Hur vinner man? Genom att peta in flest gummibollar med Disneytryck i motståndarens mål

Wikipedia: "Broomball is a popular recreational ice sport originating in Canada and played around the world. A variant of broomball is played by non-Russians in Moscow. See Moscow broomball."

Sporten: Hockeyhjälm, skydd för alla kroppsdelar, lite grövre gympaskor på fötterna, en gummiboll med Disneytryck och en kvast istället för klubba, utgör grundutrustningen i broombal.

Hur vinner man? Genom att peta in flest gummibollar med Disneytryck i motståndarens mål.

Eftersom Moscow broomball är rackarns populärt här i Moskva bland mina vänner men eftersom jag själv inte har haft någon lust att springa omkring på en hal is med en kvast i handen - men eftersom jag ändå hört väldigt mycket om den här fantastiska sporten, följde Carro och jag härom dagen med Hanna och Malin för att kolla på "hatmatchen" mot tyskarna.

Så här ligger det till:
- Svenskarna har vunnit tre år i rad.
- Finnarna har i år bestämt sig för att vinna, och har tränat stenhårt och har "spelat innebandy med killarna".
- Tyskarna är stora som hus.
- Kanadensarna suger.

- I det amerikanska laget spelar amerikanska hemmafruar och de är inte heller så bra.

Det var en mycket lustig sport som var rolig att titta på. Här ser ni Hanna (översta bilden, notera tröjan), Malin och de andra tjejerna tävla om silvret* - och vinna.

Grattis, Valkyrie! (Valkyrie = namnet på det svenska laget. Det kanadensiska laget heter "Bitches with Stitches**", nåt sånt. Well.)

*Finnarna vinner i år.
** Tydligen, har jag just fått veta, heter det kanadensiska laget "Chicks with Sticks", inte "Bitches with Stitches", men jag tycker min variant är roligare.

Säg förlåt till varandra på söndag!

Den här veckan är det Масленица, maslenitsa, den stora, ryska smörveckan (en vecka som enligt traditionen ska avslutas med ett snöbollskrig och en rejäl fylla - och på söndagen ska alla säga förlåt till varandra). Malsenitsa är också en vecka då det bland annat äts pannkakor och annan fet mat (fast inte kött) som om man aldrig sätt mat förut - och veckan inleder de sju magra veckor som väntar, fasteperioden.

Ullis skypar upphetsat i morse att hon är helt ”pancakeout out” och att de till och med äter pannkakor med fiskmos och fett på hennes jobb, Oriflame. ”Inte undra på att de måste fasta sedan,” skriver hon.

Men fett är inte så bra i kristider enligt en ”top doctor” som rekommenderar en anti-krisdiet till ryssarna i dagens Moscow Times.

Följande ska man äta för att klara krisen, enligt honom:

Börja dagen med två frukostar, en bestående av ett stekt ägg och gröt. Nästa frukost ska bestå av ostmackor och en kopp te.

Till lunch äter du helst kålsoppa, grönsakssallad, kokt kyckling med ris och – observera – majonäs, och på kvällen föreslås stekt fisk och potatismos.

Det man heller inte får missa är att stjälpa i sig ett glas kefir innan läggdags, säger top-doktorn som varnar för att äta för mycket korv och fett under kristider, eftersom det är det som gjort den ryska kvinnan till en av fetaste i världen. Inte majonäsen eller de två frukostarna, alltså.

Varför dessa dietråd gäller under bistra tider och inte annars, förstod jag inte riktigt.

Så här går det till i stugan

Så här såg det ut hemma hos oss kvällen den 24 februari, dagen då Vickan och Daniels förlovning offentliggjordes. Varsin påse Findus färdiglagat (jag wok, Jonas köttbullspytt), varsin skål med den tillrädda rätten och så på med SVT play för att kolla de extrainsatta sändningarna med anledning av det förestående bröllopet.

Nu har det gått två dagar och jag tror att jag har tröttnat lite (inte på Finuds, det är det enda jag äter om jag är hemma på kvällarna, men på förlovningen). Men, då, den 24 januari var det stort.

PS: Visst, Jonas har på sig linnet idag igen. "Det är för att det är så varmt inne," säger han.

Passa på och drick tills du tjänar på det

I måndags var det, som sagt, Mannens dag. Vad gjorde då vi kvinnor när männen spelade tv-spel? Förutom att njuta av Moskvas kanske bästa brunch, den på Turandot* (se bilder och håll med om att det ser fantastiskt smarrigt ut), så bakade vi semlor. Bakade - precis vad som förväntas av en kvinna på Mannens dag, mao.

Så här gick det:

Vi fick leta ett bra tag innan vi hittade kardemumma. Till sist hittade vi färsk kardemumma som vi alltså fick öppna skalen på och sen använda hammare och Evas son Hugo, snart 4, för att finfördela.

Vi gjorde egen mandelmassa.

Vi hittade bara torrjäst vilket gjorde att semlorna kanske inte blev så pösiga. Men goda! (Fast nu ligger både Jonas och Danne magsjuka efter att ha svullat semlor sen i måndags).

**************

*Obegränsat med champagne ingår i Turandots brunch. Ett tips så här i kriziztider: Passa på och drick tills du "tjänar" in den fasta kostnaden för själva brunchen.

Party pics

Åh, vad det var roligt att komma tillbaka till Moskva och träffa alla kompisar på Ullis Blenows inflyttningsdrink i lördags kväll och att dessutom äta middag på nya favoritstället Luch innan partyt!

PS: Dessutom visade sig att en gammal, typ kollega, Nicklas Möller (bild 3 uppifrån), som numera driver omtalade Skilodge Engelberg, har flyttat hit till Moskva på halvtid. Ska du till Engelberg är Skilodge stället att hänga på.

Kunglig feber

Det råder Victoria och Daniel-hysteri i Sverige om någon nu mot förmodan har missat det. Men det råder även kunglig kackafoni bland mina kära vänner Hanna och Carro här i Moskva, vill jag lova.

Ett axplock från dagens skypediskussion med Carro:

[17:21:55] Katarina Zeidler skriver: jag antar att du inte har missat hysterin i sverige i dag m anledning av vickan och daniels förlovning. Nåväl; håll i dig och kolla in den här filmsnutten...http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/inrikes/article4495515.ab

[17:22:26] Caroline Neumann Lindberg skriver: vaaaaa!!!

[17:22:37] Katarina Zeidler skriver: SÄG INTE ATT DU MISSAT DETTA. DET ÄR HELT SJUKT SVERIGE ÄR I EXTAS. EXPRESSEN KNÄCKTE NYHETEN I GÅR. VANSINNIGT KUL! HANNA, T EX, ÄR HEEEEEEEEEEELT UPPE I VARV

/Vi ältar om kungens tillkännagivande/

[17:23:43] Katarina Zeidler skriver: jag är JÄTTEPOSTIV TILL VICKAN DANIEL MEN INTE TILL TALET

/Jag försöker nu byta ämne - går inte/

[17:31:27] Katarina Zeidler skriver: ursäkta men ang matchen i morgon, ska vi gå eller inte?

Caroline Neumann Lindberg skriver: måste se mer!

[17:31:54] Katarina Zeidler skriver: jaja

[17:31:54] Caroline Neumann Lindberg skriver: mer vickan och mer daniel och mer förlovning

[17:32:07] Caroline Neumann Lindberg skriver: det är större än 9-11

[17:33:07] Caroline Neumann Lindberg skriver: vad skrev du i din kärlekshälsning till de blivande tu?

[17:33:16] Caroline Neumann Lindberg skriver: extas

[17:33:33] Katarina Zeidler skriver: haha men vad ÄR det med folk? du e ju lika galen som hanna!!!

[17:33:50] Caroline Neumann Lindberg skriver: kina, vakna. Det här är STORT

/Timmarna går/

[20:36:39] Caroline Neumann Lindberg skriver: det verkar som att min hårddisk håller på att smälta. gör fullskärm, datorn mullrar.

[20:37:08] Katarina Zeidler skriver: av alllt kungatittande?

[20:37:19] Caroline Neumann Lindberg skriver: precis

Fläsk-shaslik som går att förbeställa

Det bästa med Moskva är att jag blir extra glad när saker och ting är över förväntan. Som att åka längdskidåkning i Krasnogorsk-skogen, till exempel. Efter att inte ha rört mig utanför lägenheten på en vecka (sjuk, som sagt) förutom en lunch med Eva E och när jag tvingade Carro att komma hem till mig och laga mat (bouillabaisse och citronmarängpaj, tack för det!), var jag alltså inomhus.

Därför var det fantastiskt, fantastiskt måste jag verkligen säga, att upptäcka att längdskidåkning 35 minuter utanför Moskva går till så här:

Sol, snö, vänliga ryssar som stannar och pratar i spåret, fläsk-shaslik som går att förbeställa av en vänlig man, en kanske inte lika mysig värmestuga, men skit i det, naturligtvis de sedvanliga poliserna och militärerna som vaktar området som om vi är utsatta för terrorhot, men skit i det, fina skidspår, vacker natur och inga avgaser.

Mannens dag och hans XBox 360

I dag, den 23 februari firar Ryssland Dagen för fosterlandets försvarare, i folkmun; Mannens dag.

"Denna högtid påminner alla i vårt land om soldaternas stordåd under de hårda striderna i andra världskriget. Krigare i dagens Ryssland känner heder över att föra denna tradition vidare," skriver Rysslands Röst (Voice of Russia), (som verkar vara nåt propagandaorgan, men det hör ju inte hit).

Hur ska då mannen firas idag, den 23 februari - en i kalendern arbetsfri dag för ryssarna?

Jonas och hans manliga kollegor fick chokladcigarrer av sina kvinnliga arbetskamrater i fredags, Eva E bjuder Filip på massage, och vad mina andra kompisar har för planer lär jag väl bli varse under dagens brunch som ska intas för att hedra våra tappra krigare.

Men alldeles oavsett tror jag nog att Carro och jag har kommit på den present som relativt sätt gör våra män gladast. En hel eftermiddag, 16-19, ska Danne och Jonas, utan att bli störda med kommentarer som normalt kan förväntas under en ledig dag: "det kanske kunde vara lite kul att göra något tillsammans idag", få sitta och spela spelet Battlefield Bad Company på Jonas XBox 360.

Soldaternas stordåd, osv.

PS: Jag har inte valt ut Jonas outfit för dagen. Linnet!

Kanjeschna, självklart, kliv in

I går när jag satt och jobbade ryckte det plötsligt i dörren. Det knackade inte, utan ryckte. Någon skulle in och den personen tyckte inte att hon eller han behövde knacka. Jag öppnar. In kliver två män och säger något med gas.

- Kanjeschna, självklart, kliv in, säger jag som om det är den mest naturliga sak i världen att två främmande män kliver in i mitt kök, föser tillbaka mig till skrivrummet, efter fem minuter kallar tillbaka mig, skrattar och pekar på spisen och sen går.

Som att leva i en bastu

Sitter hemma och jobbar den här veckan. Och eftersom jag fortfarande släpar på en förkylning var planen var att inte röra mig från lägenheten på hela veckan, förutom ett inplanerat besök på en rysk banja, för att liksom driva ut skiten ur kroppen.

Men det, ser ni, behövs inte alls. Jag lever nämligen redan i en bastu. I Ryssland fungerar det nämligen så att husens termostatrar ofta bara har två lägen: kallt eller varmt. När det är sommar och 40 grader utomhus är termostaten reglerad till kallt - och när det är vinter och minus 40 - till varmt. Problemet är bara att det inte är 40 minus ute (och alldeles oavsett om det vore det har jag svårt att se att det skulle påverka värmeböljan här inne).

Det är som att vara i klimakteriet.

Eller att vara i Thailand.

Eller att utöva bikramyoga*.

Eller att konstant leva i en bastu.

Ja, ni fattar.

*Yoga som utförs i cirka 40 grader.

Veckans tips

Och nej; blir tydligen tvungen att kommentera salladen för 350 sek; jag storhandlar inte på Globus Gourmet, men, om jag har 50 kilo packning med mig, det är snöstorm ute och jag har 25 minuter på mig, ja då gör jag gladeligen det. De har väldigt gott bröd, goda ostar och oftast prisvärt färdiglagat - se det som veckans tips!

Jojo, nu är man sannerligen i Moskva igen

På förekommen anledning: "Kina, äter du och Jonas nånsin middag hemma och är det bara 7/11 som gäller till frukost?" (Just precis den här frågan får jag ju ibland/ganska ofta av pappa/mamma (apropå balanserad livsstil).

Nej, brukar jag svara.
1. Det finns ingen anledning - mat är jäkligt dyrt i Moskva och
2. Tyvärr finns inte 7/11 i Moskva, men om det fanns hade jag gladeligen köpt min frulle därifrån.

Nåväl, en liten tankeställare fick jag trots allt och när jag så får följande mess av Jonas: "Det kanske finns pyttipanna hemma och vatten, obs, lite", så bestämde jag mig för att storhandla mat på vägen hem från flygplatsen.

Och självklart står jag snart där i kassakön (och upptäckte för sent...) med en tomat- och mozzarellasallad som kostar lika mycket som en halv Bulgarienresa (nu var det ju tur att vi fick Bulgarienresan sponsrad, annars hade jag mao varit helt utblottad efter det här matbutiksbesöket). 350 kronor för 8 tomatskivor och 7 mozarella-dito, sug på den ni!

"Oh man, that's a big rabbit!"

På ryska auktionssajten Avito.ru (ja, där Jonas jobbar, här smyger jag inte med reklamen), är jättekaninen på bilden till salu.

Följande reaktioner infann sig på kontoret:

Natasha, ryska:
(Blev helt till sig): ”Åhhhh jag blir så hungrig, jag tränar så mycket att jag bara kan tänka på kött”.
(I Ryssland käkar man kanin på grillspett. Hon måste ha sett framför sig en rejäl shaslik, mao).

Denis, amerikan:
(Också helt till sig): ”Oooooohhh man, that is a big rabbit, you could sell these for 10.000 USD in the States – this is cheap. I have to call my father so he can buy some and sell in America – not for cocking, but as a new pet for Paris Hilton."

Jag bara konstaterar, så här mellan hostattackerna

Kanske inte så spännande, men jag har i princip varit förkyld, mer eller mindre, sen lucia.

"Obalanserad livsstil", konstaterade pappa och mamma i kör i går kväll.

Obalanserat många snoriga barn på svenska caféer i relation till hur många caféer det finns där du kan jobba en hel dag utan att personalen tittar snett på dig, skulle jag snarare vilja hävda.

Hur kommer det sig att jag aldrig pratat om förkylning med en amerikan, australiensare eller ryss? Jo, för att de inte har lika många smittspridande barn som hänger på vuxna caféer.

Jag säger inte att det är fel eller att det är rätt med denna obalans, jag bara konstaterar, såhär mellan hostattackerna.

Tänk ingenjörer från Götlaborg som äter nötter och russin som godis och som spänner fast bananer på ryggsäcken

Ber om ursäkt för min blogg-frånvaro, men jag hade inte räknat med följande:

- att en veckas skidåkning i Chamonix tillsammans med grupp (bestående av - tänk ingenjörer från Götlaborg som äter nötter och russin som godis, "skogsgodis", och som spänner fast bananer på ryggsäcken) skulle innebära uppstigning i ottan, stressande gallringsövningar för att placera oss alla i rätt offpistgrupper (tänk ångesten: "Kina Zeidler, un points, du åker ut"), sen tuff åkning utan fransk pardon tills systemen stängde varje dag.

- att snön skulle vara den bästa på väldigt, väldigt länge (fantastiskt!) i de franska alperna och att slaget om pudret skulle bli så blodigt.

- att hela vårt sällskap: syrran, Ebba, Anna K och jag, skulle drabbas av århundradets förkylning och däcka varje kväll efter att ha - bitit ihop under dagarna (vägrade duka under inför Göteborgarna).

Nu ligger jag nerbäddad hos pappa och mamma - snart tillbaka i Moskva och då ska jag inte göra annat än jobba, blogga och utöva all form av anti-sport.

Alla kläder luktar vedeldsrök

I Sthlm igen och på väg till Frankrike i morgon bitti, piuh! Jag minns hur jag hånade Lasse Fahlén på TV4 som blev "utbränd" av allt resande han gjorde för tv-programmet När och Fjärrans räkning för några år sedan. Men när idag ännu en full engelsman kör rakt in i mig med sina tre meter långa skidor, när alla kläder luktar vedeldsrök (det luktar så i Bulgarien) och när ytterligare en full, svensk den här gången, man på planet brevid mig luktar så mycket svett att jag, också svettig (iförd min jacka som passar bättre på Antarktis en på ett 70-gradigt varmt flygplan om jag säger så), tvingades byta plats - då, just då, kunde jag lite smått förstå Lasse Fahlén.

Men nu ska jag som sagt till Chamonix, och det ska bli väldigt, väldigt härligt. Sen Moskva - ett bra tag -, det ska också bli härligt.

Ryssrapport från de franska alperna utlovas.

