Monday, September 8, 2008

En dag ur mitt liv och allt var fel med Ryssland

Fredag kväll: Mycket rödvin med Filip och Eva.

Lördag morgon:
Efter tre timmars sömn sätter vi oss 0600 i bilen för att hinna till flyget i tid, ska på bröllop i Svea. Flygplatsen ligger 2,5 mil från Moskva, men eftersom den sträckan kan ta uppemot 4 timmar och eftersom vi alltid är sist på planet har vi bestämt oss för att den här gången ska allt, allt bli annorlunda.

Är på flygplatsen i tid! (2 timmar innan) Klämmer en äcklig macka.

Boardingsystemet är ur system så det går inte att checka in väskorna.

Personalen hittar inte mitt namn.

En timme senare: Ställer oss i passkön. Alla tränger sig. Jag är irriterad till bristningsgränsen och har något som påminner starkt om migrän.

När planet ska lyfta om fem minuter har vi bråttom. Rusar till säkerhetskontrollen: "Skynda er!", skriker sur-Svetlana, som ändå demonstrativt sliter upp min necessär (som jag inte fick checka in). Jag ger henne en dödens blick och hon låter sminket ligga.

Kliver in i en buss, packad med morgonsura ryssar som har fått vänta på oss. "Juzzzt about time", säger de. Jag ger sur-ryssarna dödens blick no 2. Bussresan tar 10 minuter.

In i planet. Paniken börjar sprida sig - ingen har ju kunnat checka in väskorna och det är väldigt trångt. Kvinnan framför mig skiter i alla regler och lutar tillbaka sätet innan planet lyft.

1030. På väg från Arlanda. Får reda på att bröllopet (som är i Norrtälje) börjar 12.30. Panik.
Hinner till bröllopet i tid. Det regnar och vigseln (väldigt vacker!) är utomhus.

Jag upptäcker tidernas fläck på klänningen (det sista var ju inte Rysslands fel, men ändå).

2 comments:

Frida och Ada said...

Jisses. Vilken dag. Får magkatarr bara jag läser detta. Hoppas att bröllopet var kul!
Kram

H_M_K@hotmail.com said...

Då har jag en anekdot. Nämligen när jag drack en öl (märkt flaska) i parken bredvid Kreml. Polisen kom och ville ta oss till stationen. Vårat tåg skulle gå 1½ timme senare....30 grader varmt...trötta turister...trötta poliser :) Den dagen glömmer jag aldrig. En sedel i handen löste allt.