Idag fick jag en rysk lift i huvudet

Krasnaja Poljana är grymt. Det är snö överallt och det är bara å åka. Men - vi är trots i Ryssland.

Detta innebär följande:

- Att du utsatter dig for fara för ditt eget liv genom att bara åka lift. Idag fick jag en lift i huvudet.

- Att det jobbar 4 - 5 personer vid varje liftavstigning, för att, på samma tema som ovan, slita av varje liftpassagerare när denne ska gå av - så att man som liftåkare inte riskerar att få liften i ryggen också.

- Att varje lift är utrustad med en rostig järnkedja som man kedjar fast sig i.

- Att liften ibland går baklänges.

- Att liftarna stängs av när president Putin är på besök.

Men Krasnaja Poljana ar i ovrigt ett helt fantastiskt skidomrade. Knappt inga pister, bara sno.

Per och Nicklas och vackra Krasnajaområdet.

Krasnaja Poljana - here we come!

Är på reportageresa i Putins favoritskidort, Krasnaja Polyana, tillsammans med fotograf Nicklas Blom och åkarna Wille och Per.

Som jag trodde var 18. De var de inte. De är 24 och fullt på det klara med att i Moskva finns det snygga brudar. Så efter att Jonas först bytt ut samtligas skor och t-shirts ”den där t-shirten är lite väl vild, du får låna en skjorta av mig”, traskade Jonas polare och de tre glada åkarna iväg ut i natten.

Och jag skickade sms av typen: ”Jonas, snälla se till att de kommer hem innan taxin går”. De gjorde de också. Fem i fem på morgonen. "Varför sover inte du?", frågar Per. ”För att vi drar om fem minuter, svarade jag.

Men nu är vi här. I en liten by där snön har vräkt ner i en vecka och där – ta ta! – självaste president Putin befinner sig just nu.

Och vi är inkvarterade i en lyxlägenhet med 5 plasmatv-apparater, varsitt badrum (thank godness), pool och bastu i närheten och några verandor som grädde på moset.

Bild av killarna som får låna halsduk av Jonas och sturska är på väg ut i vit skjorta och hala skor, och så samma gäng i taxin till flygplatsen.

Arméns dag - watch out, ladies!

I dag är det något som kallas för, typ, arméns dag i Ryssland. Det betyder i korthet att männen ska hyllas och att de ska få "komma till" när helst de vill. På Tele2 i Moskva har dessutom tjejerna tapetserat hela toaletten med Playboybilder för att ytterligare förgylla stämningen.

Och så råkade då Arméns dag infalla på en lördag i år, vilket var lite trist eftersom då missar ju ryssarna en röd dag. Så nu har Putin bestämt att måndagen är en röd dag istället - så att alla kan pusta ut efter den tuffa, får man förmoda, helgen.

Ö till salu om du känner att: "pengar finns ju"

Sugen på att köpa ön på bilden? Den säljs i alla fall på ryska köp- och säljsajten Avito.ru om någon känner sig lite sugen eller tänker "pengar finns ju".

Här!

560 000 000 rubel (ca 140 000 000 sek alltså)

Konsten att bli rånad i Moskva

Jaha, då är saker och ting i sin ordning igen. Hanna och jag drickandes vin på en bar i Moskva. Den här gången utan att Hanna varken tappade telefonen eller blev rånad! (Två rån, två borttappade telefoner, två bankkort och ett pass tror jag att hon är uppe i nu).

Annars tipsar hon att ett säkert kort om du vill bli rånad i Moskva är att ta ett glas extra, inte ta taxi hela vägen hem och gärna passera Moskvas Sergels Torg, Pushkinskaja, när du ändå är ute och rör på dig.

Vodka, handmade by Russan kids

När Sveriges radio-journalisten Irina ringde upp mig häromdagen pratade vi om de buzzinezzråd svenska företagare i Moskva ger till andra hugade entreprenörer i en intervju jag gjorde i höstas.

