Som en äggsjuk höna har jag rört mig på vårt numera rätt sunkiga luxsgym i jakt på min försvunna personliga tränare Lena. Hennes uppgift är att fixa mina axlar, knän, armbågar och gud vet allt - kort sagt - hon behövs.
När jag har frågat hennes kollegor - på ryska - har jag fått ledsna blickar som svar. De har tittat ner i golvet och mumlat otydligt. Jag har börjat oroa mig. Har det hänt Lena något?
Men nej. I går fick jag svaret. Isvinitje, excuse us Mrs Zeidler, but she is now a maaaaaneeger.
Chef alltså. Grattis! Jag förväntade mig ett leende och därefter: "But we have another english speaking personal trainer for you". Men ingen av mina förväntningar infriades.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment