The Russian character?

Så här ser man ut om man är ryska, förklarade pr-Shenia på kontoret. Jag gjorde mitt bästa.

"It has to do with the Russian character"

Sitter och går igenom hundra intervjuer, typ. Hittade just ett citat från Sergey, pr-chef på Ritz Carlton som jag intervjuade av två anledningar:

1. För att han kan massor om glamourryssarna.
2. För att få äta gratis frukost á 500 kronor på Ritz (näääääärrrååå).

Ett av de bevingade citaten han kläckte var det här:

"Russian women shopping in sneakers? It will never happen. And it has nothing to do with a certain period of Russians, like, we want to show off or something. This will be forever, this will never change. It has to do with the Russian character. Maybe in 100 years, Russians will start to wear European style of clothes, but by then, the Europeans will dress like us: flashy."

Secured Command Post «Tagansky» (GO-42)

Secured Command Post «Tagansky» (GO-42) - en 6000 kvm2 Sovjetbunker, 65 meter under jord, till för att spana på fiender och för att användas som skydd mot atombomber. Idag är bunkern ett museum från kalla kriget. Här ser ni bilder från vårt besök i helgen. Den välkomnande skylten, inifrån bunkern och jag som leker spion.

Väl värt ett besök! Proffsigaste guiden jag haft på ryskt museum, intressant och tom lite amerikanskt med specialeffekter (skrämmande ljud) och soldatgröt och vodka som serverades i en kantin.

http://www.zkp42.ru/, boka din tur på: + 7 (495) 500 05 03.

Då var det helg igen

I fredags drack vi söt champagne och vodka på en fest ute i nån mystisk anläggning med vakter som eskorterade ut gästerna (Vincent V i Brokeback Mountainskjorta och så Katja) och i söndags bjöd paret Grapengiesser/Larsson ståndsmässigt på skaldjur, direktimporterade från Sverige.

Hur du ser så där hjälplös ut så att alla män vill ta hand om dig

Härom dagen berättade Torun som jobbar på ett glassigt ställe, att hennes kollega på jobbet (hon, vars mamma - och även hon själv - åker omkring i en guldbentley) hade frågade henne om hon ville hänga med på en kurs i hur man träffar och behåller en man.

I kursprogrammet ingår:
- Hur du strippar.
- Hur du rör och för dig feminimt.
- Hur du ser så där hjälplös ut så att alla män vill ta hand om dig.
- Hur du äter och vad du dricker.

- Och sist men inte minst: Hur du bygger upp ett bra självförtroende.

A Café Pushkin on steroids

Ett tips, vad vet jag?:

Alldeles nyss kom Jonas amerikanske kollega Dennis inrusandes för att berätta om den senaste restaurangen i Moskva: "It's name is 812, and I do think they forgot the "1", in the name, as I guess it was supposed to be 1812 as in the Napoleons invasion of Russia , but anyhow, the restaurant was like restaurant Café Pushkin (lyxkrog) on steroids"!

812God: Ulitsa Sadovaja-Kudrinskaja, hus 6.

En demokratisk fiskrestaurang

Yes!

Jag har upptäckt en grym lunchrestaurang (säkert bra för middag också men inte testat). På Tverskaja 23 ligger "House Filimonova & Yankel", "A democratic fish restaurant" som det står i Moscow News rescension om restaurangen.

Åt en demokratisk fisklunch med Vincent och hans kompis, den japanske läkaren Dr. Hajime Esaki idag. Krämig fisksoppa (tom med fisk i), grillad lax med broccoli och äppeljuice för 390 rubel, inte illa.

På bilden ser du Vincent och hans pose när han skulle förklara hur han såg ut under testfärden i Moskvas nya Maybachtaxi.

På väg hem en onsdagskväll

På väg hem från trevliga kvarterskrogen Pasta i Basta (bra tips där!) där jag hade käkat en god och prisvärd middag med Ullis, slinker jag in i den lokala "produktin" för att köpa vatten. Utanför butiken står ett fyllo. Han nickar mot mig, men vi säger inget till varandra. Jag går in, köper vattnet och när allt är betalt och klart tar damerna bakom disken med de zebrarandiga frisyrerna varsin öl från butikshyllan och halsar i sig dem i raskt takt.

På gatan träffar jag fyllot igen. Han säger: "Hello and good bye and good night."

Pasta i Basta (eller så heter den Basta Pasta) ligger på Boulevardringen, nära Metro: Chisty Prudy.

Viktor, jag behöver dig i vårt kök!

På restaurang Shatush i lördags: Wasabistekta jätteräkor, mjälla pilgrimsmusslor, dim sum och sushi i världsklass.

Vårt lägenhet i måndags: En burk kalla majskorn med tabasco till.

Viktor Rosenqvist, när kommer du tillbaka från Sverige? Jag behöver dig i mitt kök!

Livet före och efter Viktor

Mitt liv före och efter Viktor Rosenqvist kom in i mitt och Jonas liv med matlagningsorgier och utbildning i hur man handlar mat i en affär.

Frisörbesöket

Jag vet egentligen varför jag oroade mig inför frisörbesöket, just med tanke på att det bara var för två år sedan som jag bytte ut 180-kronorsfrisörer mot Lisa Wallmark på salong Wig i Stockholm.

Dessutom - som Jonas så välvilligt kommenterade det hela - "är nog ryska frisörer vana med tunt hår."

Nåväl, det finns inte så mycket att rapportera, förutom att det var knäpptyst i lokalen, inget frisörtjatter här inte. Men plötsligt avbröts tystnaden av en kvinna som ropade på en "Julia".

"Julia! Julia! JULIA! JULIA!", skrek frisören med accelererande stämma. Men när inget svar kom fortsatte den irriterade frisören: "ASSISTENTA JULIA!", varpå de andra frisörkollegorna stämde in i ropet: "ASSISTENTA JULIA!, ASSISTENTA JULIA!"

Då vaknade den stackars förskrämda frisörassistenten till slut till liv.

Till er som undrat var man hittar en helt okej frisör säger jag så här: Jag gick till Toni and Guy på Stoleschnikov perelouk 10, hus 3 och jag är varken nöjd eller missnöjd. Helt okej, eller, "normaljna", som vi säger här i Ryssland.

Starbucks Moskva - nja

Starbucks i Moskva kan man både ha och mista, mest mista.

PLUS:

Karaktäristisk Starbuckslukt och trevlig lokal.

MINUS:
Vilka var mest förvirrade? Personalen eller vi som försökte beställa?
Det fanns inga fat free banana loaf bread. Och inga bagels. Istället serverades majo- och ostdrypande flottmackor (bara vitt bröd) som ryssar har en sån, jag skulle vilja säga enorm, förkärlek till.

På bilden ser ni hur Starbuckspersonalen stavade Dannes namn.

Garage har slagit upp portarna!

Dasha Zhukova är inte bara förlovad med en av världens rikaste män (Roman Abramovich) (undrar om jag hörde att hennes förlovningsring gick loss på 30 miljoner euro? Måste ha hört fel), dotter till en oligark och designer med eget märke (Kova & T) - hon är även initiativtagare till Garage: Center for Contemporary Culture som slog upp portarna i onsdags.

Modern konst och kultur i en enorm före detta busstation. Coolt, fräscht och nytt och rätt mycket "the new Russia", eller kanske snarare, "new Moscow", över det hela.

De gamla babusjkorna som övervakar museibesökare (inte sällan fler till antalet än besökarna) var utbytta mot unga, trendiga Moskvakids med head sets. Trendiga och coola till trots; alla råkade de i panik när jag tog några bilder (se bildbevis!) och under resten av besöket kände jag mig övervakad på ett ganska ryskt vis.

The Garage Center for Contemporary Culture: 19a Ulitsa Obraztsova.
Metro: Mendeleyevskaya.

Rule number one: Gå inte till frissan i Moskva

Eftersom jag har skrivkramp och just nu lealöst stirrar in i en tom dataskärm har jag tagit mig tid till annat. Som att trotsa en av universums lagar: För fem minuter sedan bokade jag en tid hos en rysk frisör, Nadja heter hon. I morgon kväll kl 19.00 smäller det.

To be continued, mao.

PS: Här kan du läsa om hur det gick för svenske Moskvabon Andreas Lundmark när han besökte frisören i Moskva.

På Shatush dansar ryssarna på stolarna

Gjorde ett avbrott i barkbrödsätandet i form av ett besök på glammiga oligarknästet restaurang Shatush (gogodansare på bardisken osv) tillsammans med bland andra Katja, Carro, Torun och Toruns kompisar på besök.

På Shatush märkets det inte av någon börskris om jag säger så. De rika gubbarna dansade intimt med sina tjejer för kvällen och sprätte pengar omkring sig som om det vore, tja, vilken dag som helst.

Och vårt sällskap måste ha sett ut/betett oss/klätt oss som ryskor eller nåt (med den stora skillnaden att vi faktiskt åt maten som vi beställde) eftersom jag i alla fall aldrig har varit med om att ryska män skickat över vinflaskor och ägnat svenskor någon som helst uppmärksamhet. Se bilder!

Dags att börja äta barkbröd?

Jahapp, nu har världens alla börser gått ner med X antal procent och Moskvabörsen dessutom stängt. Kanske dags att börja äta barkbröd, tänkte jag och tog den här illustrativa bilden.

Reglerna

Det finns två saker man inte "ska" göra i Ryssland: Klippa håret och föda barn.

Träffade min tyska kompis häromdagen, lika gravid som en barbamamma. "Ska du föda i Moskva?", frågade jag skeptiskt.

"Ja, jag vet att "alla" (de som har råd/kontakter) ryska kvinnor reser till USA eller Israel eller London för att föda, men jag har faktiskt hittat en fantastiskt doktor här i Moskva. Visst, han låter mig göra massa undersökningar som jag aldrig skulle behöva genomgå i Tyskland, bara för att de ska kunna pressa ut mer pengar från mig, men ändå", sa hon, lite lätt blasé. Hon hade fått frågan förr.

Det hade även Carro Neuman som glad i hågen deklarerade att hon skulle gå till frisören. "Va?" "I Moskva?", sa Hanna, Viktor och jag unisont. Vi har alla hört skräckhistorierna, hur en helt vanlig frisyr enkelt kan förvandlas till en hockeypotta a la rysk man i 25-års åldern.

Men messet som kom senare vittnade om att det hela hade gått fin-fint.

Regler är till för att brytas.

Här är kvinnorna karltokiga

Män tar i hand med varandra de kommer till jobbet och när de går från jobbet. Däremellan pratar de om lite om tjejer, men mest röker de.

Kvinnor tittar sig i spegeln och jobbar. Däremellan pratar de om killar.

När jag träffar gårdagens middagsdate inleder hon med att rita upp en karta över alla män hon lyckats träffa under en veckas semester utomlands. Hon berättar inlevelsefullt att hon fått massa "erbjudanden".

Att träffa en man, det är grejen i det här landet. Kvinnorna är, som pappa Zeidler skulle uttryckt det, helt enkelt "karltokiga".

Ryska tjejer köar inte

Det här är Katja som jag träffade i går. Jättetrevliga Katja berättade en massa intressanta saker, bland annat att ridning har blivit en statussport här i Ryssland. Kön för att få köpa en Herméssadel är lika lång som den för att få köpa en Hermés Birkinväska. (Cirka 65 000 kronor och några års väntetid).

Men å andra sidan köar inte ryska tjejer för sina Birkinväskor, berättade hon, de köper helt enkelt sina platser i kön från mindre bemedlade fransyskor och italienskor.

Kapitalismens (icke)intrång i Ryssland

Det är skönt att se att ryssarna förstår hur de ska kapitalisera på sina muséer med omfattande souvenir- och planschförsäljning med mer. Danne, Jonas, Carro och jag i Segerparken, Park Pobedy.

Så här har vi det i Moskva en tisdag

Det här är Viktor som lagar middag till Jonas, Per Nisser och mig.

Förrätt: Sparris med hemmagjord hollandaisesås.
Mellanrätt 1: Charcuterier och buffalotomatsallad med mer.

Mellanrätt 2: Frästa jätteräkor med haricot verts.
Huvudrätt: Lyxmarinerade fläsk- och kycklingfiléer med marinerade medelhavsgrönsaker.
Efterrätt: Globus Gourmets fruktsallad.

Just another Tuesday in Moscow, helt enkelt.

En dröm i rosa

Nu är sommaren slut i Moskva och det är grått och regnigt. Tur att det finns färgklickar omkring oss som livar upp det hela!

Inte alls farligt, med andra ord

I Moskva tar man sig som bekant sig fram med Ladataxi. Man viftar med handen, en Lada stannar och man förhandlar om priset som brukar landa mellan 100 och 300 rubel beroende på förhandlingsförmåga.

Våra besökare i stan brukar ställa sig skeptiska till detta: "Farligt, riskfyllt, vem vet vad den där kedjerökande Uzbeken kan hitta på", brukar det låta.

Inte alls farligt, svarar jag då.

Nåväl, som ett led i mitt nya, balanserade liv drack vi vodkashots i fredags på en trevlig födelsedagsdrink och toppade det hela med ett besök på nattklubben Soho Rooms.

Några jordgubbsmojitos senare tog vi en Ladataxi hem och eftersom vi var i ett så pass avslappnat och framför allt balanserat tillstånd somnade vi i taxin. Den kedjerökande Uzbeken lät oss sova i drygt en timme utanför vår lägenhet. Till sist väckte han oss, tog betalt och pekade på huset vi bor i. "Good night", sa han.

Inte alls farligt, med andra ord.

Jasså det var Marathon i stan i går?

I går skulle Danne "jamen-jag-har-tränat, jag-sprang-ju-den-där-gången-på-Gotland-i-midsomras" Lindberg springa en sträcka av Moscow International Peace Marathon som gick av stapeln i går - utan att någon noterade det överhuvudtaget. Kanske berodde det på att fredspiperökande cheering crowds längs gatorna var utbytta mot beväpnad militärpolis som övervakade att allt gick rätt till?

Snart är det vinter, hurra!

Så här snygga blev de första sidorna i Åka Skidors Krasnajareportage. Hallå alla skidåkande Rysslandsentusiaster, spring och köp tidningen!

Bröllop på Putins sommarställe

Torun Larsson heter en väldigt rolig tjej som bor här i Moskva. Vi har inte setts sedan jag drog för sommaren, men i går fick jag en uppdatering:

-Torun har lyckats landa ett jobb som i modestatus går att jämföra med, tja, typ att jobba med Anna Wintour på Vogue US (Djävulen bär Prada för den oinvigde). Toruns arbetsgivare har en guldfärgad Bentley Continental Flying Spur som Torun har fått åka i.

- Torun har lyckats lära sig så pass mycket ryska att hon 1. Messar på ryska. 2. Ringer och beställer taxi på ryska. Man: 1. ...ringer inte och beställer taxi, man tar en Ladataxi och 2. ....ringer definitivt inte på ryska om man inte behärskar språket.

- Torun har varit på bröllop på Putins sommarpalats.

"När jag var tio år ville jag ha en Lexus, nu har jag en Lexus"

Jag är helt fascinerad av alla de ryska tjejer som jag intervjuar:

Alla är typ 22, har fantastiska jobb och säger saker som: "Jag vet att jag är snygg och fantastisk, nu ska jag berätta om mitt underbara liv, jag börjar från början: När jag var tio år drömde jag om en Lexus, nu har jag en Lexus"

Eller:

"You can be beautiful and gorgeous and faboulous and a great person - even without high heels".

Alla tror på sig själva, är superambitiösa och strukturerade och vet exakt hur de ska berätta om sina liv - och sist men inte minst: De ringer tillbaka och kompletterar sina historier med fler anekdoter, och frågar om de kan få bjuda på lunch och berätta mer.