Hon påpekade att vi svenskar kanske överdriver de upplevda skillnaderna i hur man gör affärer i Ryssland jämfört med i Sverige, att de råd som ges av entreprenörerna egentligen går att applicera på alla länder:

"I Ryssland värderas kunskap om kultur högt" (njaaa för Sverige?)

"Byråkratin kräver att du anställer mycket administrativ personal". (Well... det är ju skillnad på byråkrati och byråkrati).

"Utan en bra hyrsvärd blir din situation hopplös eftersom du aldrig kan vara säker på att kontraktet gäller". (Känns väl sådär vanligt att kastas ut på gatan utan förvaning i Sverige).

Men jag ville inte klampa någon på tårna, så jag nickade och svamlade om att jo så kan det ju vara, mycket är ju samma sak egentligen var du än kommer bla bla bla.

Men för att återta tesen om att skillnaderna mellan Ryssland och Sverige är stora, rent generellt, ska jag därför redogöra för dagens iaktagelse:

Jonas och jag sitter på en thairestaurang. Brevid oss sitter två kvinnor i min ålder och pratar som bara två tjejer med några glas innanför västen kan göra (som Hanna och jag ska göra ikväll på Café de artistes här i Moskva). Mitt emot dem sitter den enes son, typ 7-10 år.

Under två och en halv timme ägnar ingen av kvinnorna den lille killen en minut. Han är helt nonchalerad. Men han sitter tyst. Ler lite (ryskt leende, inte så brett mao) och pillar med sin mobil.

Där har vi en stor skillnad. En sådan scen hade aldrig utspelas i Eccopräktiga och curlingföräldrar-Sverige, Irina.

PS: Kolla för övrigt in skylten från en bar i Val Disere. Där står klart och tydligt vad ryska barn är till för.

Det är skönt att bo i en sån ren stad

Det är torsdag och jag har fortfarande inte kommit över sviterna efter förra veckans party- och skidorgie i Val D'Isere med Anna Falk och Ebba (bild). Helt färdig. Man blir ju inte yngre direkt, som Jonas brukar påpeka. Just därför känns det extra skönt att bo i en stad där luften är så ren, där folk inte röker inomhus och där Sovjetfabrikerna i princip inte spyr ut några avgaser alls - man skulle kunna säga att hyn i princip föryngras här.

Moscow, my love

Hade inte riktigt räknat med att det skulle kännas så här bra att komma tillbaka till Moskva efter två och en halv månads frånvaro.

Jag blundade kallt för det faktum att ryssarna inte har blivit ett dugg trevligare sen sist, att det utomhus ser ut precis som folk förväntar sig att det ser ut i Moskva - och att jag redan efter fem minuter på arlanda hamnade i klammer med ryska myndigheter och nära på fick ett nervöst samanbrott. (För övrigt skulle min syster försöka hämta ut ett ryskt visum förra veckan. Tredje gången gillt kliver hon in på expeditionen, bara för att få veta att det inte kommer gå den gången heller. Hon börjar gråta. "Pleeezzz dåååånnn't cryyyy mizzzz", fick hon höra då. Fullt så långt gick det inte på arlanda idag, dock).

Kanske beror min Moskvaeufori på att jag hade räknat med att innehållet i kylen skulle bestå av två burkar svart kaviar (den sortens äkta gäddkaviar som Christian Remröd, när han var på besök hos Jonas, till och med tog med in på toaletten och mumsade på) och trängas med vodka och kalles kaviar. Så som det brukar se ut när Jonas är hemma utan sin husliga fru, mao.

Nej, nej.

Medans vi har varit borta har nämligen Jonas kollega Bisse med kärsta Lisa och lilla Nora, ett år, bott här och hela den vita, ikea"inspirerade" lägenheten sjuder av plötsligt av människoliv. Det är barnmatsburkar, choklad inslaget i glansigt papper och saker i kylskåpet.
Skönt! Jag slipper gå ut i den ryska kylan och handla mat - och tampas med vinterfrostiga och sura ryssar idag, mao.

"Det var jag som klippte bort dig"

Sitter med Lena von Segebaden och äter lunch i Brunogallerian. Plötsligt noterar jag att en
man (såg helt klart ok ut) stirrar på mig.

Kina (tänker): "Varför stirrar han? Jag är ju inte känd, jag blev ju bortklippt från programmet om Carolina Gynning i Moskva!"

Kina (säger): "Hej, känner vi varandra"?

Mannen (säger) (högt): "Moskva! Carolina Gynning i Moskva!"

Kina (säger): "Nej, det tror jag inte. Jag blev nämligen bortklippt".

Mannen (säger): "Jag vet, det var jag som klippte bort dig".

Om att bli bortklippt

Fick just ett facebookmeddelande från min Uppsalakompis Lisa Möller som skrev: ”Såg programmet om Carolina Gynning i Moskva och tänkte på dig...”

Precis. Tänkte var ordet. Inte såg. Jag blev ju nämligen bortklippt! Mycket väsen för ingenting, med andra ord. Tur att jag var i sus och dus i Val D’Isere och hade annat att tänka på (som att överleva tex, se blogginlägg nedan).

Och apropå public service (nu sändes ju inte Gynningprogrammet i public service direkt, men ändå) kan jag meddela att en journalist från Sveriges fina radio intervjuade mig i morse med anledning av artikel om ryska entreprenörer som jag skrivit. (Ska sändas (om jag kommer med, alltså) i nåt ryskt program, så det blir nog inte så ”stort”.)

”Säg nåt på ryska avslutningsvis”, sa Irina, journalisten. ”Da svidanja”, sa jag. Hej då, alltså.

Kanske blir jag bortklippt även den här gången.

Tillbaka till verkligheten och nu drar bloggen i gång på riktigt igen

Jonas och min låååånga semester kick-avslutades med en vild vecka i Val D'Isere med Anna Falk och Ebba.

Veckan i Val D'Isere innebar i korthet:

- En vrickad tumme.

- Två slitna knän.

- Snittsömn á 3 timmar/natt.

- Att överleva dagen (vår offpistguide var av det lite vildare och liberala slaget när det gäller vilka turer han tog ut oss på. Var in princip konstant rädd i sju dagar.)

Men nu är det över och jag sitter återigen med en Kalles Kaviarmacka i handen och ska ta i tu med allt ackumulerat jobb - plus bloggen, såklart. För nu drar den i gång igen på riktigt! Kan inte bärga mig tills jag åter får sätta tänderna i det ryska folkslaget. Som för övrigt var synliga även i Val D'Isere med sina RUSSIA-overaller och ett követt av det mer... ryska slaget.

For hillllveeete, man!

Sista dagen av min och Jonas resa - fast inte riktigt slut för min del. I morgon möter jag upp med Ebba Ljungerud och Anna Falk i Val D'Isere för en veckas åkning - Anna och Ebba sitter redan på UCPA-bussen ner och jag fnissar när jag tänker mig Ebba på en UCPA-buss ("nu är det dags för gemensamt korvätande", "när ni ska gå på toaletten, tänk på att sitta ner så att det inte stänker kiss", "nu är det dags att sova sked med varandra eller med vilt främmande människor" osv).

Mycket underhållande.

I övrigt kan jag meddela att jag är helt slut efter 4 dagar med två dansker och Jonas och var nära att ta till lipen idag - så nu tar jag en eftermiddagsbreak. Och gällande rysspaningen har jag inte hört så mycket förutom några skrän som lät typ: "RuuuuSSSSSIIIIIIIIIAAAAAAAAAAAA i går kväll", men antar att Moskvasociteten sörjer, precis som alla vi andra, nattklubben Dyagliev brann nämligen ned i förrgår.

Nyrika ryssar på segertåg i Europa

Är i Chamonix, detta svenska skidbummarparadis fyllt med svenskar, ryssar, engelsmän och och franska bergsguider som alla ser exakt likadana ut (rufsigt, brunt, stort hår (tänk clownen Manne, men med större hår), guldring i ena ögat, torra och slitna händer, väderbitet ansikte och massa hängselar och karbinhakar för att 1. Se coola ut. 2. Rädda vilsna turister på berget).

Dagens skidguide, Bruno, berättade att ryssarna numra inte bara intar Courmaneur, även Chamonix får tydligen sin beskärda del av nyrika ryssar på segertåg i Europa.

"Do you know what we do with this? sa Brunos senaste, ryska klient och tog en tugga av en apelsin, med skal och allt. "We eat it all, just like we do with western Europe. We are taking it all".

Om svenskt företagande i Moskva

Tidningen Entreprenör har verkligen lyckats få till den här artikeln om svenskt företagande i Moskva (som jag har skrivit) snyggt!

Volvobussar till Krasnaja Poljana?

I La Grave var det massor av snö och strålande sol (tror kanske att jag upplevde mina bästa skiddagar nånsin).

Men - i vanlig ordning föregicks himmel av helvete. Vi skulle boka guide och blev placerade i en grupp. Och när jag blir placerad i en offpistgrupp med okända skidåkare går jag igenom olika faser, den här gången följande:

Fas 1. Stress. David, Stefan och Staffan heter våra gruppkamrater. Det betyder att det är svenskar och att de därmed är seriösa, duktiga åkare med avancerad utrustning och teknik. Und so weiter. Skit. Kommer jag klara det?

Fas 2. Jippie! De var absolut inte gamla, men åtminstonde 10 år äldre än oss = jag är ung och stark, det här kommer greja sig.

Fas 3: Ha! Vi har varit i alperna en vecka, "gubbarna" (42 år) kommer från en årlig gubbträff i Sälen.

Fas 4. Hmmmm.... Stefan, Staffan och David är läskigt bra skidåkare.

Fas 5. Det enda som avslöjar herrarnas ålder är följande kommentar: "Vi får ju hoppas att nåt "lajvband" spelar ikväll, att det inte är nån discjockey som spelar skitmusik".

Stefan, Staffan och David jobbar alla på Volvo Bussar i Göteborg och är mycket intresserade av skidåkning. Min gissning är därför att inför vinter-OS 2014 i Krasnaja Poljana, Ryssland, kommer Volvo Bussars ledningsgrupp att vara intresserade av att tillgodose orten med busstransporter till och från anläggningen. Och inför det kommer det att behövas en hel del rekning på plats.

Men det är bara en vild gissning från min sida.

Precis lika mycket "hö hö, bröst, bilar och brudar" som om jag hade varit i Borlänge

Kan meddela följande:

- Är i La Grave i Frankrike. La Grave anses av många vara en "jävligt cool skidort", just eftersom det egentligen inte är någon skidort. Allt är off pist och det finns en enda lift. Alltså är det en massa svenskar här (med massa utrustning och inte så lite attityd, som sagt). Men jag trodde att coola svenskar i La Grave någonstans skulle vara lite annorlunda än coola svenskar i Chamonix eller Borlänge.

Hit kommer skidgräddan liksom.

Men jag kan meddela att så är inte fallet. Har just kommit ut från en testosteronfylld bastu (det är bara män här) och trodde att jag skulle ha något kul att meddela efteråt. Nix. Det var precis lika mycket "hö hö, bröst, bilar och brudar" som om jag hade varit i Borlänge.

- Sen kan jag meddela att star stalking i Bel Air/Beverly Hills i hyrbil med Nevadanummerplåt är ungefär lika populärt som tysk nummerplåt i Frankrike.

Har för övrigt en teori om varför ryssar gillar Frankrike så mycket, men sparar den tills jag har fått än mer kött på benen.