Millionaire Fair anno 2008

Svar: På Millionaire Fair Moskva stacks huvuden i sanden och här bräktes det på ännu mer, även om det var rätt tomt i de bås där det såldes fastigheter i typ - Dubai. Där var Ksenia Sobchak (bild 3), rysk "it-girl" som bland annat har skrivit "Marry a millionaire" och där fanns lyxjakter, privatflyg med ombordservice i form av botox och så 4c Diamond som vi, genom Katya och Swedish Russian Business club, var inbjudna av.

Och där fanns Helen Yarmakpälsar (tänk kändispälsen som medverkat i bland annat Sex and the City och Devil wears Prada). Iklädda en Zara-, Massimo Dutti respektive Top Shop-outfit testade vi Helen Yarmakpälsar för brinnande livet (iaf Torun och Katya om sanningen ska fram. Hur intresserad jag än försökte låtsas vara, kunde jag inte tänka annat än: "Åh, så många resor jag skulle kunna göra för de pengarna, typ 60-70000 sek".)

Och det var just det.

Katya: The price?

Pälsförsäljernskan: Yezzzz. Around 90 0000. Euro. But! If you buy one here and now you'll get a 30 per cent discount, or - even 40, försäkrade hon.

Bara, bara i Moskva (och i typ Dubai)

Ena dagen är man back in the USSR så att säga, bara för att nästa dag gå på Millionaire Fair VIP Gala Opening. Det är kontrasterna som gör det, var det någon som sa.

Är mycket nyfiken över hur den årliga milionärsmässan har tänkt förhålla sig till det faktum att det är crisis även i Moskva. Sticka huvudet i sanden? Bräka på ännu mer?

Rapport kommer i morgon.

PS: För er kändisintresserade kan jag meddela att tennisettan Rafael Nadal kommer att vara på tillställningen i kväll. (Men jag undrar vad han ska göra där? Stå i en monter och prata om Monte Carlo eller Monaco eller var han nu kan tänkas bo?)

Back in the USSR

”Om jag nu anser att kaffet är för hett för att ta med mig trots att expediten redan gett mig en extramugg, varför kan jag inte få en servett eller ännu en mugg eller vadsomhelst som gör att jag kan bära med mig kaffet från kaféet, vilket borde vara själva poängen med take away kaffe," gnällde jag inför min ryskalärarinna Marina idag.

”Jag håller med,” sa hon överraskande och berättade följande historia:

Marina: Min man och jag var på Mercedes-Benz , (”a not so cheap car shop, you know”) Medan vi väntade blev vi serverade varsin kopp kaffe med två sockerbitar var. Det är bara det att min dricker kaffe med fler sockerbitar än så, och han bad därför om fler.

Servitris på Mercedes-Benzbutik: Nej. Du kan inte få fler sockerbitar. För en kopp kaffe till en normal person räcker det med två sockerbitar.

Marinas man, Max: Men jag är er kund och jag kan väl få precis hur många sockerbitar som helst!

Servitris på Mercedes-Benzbutik: Nej.

Max: Jo! Jag har rätt till hur många sockerbitar som jag vill!

Servitris: Nej.

Marina: Max, ta mina sockerbitar.

Max (väldigt marknadsekonomiskt orienterad måste jag säga): Nej, detta är en principsak. Jag har rätt till fler sockerbitar än två.

Till sist går servitrisen i väg och återvänder med en stor bunke socker som hon argt ställer ner på kaffebordet i Mercedes-Benzbutiken.

Rysk kris över

Min Rysslandskris ("Jag kan inte bo i ett land där det enda vi gör är att gå ut och där jag har nakna tjejrumpor upptryckta i ansiktet på vartenda jävla ställe jag är på") är för tillfället som bortblåst.

Var i Stockholm och laddade energi och gick på två tjejmiddagar, tre luncher och tre familjeträffar, var på Jonas fantastiska syster Anna Nordlanders disputationsfest ("Transplantation av stamceller..." nåt sånt. Fråga inte, tack), flyttade ut från ett sommarställe och två hus i raketfart, handlade på Acne och promenerade runt på på stan utan att gå in i folk (några hundra barnvagnar går man ju in i förstås, men inte ens det kunde irritera mig).

Och så skickade jag ett (fyndigt, tyckte jag själv) sms till Jonas med följande text: "Nu när jag går här i Stockholm och betraktar alla latteföräldrar så tänker jag att en rysk lap-dance då och då till och med kan vara nyttig för hälsan."

Ryssland

Jag är en kosmonautpaparazzi

Som jag tidigare bloggat var vi på Russia Space Center förra helgen och träffade ett gäng kosmonauter, bland annat rymdturisten och dataspelsmiljonären Richard Garriot som betalat 35 miljoner dollar för att få åka till rymden, några riktiga kosmonauter plus den förste kvinnan i rymden och den förste mannen i världen att göra en rymdpromenad, Aleksei A Leonov.

