Moscow, my love

Hade inte riktigt räknat med att det skulle kännas så här bra att komma tillbaka till Moskva efter två och en halv månads frånvaro.

Jag blundade kallt för det faktum att ryssarna inte har blivit ett dugg trevligare sen sist, att det utomhus ser ut precis som folk förväntar sig att det ser ut i Moskva - och att jag redan efter fem minuter på arlanda hamnade i klammer med ryska myndigheter och nära på fick ett nervöst samanbrott. (För övrigt skulle min syster försöka hämta ut ett ryskt visum förra veckan. Tredje gången gillt kliver hon in på expeditionen, bara för att få veta att det inte kommer gå den gången heller. Hon börjar gråta. "Pleeezzz dåååånnn't cryyyy mizzzz", fick hon höra då. Fullt så långt gick det inte på arlanda idag, dock).

Kanske beror min Moskvaeufori på att jag hade räknat med att innehållet i kylen skulle bestå av två burkar svart kaviar (den sortens äkta gäddkaviar som Christian Remröd, när han var på besök hos Jonas, till och med tog med in på toaletten och mumsade på) och trängas med vodka och kalles kaviar. Så som det brukar se ut när Jonas är hemma utan sin husliga fru, mao.

Nej, nej.

Medans vi har varit borta har nämligen Jonas kollega Bisse med kärsta Lisa och lilla Nora, ett år, bott här och hela den vita, ikea"inspirerade" lägenheten sjuder av plötsligt av människoliv. Det är barnmatsburkar, choklad inslaget i glansigt papper och saker i kylskåpet.
Skönt! Jag slipper gå ut i den ryska kylan och handla mat - och tampas med vinterfrostiga och sura ryssar idag, mao.