Det bästa med Moskva är att jag blir extra glad när saker och ting är över förväntan. Som att åka längdskidåkning i Krasnogorsk-skogen, till exempel. Efter att inte ha rört mig utanför lägenheten på en vecka (sjuk, som sagt) förutom en lunch med Eva E och när jag tvingade Carro att komma hem till mig och laga mat (bouillabaisse och citronmarängpaj, tack för det!), var jag alltså inomhus.
Därför var det fantastiskt, fantastiskt måste jag verkligen säga, att upptäcka att längdskidåkning 35 minuter utanför Moskva går till så här:
Sol, snö, vänliga ryssar som stannar och pratar i spåret, fläsk-shaslik som går att förbeställa av en vänlig man, en kanske inte lika mysig värmestuga, men skit i det, naturligtvis de sedvanliga poliserna och militärerna som vaktar området som om vi är utsatta för terrorhot, men skit i det, fina skidspår, vacker natur och inga avgaser.
Sol, snö, vänliga ryssar som stannar och pratar i spåret, fläsk-shaslik som går att förbeställa av en vänlig man, en kanske inte lika mysig värmestuga, men skit i det, naturligtvis de sedvanliga poliserna och militärerna som vaktar området som om vi är utsatta för terrorhot, men skit i det, fina skidspår, vacker natur och inga avgaser.
No comments:
Post a Comment