Här kommer bildbevisen!

Översta bilden: Hanna, Lemmel och jag jagar Aleksei A Leonov.
Bild 2: Fredrik Lemmel. (Fredrik, exakt i vad är det du befinner dig?)
Bild 3: Richard Garriot skriver autografer.

Sista bilden: Jag har inlett jakten på rymdautografer.

En välbehövlig spark i baken

Käkade frukost med Kicki i morse och ojjade mig över att jag har svårt att vara effektiv utan tydliga deadlines och mål och blaaaaa blaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa.

Jaja, sen råkade jag avslöja mitt "hemliga" skrivprojekt (som jag heller inte har nån deadline för och inte känner någon press på mig att utföra).

Om det inte vore så att Kicki genast bloggade om detta på sin (välbesökta) blogg. Läs här. Tack för det Kicki, precis vad jag behövde!

När Ryssland äter sig in under skinnet - ett tips i all välmening

Nä, nu måste jag dra från Moskva några dagar (och faktum är att jag är i Stockholm just nu och det är väldigt, väldigt behagligt. Allt går så lätt!)

För när man dagligen bryter ihop över ryska "missar" och ryskt förhållningssätt till tillvaron: (Typ: "Visst har vi gratis wi-fi, men bara i rökdelen av restaurangen.")

Eller när man ställer till med en scen på sushirestaurangen när beställningen - efter fem försök och en och en halv timme senare - fortfarande inte blir rätt och när servitrisen sedan lägger på några extra bitar som "plåster på såren" - tror man - men sedan begär mer pengar för extrabitarna.

Eller när man beställer lax till ägget och får skinka fast jag pekade på laxmackan som grannen åt.


Eller när man ruttnar på att det är snöblandat regn och svindyrt på alla ställen (fast jag redan vet det).

Eller när man börjar gråta när CNN inte funkar på gymet - för att sedan börja gråta glädjetårar när CNN börjar funkar igen och Barack Obama är där och yttrar några väl valda ord.

När man känner så ska man nog ta en liten paus från Ryssland.

It ain't easy

Att det är lite småmeckigt att leva, bo, arbeta, promenera, beställa på restaurang, tja, det mesta helt enkelt, i Moskva har väl inte undgått någon.

Det verkar inte heller ha undgått en av Moskvas "expats" som för någon vecka sedan skickade in en fråga till ett virtuellt community för utlänningar i Moskva:

"Hi>> >>> > I am trying to get ahead here, ( it ain't easy, and nobody said it>> > would be easy!!) if anybody out there knows of any companies large or>> > small that are going to or planning move or expand their offices in>> > the next couple of months or early next year can they let me know, a>> > contact telephone number would be handy to have."

Svar:

"Why would you try to get ahead in the country that tries to stay>> behind?"

Lemmel was here

Familjen Anna och Fredrik Lemmel har varit och hälsat på, vilket betyder att jag gjort saker som jag aldrig tidigare gjort (varit på Russian Space Center) och gjort saker jag aldrig kommer göra igen men heller aldrig gjort tidigare (äta på Moskvas over crowded MacDonalds och som grädde på moset handla en keps på Hard Rock Café) och "snackat" med ett gäng ryska kosmonauter som (rymdturisten) och dataspelsmiljonären Richard Garriot som betalat 35 miljoner dollar för att få åka till rymden, några riktiga kosmonauter plus den förste mannen i världen att göra en rymdpromenad, Aleksei A Leonov.

Osv.

Det var väldigt kul och bilder från Space Center kommer snart. Tills dess - håll till godo med Fredrik Lemmel i en så kallad "G-dräkt"* som han inhandlade på Izmaljovimarknaden:

G-dräkten:

- 100 000 feet (det är stratosfären...)
- Klarar 10G-50 till + 50 grader
- Eluppvärmt visir på hjälmen

- Användes fortfarande 1987

*G-dräkt: byxor med inbyggda blåsor vilka fylls vid accelerationsbelastning (g-belastning) och därvid utövar ett tryck över buk och ben. Härigenom förhindras att blod ansamlas i nedre delen av kroppen. G-dräkten ingår i stridsflygarens utrustning.

Trendspaning

Okej, det är alltså en trend vi ser. Hund och flaska hör ihop i Ryssland (kombinationen har noterats på avito.ru). Precis som man plus flaska, kvinna en söndagförmiddag och flaska, ungdomar på en parkbänk en tisdageftermiddag och flaska med andra ord.

Snaskigt skvaller, polisen?

När jag intervjuade Katjas pappa, Alexander Oudalov, före detta vice borgämastare i Sochi och numera hotellägare, om Sochi OS-2014 och om vilken bild han önskar att omvärlden ska få av Ryssland efter OS, sa han:

"Har du hört låten med Scorpions som handlar om att ”Russians love their children too”? Så är det i alla fall. Vi älskar också våra barn, precis som man gör i till exempel Italien, Spanien och Sverige."

Så, när jag såg den här polismannen på Moskvas flygplats tänkte jag: "This grumpy Russian policeman must love gossip too, precis som vi gör i till exempel Italien, Spanien och Sverige."

Rysslands avslappnade president

President Medvedev gör en Carl Bildt och startar en blogg. Kanske inte lika frispråkig och avslappnad dock. Klicka här!

Ett historiskt skypemeddelande/arbetsmoral när den är som bäst (i kristider)

[09:09:01] XX XX skriver:

"Jonas sorry. im still drunk and continue to drink. i have no girlfriend any more. i can come work, but im not in condition. sorry again."

[09:12:52] XX XX skriver:

im in skype as long as i can. if somE thing go wrong.

"Lite oligarkglans faller nog även på mig"

Eftersom min helg bestod av präktiga långpromenader och filmtittande har jag inget speciellt att rapportera från min sida av Moskva. Vad jag istället kan berätta om är hur Jonas i fredags stalkade Roustam Tariko, grundare av vodkamärket Russian Standard, världens 307:e rikaste man och frekevent besökare på nattklubben Soho Rooms. Han, precis som Jonas. Dessutom: I senaste numret av Vanity Fair tillägnades mr Tariko en åtta sidor lång artikel med rubriken "A new brand of Russian Mogul."

Detta sammantaget gjorde att Jonas fick en, jag citerar: "låsning" och därför smög sig in i mr Roustam Tarikos vip-bås, tvingade honom att bjuda honom på Russian Standardvodka och ställde frågor och gav kommentarer av typen:

"So, how is vodka business?"

"Do you like skiing? Well, I do"

"I read the article about you in Vanity Fair. Really good! What do you think?

Mr Tariko bjöd Jonas på några drinkar och svarade artigt, men när den svenske stalkern för fjärde gången närmade sig vodkamogulen började han ana en irritationsrynka mellan ögonen.

Men vad gör man inte för att få sola sig i lite oligarkglans, även om nöjet var ensidigt, så att säga?

PS: Jag skrev inget om frisyrerna... men, vid närmare eftertanke?

Mission impossible

Inspirerad av förra helgens härliga Istanbulresa tänkte jag att jag skulle ställa till med en Turiketinspirerad middag.

Ha! Vilket hån!

Följande är fakta:

- Ett av Rysslands absolut främsta turistresemål är Turkiet. (Hit behöver ryssarna inte visum.)

- Ryssar älskar turkisk/grekisk/libanesisk mat.

- Utbudet av matvarubutiker med stort sortiment sägs "fullkomligen ha exploderat" de senaste åren.

Så, förvissad om att shoppingen till Turkietmiddagen skulle gå som en dans begav jag mig till "Globus Gourmet", denna moderna och interntionella (och dyra; en liter glass 500 sek, anyone?) butik som tyvärr är den enda som ligger på gång och bära-kasse-avstånd från oss.

Globus Gourmet stoltserar med att ha "allt" (pinjenötter från Madagaskar, schweizisk ost från toppen av Matterhorn, choklad från Nicaragua, ja ni fattar.)

Vad de däremot inte har är följande:
- Fetaost
- Haloumiost
- Pitabröd (de föreslog svensk Polarkaka)
- Turkisk/grekisk youghurt (De föreslår smultronsmaksatt yoghurt från Finland (Valio)).

- Kycklingfilé (De förslog lax, från Norge, antar jag)

Så jag går (halvtimme) till nästa butik. Samma visa.

Så det blev mexikanskt bröd med finsk youghurt, ryskkryddad kyckling och haloumiost för 400 kronor istället.

Turkish delight

Firade Helloween i Istanbul - underbar stad!

Den enda likheten mellan Moskva och Istanbul var väl att det var många ryssar i Istanbul. I övrigt var det idel glada människor, sol och humana priser.

Vi var på turkiskt bad (hamam) (se bild), åt turkisk mat, shoppade turkish delight (6 kilo), besökte Blå Moskén, åkte båt och hängde med Dannes kusin "Can Alkis" (turk) som har tillbringat en sommar i Sverige: "I liked Stureplan and Kungsgatan".

Nyhetsvärde!?

Det är inte ofta som Jonas ringer mig för att bara "chit-chatta." Men när han gör det är det ofta för att berätta något som någon berättat för honom och som han tror är av intresse för mig (och den här bloggen).

Som alldeles nyss:

Jonas: "Hej, det här kanske är intressant. Jacob G ringde just och berättade att Soho Rooms (nattklubb) ska ha den dyraste kvällen någonsin ikväll, de ska spendera 1 miljon dollar".

Jag: "Jaha? På vaddå?"

Jonas: "Jag vet inte! På någonting! Mitt under brinnande långkonjunktur ska en nattklubb spendera en miljon dollar på "någonting". Ryssland!"

Modernt reklamsnitt

Ibland slås jag av tanken hur modernt Moskva är; restaurangerna, barerna, hotellen, reklamskyltarna.... och... tja, det var väl det. Men ibland slås jag av en tanke rakt den motsatta.

Rysk nakenchock

Häromdagen bloggade jag om att jag blev lite förvånad när jag upptäckte en naken karl i grindbåset utanför vårt hus. Jag undrade var i det lilla, lilla båset som han har en dushutrymme och jag funderar över om han tycker att det känns normalt att öppna och stänga en grind och hälsa på de boende i huset - iklädd ingenting och med raklödder i ansiktet?

Nåväl, han var naken och hade lödder i ansiktet även i morse. Om du anstränger dig ordentligt kanske den här "avslöjande" bilden kan få dig att förstå vad jag yrar om.

How do you feel about the dress code?

Jonas har en duktig pr-tjej som trycker in företaget i de mest varierande typer av mediesammanhang. Och medan Filip E får frågor av karaktären "business" får Jonas svara på frågor av typen:

QUESTIONS:
1. How many suits in your wardrobe and what the most favorite?
2. How do you feel about the dress code?
3. Perfumes - one favorite or many?
4. What Gifts are for a man who has everything?
5. What helps you keep yourself in good shape?

(Svaren kommer att publiceras i tidningen Kommersant).

Devushka, du ser hungrig ut, sugen på lite rajtan tajtan?

Satt och chattade med en kompis kompis på skype om olika vinklar på reportage från det land hon bor i. "Trender, tendenser?", frågade jag. "Hur gör man karriär?" "Är det som i Sverige?" Bla bla bla.


Hon funderade. Till sist skriver hon:

"Ett intressant tema skulle ju kunna vara: Hur i h-vete överlever man som singeltjej och expat i Ryssland/Ukraina/Thailand?" Det är ju inte direkt samma utbud för oss som för de utländska männen direkt."

Hon fortsätter:

På följande sätt har jag blivit uppraggad:

1. "Jag sitter på en parkbänk. Det kommer fram en snubbe och säger. Devushka, jag har ett hotellrum här i närheten. Ska du med?"

2. "Devushka, du ser hungrig ut. Får jag ta dig på ett café här i närheten och utfodra dig och sedan tar vi lite rajtan tajtan.."

Det går inte att lära gamla hundar sitta

Förra några veckor sedan: På väg hem till Moskva från en grym helg i NYC. Tänker: Men nu får det ändå vara slut på onyttigheterna. In med: Träning, friska promenader (well, så friskt som det kan bli i den här stan), ansiktsmasker och The Economist på kvällarna.

Måndag, tisdag och onsdag är jag i jetlegsdimman. Torsdag äter jag 1/2 kg rysk kaviar (som Filip fått av en affärsbekant bör tilläggas) och dricker champagne (det hör fanimig till) med Eva och Filip.

Fredag går jag på en spontan fredagsöl och är semi-martyr för att mitt nya, hälsosamma liv ska börja, det låter nämligen så trist, det hör jag ju.

Lördag: Det här går ju utmärkt! Carro och jag går på rysk banja och skrubbas rena med alger av en naken kvinna och efteråt äter vi kycklingsallad och yoghurtglass och gråter oss igenom Sex and the Cityfilmen.

På måndagen är jag utmattad eftersom jag har sovit så mycket och ätit så nyttigt. Sen ringer syrran och berättar att hon går på en tre veckors detox (hej då kaffe, vitt bröd, socker och alkohol) och att resultatet hittills är huvudvärk och ballongmage och att det inte är något att rekommendera.

Jag tror på henne. Och på mamma; yin och yang och lagom är bäst brukar hon säga.

Ryssland på riktigt

Jag är som sagt helt fascinerad över ryssarnas eviga firande. Det firas å firas å firas å firas.

Poesitävlingar lockar hela företaget att delta och välkyld rysk champagne serveras till vinnaren under högtidliga former. När managern, Filip, fyller år åker en av företagets chaufförer ut till flygplatsen med en tårta i form av Nalle Puh till hans barn (som är på väg på höstlov). Födelsedagar annonseras på anslagstavlor och det bres mackor, bakas tårtor och hålls lååånga tal. Och det dricks vodka, gin och tonic, äts oliver och sjungs, högt, mycket och länge.

Kolla in bildreportaget, bara.