En bondbrud i stan

Jag ber om ursäkt för att jag bloggar så mycket om mitt gym, men orsaken till det hela är följande: Meningen är att den här hösten ska vara en "balanserad" höst. Helg är helg och vecka vecka, typ så. Vi får se hur det går, med andra ord.

I alla fall: Konversation i bilen till gymet i morse:

Jonas: Vi får se till att "njuta" så länge det varar, för när Four Seasonshotellet står klart kommer alla kändisar hänga där stället (för på Ritz Carlton).

Jag: Kändisar?

Jonas: Ja men, alla de som ser ut som rocksstjärnor på gymet, de är antagligen det också!

Kina: Men det är ju aldrig några människor där?

Och faktum är att det brukar det inte vara heller, förutom i morse då Eva Green, senaste Bondbruden, hängde runt i poolen och åt en aprikos och en näve kärnfria vindruvor.

So, vi njuter så länge det varar, mao.

Här var det billigt!

Är vrålhungrig. Märkligt, jag menar jag åt ju ändå två deciliter soppa för 700 rubel (ca 175 kronor) till lunch idag.

Att förklara hur man ser ut i en stad som Moskva

När jag ska träffa alla dessa människor som jag intervjuar gäller det ju att hitta varandra bland 17 miljoner övriga invånare.

Så här brukar jag mejla till intervjupersonen innan vi ska ses:

"I am quite tall (well, not compared to Russian ladies). Will wear jeans I guess and have "rat colord" hair. Oh, and flat shoes!

Är det någon som förstår varför svenska män tycks föredra ryska tjejer?

Skönt att det finns lifestyle showers att svalka av sig i

Pusst, det går lite segt att jobba idag. Kanske beror det på att det är så varmt i Moskva, 27 grader idag, 32 i går?

Och apropå varmt hoppas jag att ingen såg mig på gymet häromdagen. Visst skulle jag rösta på Obama om jag var amerikan, men det hindrade inte mig från att störtjura rakt igenom hela vice presidentkandidaten Sarah Paulins tal samtidigt som jag sprang (och svettades) på löpbandet.

Hennes barn med "special needs", hennes snöskoterkörande hubby som hon hängt ihop med sen high school, den övergripande dramaturgin i det mycket republikanska talet. You name it. Sen gick jag och duschade av mig dramat i en av Ritz Carltons så kallade "livsstilsduschar" (vatten med lukt av bland annat aprikos/hallon/mint).

Jag till Jonas: Går det att få kallare vatten i de här duscharna, tror du?

Jonas: Nej, det tror jag inte, det är ju lifestyle showers.

Så enkelt och självklart allt är för honom.

En dag ur mitt liv och allt var fel med Ryssland

Fredag kväll: Mycket rödvin med Filip och Eva.

Lördag morgon: Efter tre timmars sömn sätter vi oss 0600 i bilen för att hinna till flyget i tid, ska på bröllop i Svea. Flygplatsen ligger 2,5 mil från Moskva, men eftersom den sträckan kan ta uppemot 4 timmar och eftersom vi alltid är sist på planet har vi bestämt oss för att den här gången ska allt, allt bli annorlunda.

Är på flygplatsen i tid! (2 timmar innan) Klämmer en äcklig macka.

Boardingsystemet är ur system så det går inte att checka in väskorna.

Personalen hittar inte mitt namn.

En timme senare: Ställer oss i passkön. Alla tränger sig. Jag är irriterad till bristningsgränsen och har något som påminner starkt om migrän.

När planet ska lyfta om fem minuter har vi bråttom. Rusar till säkerhetskontrollen: "Skynda er!", skriker sur-Svetlana, som ändå demonstrativt sliter upp min necessär (som jag inte fick checka in). Jag ger henne en dödens blick och hon låter sminket ligga.

Kliver in i en buss, packad med morgonsura ryssar som har fått vänta på oss. "Juzzzt about time", säger de. Jag ger sur-ryssarna dödens blick no 2. Bussresan tar 10 minuter.

In i planet. Paniken börjar sprida sig - ingen har ju kunnat checka in väskorna och det är väldigt trångt. Kvinnan framför mig skiter i alla regler och lutar tillbaka sätet innan planet lyft.

1030. På väg från Arlanda. Får reda på att bröllopet (som är i Norrtälje) börjar 12.30. Panik.
Hinner till bröllopet i tid. Det regnar och vigseln (väldigt vacker!) är utomhus.

Jag upptäcker tidernas fläck på klänningen (det sista var ju inte Rysslands fel, men ändå).

My 15 minutes of fame (and shame)

Okej, here we go:

Tv-programmet Moscow Out på Russia Today feauturing Kina Zeidler. Efter att ha tittat på programmet (och rodnat) kan följande konstateras, som Carro Neuman Lindberg uttyckte det hela, “våra sanna jag har avslöjats… på TV!”:

Krösus-Carro om Moskvas tunnelbana: “I love it, it’s cheap and efficient.”

Jag, självutnämnd globetrotter: “I used to live in NYC…” (well, well jag tycks gilla att skryta över det).

Och apropå sanna jag kan jag ju tycka att programledaren skulle splackat på mig lite smink innan tagning, men hon hade väl fullt upp med sig själv.

Ryskt "livspussel"?

Hur gör man för att få en balanserad vardag med lagom mycket fest och lagom mycket vardag, med lagom mycket jobb (inte för mycket = stressad, inte för lite = stressad), med en uppdaterad garderob och ett städat hem?

Idag ska jag träffa den ryska konstnärinnan och fotografen Julia Milner för en intervju: 25 år, två barn, före detta fotomodell "Paris, Tokyo, New York", gift med riktigt tät snubbe och frekvent besökare på Moskvas socitetsstillställningar.

Jag tänkte att jag skulle diskutera det av TCO registrerade varumärket "livspusslet" med henne och se hur det skiljer sig från den svenska vardagsmammans. To be continued.

Himmelriket på jorden

Jag har hittat paradiset på jorden. Nej, inte ett skärgårdsställe med vitlaserade golv och havsutsikt. Jag pratar om Ritz Carltons Espa och gym här i Moskva:

Röda krispiga äpplen, "lifestyle showers" (aromer och ljud), leende, vänlig, trevlig och proffsig personal, vattenflaskor vid varje träningsmaskin, ny morgonrock varje dag (miljön.. jag vet...) och sist men inte minst en pool med insprängda Swarowskikristaller.

Här köar vi!

Alla hade inte lika tur som jag vid incheckningen till Moder Ryssland i går. Ett rasande mess från Carro Neuman Lindberg beskrev en väntan så lång och vars kulmen uppnåddes när det hade gått cirka två timmar och när passpersonalen då stängde ner deras kassa. Då fick de ställa sig sist i nästa kö.

Det var ungefär som när Viktor Rosenqvist tillsammans med en rysk kollega skulle hedra ett helgon i någon stad långt utanför Moskva för några veckor sedan. Efter tre timmars köande till "benranglet" (helgonet) meddelande en präst att det var dags för högmässa och att kön skulle öppna igen om två timmar.

... det kändes som om hela Moskva generalrepade i trevlighet som om inför ett OS eller nåt sånt

Mjukstartade Moskvaåterkomsten med kräftskiva i skärgården tillsammans med trevliga Moskvavänner och andra i lördags, tack för den festen, mycket härligt! Men trots uppvärmningen förväntade jag mig ändå det värsta, dvs att min väska för femte gången skulle vara spårlöst försvunnen, att resan hem från flygplatsen skulle ta, säg fyra-fem timmar pga probkan, trafikstockningen, och att det skulle snöa. Och så vidare.

Icke.

1 september 2009 och det kändes som om hela Moskva generalrepade i trevlighet som om inför ett OS eller nåt sånt:

- Två chokladbitar till kaffet på flyget.
- Fler pass- och visumkontrollanter - att ta sig in i landet gick som en dans.
- Knappt ingen trafikstockning.
- Jaja, det regnar nu och temperaturen når hela vägen upp till 8 grader, men på torsdag ska det bli 25 grader och sol igen!
- Jag beställde hämtsushi och i hämtpåsen lång allt som jag hade beställt också.