"I do prefer blondes"

Skidorten Borovets, vår andra etapp på den här resan kallas för "Vinterns Sunny Beach". Engelska blokes som stirrar på fotbollsmatcher på storbildstv och bär fotbollströjor, sönderblekta brunetter, tre för priset av en öl, inkastare och pizza. Som ett Magaluf eller Ayia Napa på skidor, för er som inte varit på Sunny Beach.

Nåväl: vi går till Buzz Bar och jag söker upp ett gäng engelsmännen för att få svar på frågan: "Varför valde du Borovets?

Svar:

"You're from Sweden? I'm sure you're lovley and all, but I do prefer blondes."

"Swedes are not very drunk and are not licking each others naked bodies in night clubs"

Nu har vi kommit fram till nästa etapp av Bulgarienresan, Borovets.

Träffade Andy idag, bulgarisk offpistguide och polare med halva Sverige, verkar det som. Han berättade ett och annat spännande om turismens utveckling i Bulgarien - ungefär det som den bulgariska-Blondinbella brukar utelämna.

Så här låter nämligen hon för det mesta: "No, here in Bulgaria we see no problem in Sunny Beach, no, no... Swedes are not very drunk and are not licking each others naked bodies in night clubs... everyone is welcome to Bulgaria and we love all our guests and we are very kind and friendly and we are so proud to be a part of the European Union".

I Bansko med Blondinbella

Är i Bansko, Bulgariens största skidort och gör reportage för några tidningar. Kul. Men jag hade inte förväntat mig att:

1. ... jag skulle bli så flåsig. Åre har inte direkt övat upp min tolerans mot höjden, om jag säger så. Kul när jag är med några av typ Sveriges bästa åkare (Wille Lindberg, Per Huss).

2. Att jag kan snacka ryska med bulgarerna, grymt ju. "Hej jag heter Kina och jag bor i Ryssland".

3. Att det skulle vara så västerländskt orienterat och att det skulle byggas så sjuuuuuuuuukt mycket här. "We want to be number one in Eastern countries".

- Vår guide är som Blondnibella - hela hon.

- Nu ska jag ta en helkroppsmassage under förevändningen "allt för reportaget", men i själva handlar det om att jag inte vill känna mig stelopererad i morgon.

Rea var till för fattiga utlänningar

Jag blir inte klok på det här landet.

Å ena sidan:

Jag halkar omkring på stan (just det, halkar. Det är det livsfarligt att röra sig på gator och torg i detta här-sandar-vi-inte-minsann-land) för att hitta en present till Jonas som fyller år. Det är rea. En fantastisk rea. 70 procent!

Och plötsligt är det massor av människor på Tsum, ett av Moskvas luxusvaruhus. Människor som shoppar för brinnande livet och som inte längre tycks skämmas för att de handlar under rean. Annat var det för tre månader sedan – då gällde regeln ju dyrare desto bättre och rea var till för fattiga utlänningar. Expediterna ler, håller glatt i plagg som ska provas, sprutar parfym på handleder. Det är som det ska vara, med andra ord.

Och på kvällen käkar vi, ett gäng kompisar, middag på nya, trendiga restaurang Luch där maten smakar utmärkt och där priserna är helt okej, bra till och med.

Jag kommer till flygplatsen. Ytterligare en passkontrollskassa öppnas när kön ökar – utbud och efterfrågan, tänker jag.

Och jag tänker att detta är tidens tecken. Det är kriziz i Ryssland och arbetskraften såväl som priserna tvingas anpassa sig till nya tider. Expediterna vill ha kvar sina jobb, det vill också passkontrollanterna. Och restaurangerna vill ha gäster.

Men samtidigt:

Trots att det är 70 procents rea på vinterns plagg köper jag ingenting. Varför? Jo, för det kostar fortfarande dubbelt så mycket som i Sverige.

Och på restaurangen väntar vi en timme på maten (men det var gott) och när jag beställer ett glas vin i baren säger servitören: ”Cash” istället för "Varsågod"

Och när jag köper en macka på flygplatsens ”Upper Crust” och lämnar fram 1000 rubel fräser den bistre killen bakom disken: ”Small money!” fast mackan kostar 300.

Och mackan är torr trots den utlovade texten på Upper Crusts mackor: ”Freshly made here today”och när jag frågar efter vatten i en kiosk får jag ett ”njet” till svar, trots att jag ser vattnet med mina bara ögon. Och jag skakar på huvudet och fnyser men vet att min övertydliga irritation inte påverkar någonting.

Men till nästa lågkonjunktur kanske den gör det.