Det är alltid lika roligt att komma till Moskva eftersom det alltid händer saker här som inte händer hemma, om jag säger så. Det första jag ser när jag häromkvällen anländer till huset vi bor i, är att vår skraltiga hiss är tillpiffad med en (smutsig) men dock "orientalisk" matta. På mattan står en man. En full man. Men den fulla mannen är en gentleman (igen: Läs Anna-Lena Lauréns bok: "De är inte kloka, de där ryssarna", så fattar ni varför ryssar nånstans är gentlemen) och insisterar på att åka upp i hissen med mig, fast han egentligen hade avklarat sin hissfärd och var på väg ut. Väl framme vid vår dörr bär han ut min tunga väska (det är där gentlemannagesten kommer in. Att han var full och påträngande räknar jag inte dit), plingar på dörren och bär sedan in väskan i halllen och står kvar.
- "Jonas, det står en man i vår hall nu", skriker jag, "Jonas, Jonas, han står i vår hall, gör nåt!" (Ungefär lika mycket för Jonas att göra åt saken som det var för Danne när Carro väckte honom mitt i natten när vi campade på Fraser Island med orden: Danne, det regnar ute!")
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment