Monday, September 8, 2008

En dag ur mitt liv och allt var fel med Ryssland

Fredag kväll: Mycket rödvin med Filip och Eva.

Lördag morgon:
Efter tre timmars sömn sätter vi oss 0600 i bilen för att hinna till flyget i tid, ska på bröllop i Svea. Flygplatsen ligger 2,5 mil från Moskva, men eftersom den sträckan kan ta uppemot 4 timmar och eftersom vi alltid är sist på planet har vi bestämt oss för att den här gången ska allt, allt bli annorlunda.

Är på flygplatsen i tid! (2 timmar innan) Klämmer en äcklig macka.

Boardingsystemet är ur system så det går inte att checka in väskorna.

Personalen hittar inte mitt namn.

En timme senare: Ställer oss i passkön. Alla tränger sig. Jag är irriterad till bristningsgränsen och har något som påminner starkt om migrän.

När planet ska lyfta om fem minuter har vi bråttom. Rusar till säkerhetskontrollen: "Skynda er!", skriker sur-Svetlana, som ändå demonstrativt sliter upp min necessär (som jag inte fick checka in). Jag ger henne en dödens blick och hon låter sminket ligga.

Kliver in i en buss, packad med morgonsura ryssar som har fått vänta på oss. "Juzzzt about time", säger de. Jag ger sur-ryssarna dödens blick no 2. Bussresan tar 10 minuter.

In i planet. Paniken börjar sprida sig - ingen har ju kunnat checka in väskorna och det är väldigt trångt. Kvinnan framför mig skiter i alla regler och lutar tillbaka sätet innan planet lyft.

1030. På väg från Arlanda. Får reda på att bröllopet (som är i Norrtälje) börjar 12.30. Panik.
Hinner till bröllopet i tid. Det regnar och vigseln (väldigt vacker!) är utomhus.

Jag upptäcker tidernas fläck på klänningen (det sista var ju inte Rysslands fel, men ändå).

2 comments:

Frida och Ada said...

Jisses. Vilken dag. Får magkatarr bara jag läser detta. Hoppas att bröllopet var kul!
Kram

Anonymous said...

Då har jag en anekdot. Nämligen när jag drack en öl (märkt flaska) i parken bredvid Kreml. Polisen kom och ville ta oss till stationen. Vårat tåg skulle gå 1½ timme senare....30 grader varmt...trötta turister...trötta poliser :) Den dagen glömmer jag aldrig. En sedel i handen löste allt.