ALLA VAR PACKADE. VÄRSTA RAGGARSTÄMNINGEN!

Det är som om alla stureplansbrats samtidigt skulle införskaffa varsin epatraktor och bara lyssna på musik som spelas på Golden Hits och vara drängfulla på öl utomhus. Varje kväll.

Att detta är staden med de überlyxiga och übercoola restaurangerna, nattklubbarna och butikerna, det har jag ibland väldigt svårt få ihop.

Solen lyser även i Moskva


Jaja jag VET att det är högsommarvärme i Sthlm - det har alla jag känner som vet att jag är soldyrkare messat och mejlat om de senaste dagarna. Så notera nu bild! Sol även i Moskva! Lägg även märke till val av litteratur: "Sovjet - från början till slutet" verkar ha tagit en liten tupplur.

Saturday, April 14, 2007

Tomt i Marc Jacobs butiken

Besökte i dag TSUM, ett schysst lyxvaruhus på Petrovka 2. Hade inte för avsikt att shoppa något eftersom det bara skulle vara korkat - priserna är rejält sockrade jämfört med resten av Europa och USA, men det är ju kul att titta. Och precis som jag antog var det tomt i Marc Jacobsbutiken medan Dolce Gabbana hade desto fler besökare.

Än så länge ser nämligen inte modet riktigt ut som "hemma", det är fortfarande stilettklackar och supertighta toppar som gäller och helst ska blaffiga varumärken pryda plaggen. Inte en överdimensionerad t-shirt eller ett par rundtåade ballerinas så långt ögat kan nå. (Mina grova och platta vinterstövlar har mött viss skepsis hos mina ryska kamrater, har jag noterat). Och vintage ska vi inte snacka om. Varför gammalt och använt när man kan köpa nytt?

Och det är väl inte så konstigt? Det är inte mer än 16 år sedan som det bara gick att drömma om att shoppa nåt västerländskt överhuvudtaget - och när det nu är möjligt, varför ska man inte då visa att man har råd?

Hamnade mitt i Putinkravaller




Har just tjurat mig igenom boken om Jonas Andersson av Markus Lutteman, "El Choco" den svenske fången i Bolivias ökända fängelse San Pedro. Jonas Andersson är för övrigt den fånge som jag stod och ropade på utanför San Pedros grindar i vild förhoppning om att få besöka fängelset i november 2004. Oh well. Det som slog mig när jag läste boken var att varken Anna Falk, som jag reste med, eller jag riktigt förstod hur allvarligt läget var i Bolivia den hösten när vi var där, det vara kravaller titt som tätt för att försöka avsätta den dåvarande presidenten och läget var mer än spänt.

Så, efter att just ha insett detta stängde jag igen boken och gav mig ut i Moskvas vimmel. Och hamnar mitt i - just det - kravaller. 2500 poliser var på plats för att blidka en demonstration mot Putin och 2500 poliser stirrade argt på alla som nyfiket tittade på (t ex jag). Stressad lyckades jag ta några bilder (FAN att min riktiga kamera är på lagning! Den hade varit grym nu!)


De som demonstrerade var "Det andra Ryssland", en allians av Putinmotståndare som tycker att Putin inte står för demokrati.


Friday, April 13, 2007

Hade nån slags romantisk bild av Gorky Park
















Fövisso hade jag blivit förvarnad av Carl och Katia att Gorky Park mest påminner om nån sunkig fun park a'la Coney Island på USA:s östkust. Övertygad om att de hade fel begav jag mig dit för att jogga. Well, spana in bilderna. Dessutom började det snöa. Och jag fick magknip och blev jättekissnödig. Nja..... men till min glädje hittade jag något som skulle, ev ev ev, kunna jämföras med Djurgården, nja föressten, Liljanskogen kanske, precis brevid Gorky. Om man vill sporta alltså. Fast jag har främst tänkt mig nåt gym i stan istället för att åka t-bana en halvtimme för att komma till något som i bästa fall påminner om Liljanskogen bakom KTH.
Entrén var tjusig i alla fall!









Det är på gatan det händer

Ibland, när jag varit för länge i vår från topp till tå av Ikea inredda lägenhet, glömmer jag faktiskt bort att det lever en helt galen stad precis utanför. Det är liksom... så vitt och fräscht och oskyldigt i lägenheten. Det är det inte på gatan.

Följande saker har slagit mig i dag:
- Ryssar gillar verkligen att dricka alkohol. Ragglandes på gatan, hånglandes på en parkbänk, gåendes på gatan, sittandes på gatan. Gata + park + ryss = alkohol.

- Ryssar gillar att spotta på gatan. Det kanske är därför du aldrig möter en ryss blick, eftersom du hela tiden måste spana nedåt för att inte kliva i de värsta loskorna.

- Störst går först: Ena sekunden ser du en stackars man som med mankraft förgäves försöker putta sin Lada framåt. I nästa sekund glider den största Range Rover Cross Country Sport (eller vad den kan heta) förbi den stackars Ladan och parkerar PÅ trottoaren så att Ladan har ännu mindre chans att förflytta sig.

Det är på gatan det händer.

Thursday, April 12, 2007

Uppförandekoder

Det gäller att veta vad man gör i den här stan:

- Stå tätt tätt tätt intill personen ovanför/nedanför dig i rulltrappan annars kommer du att puttas framåt/bakåt alldeles oavsett.

- Försök att uppfatta om damen i luckan som säljer tunnelbanebiljetter möjligtvis förstår något enstaka ord engelska, typ "ticket" eller "ten tickets": att tilltala någon som inte förstår engelska på engelska verkar vara en grov förolämpning, detsamma verkar det vara att INTE prata engelska med någon som faktiskt kan ett ord eller två (vilket är få, så det går bra att chansa med andra ord).

- Res dig upp omedelbums om någon som är gammal/invalid/gravid åker t-bana i samma vagn som du, missar du med någon sekund riskerar du genast onda blicken och personen kommer att sätta sig i knäet på dig ändå.

I skolbänken igen




Pluggar ju som bekant ryska på universitetet här och i dag slog mig följande:




- jag GILLAR verkligen att plugga språk! Hela grejen med att fatta den grammatiska logiken i ett språk är faktiskt skitspännande.




- jag är OTROLIGT glad över att jag inte pluggar på universitetet på riktigt längre, urk, de svenskar som är här och pluggar bor i råtthål, har inte råd att ta sig in till stan och verkar inte äta så mycket heller för den delen, förutom Alexander, den supersuper unga, som kommer från "kommunen", som han uttryckte sig - vilket tydligen är Djursholm (!), han verkar ha råd att äta.




Alexander (som pluggat ryska på gymnasiet, och ännu inte är färdig med gymnasiet, märk väl) frågade mig i dag om han ska köra privatlektioner med mig (!). I am a milf!




Bild av min kursare, Erik fra OSCHLOO och min lilla söta pinuppa till lärare, Liza (som är 20. Och universitetslärare. Sen 2 år). Jag frågade vad hennes föräldrar gjort med henne, med ryska sportföräldrar i åtanke, men hon hävdade att det var självvalt.