God jul!

Nu är det dags för julfirande och därefter en härlig resa far, far away. God jul med andra ord - åter i januari!

En klapp på min egen axel, det är ju ändå jul

Amen, titta vad snyggt det blev - mitt reportage om ryska skidorten Krasnaya Polyana i franska skidmagasinet Ski Magazine. Det var det, roligare än så blev det inte idag.

Svenska tjejer vs ryska brudar

Eftersom helgen i Åre inte ägnades åt att lösa livets stora gåtor om jag säger så (det smartaste vi pratade om var väl vad väderfenomenet kallas, alltså det väderfenomen som gör att det är 25 minus i dalen och 3 minus på toppen, inversion tror jag visst att det heter), och eftersom jag vaknade i morse efter gårdagens supertrevliga middag hos Kicki N med en känsla av att gud vad jag babblar om oviktiga saker, har jag heller inget att skriva om på den här bloggen.

Tur då att jag har en kompis i Moskva som underhåller mig med små mejl som jag kan publicera. Tja, sen kan man ju orda om hur viktiga och intressanta hans spekulationer är, men, nåväl.

"Tja! Jag drar nog till Verbier efter nyar.. Min kara devushka* Katia forsoker tvinga mig att ta med henne! Jakla rysskabrudar! Bortskamda som fa.. tacka vet jag hederliga svenska tjejer som nojer sig med en Bio med popcorn & valfri lask."

Vad var det Passion for Business skrev i senaste numret? Att svenska tjejer borde bli mer "bråkiga"?

*Tjej

Nämen god jul på dig också!

När jag jobbade på tidningen Campus för en massa år sedan hade vi en fantastiskt cool journalistpraktikant/cirkusartist som hette Ronnie Ritterland hos oss.

Efter att inte hört av Ronnie på säkert sju år fick jag i går meddelandet nedan på Facebook. Och ja, jag tycker faktiskt att hennes mejl är en av årets bästa julklappar, hittills. Tack och god jul, Ronnie!

"Nu har jag bannemig läst din blogg som en bok från början till slut på ett halvt dygn...så jävla kul! Bodde själv i Moskva för snart två år sen och har trillat av stolen åtskilliga gånger nu när jag skrattat åti dina vardagsbetraktelser!Men jisess vad jag kängtar tillbaka! Någon gång måste du berätta mer om ditt beslut och hur du tog dig dit. Tills dess tack för skitbra läsning och god snart är det jul!"

Avdelning elegant humor

Alltså... detta med rysk humor... Pratade med en kompis i Moskva och frågade om typiska skämt bland det klientel som han jobbar med, dvs Moskvas sjukt rika. Han gav mig några smakprov:

Oligarch joke 1: "Why is a divorce worse than a (financial) crisis?
- You loose half your money, but you still have the fucking wife!”

Oligarch joke 2: "This guy is 70 years old and he is married to a 20 years old girl, and you ask the girl: How could you be married to a 70 year old? She says: "I love him so much". Then you ask the guy: "How did you manage to get this young girl?"
- I told her I was 90.""

Oligarch joke 3: "Why is Arnold Schwarzenegger's cottage so cheap?
- It's so far away from Rublovka!"*

*Prestigefullt bostadsområde utanför Moskva med de högsta fastighetspriserna i världen.

Återhämtning

Nu har Ebba L, Sofie S, Lotta N, Marika I, syrran Z och jag varit i Åre och firat sankta Lucia med dunder och brak. Massor av snö, sol och skidåkning. Men om jag säger så här; jag ska på lunch om en halvtimme och då ska jag beställa en hälsotallrik.

Voulez vous fait du ski?

På väg till Chamonix i vinter? Lova i sådana fall att ladda ner min pinfärska guide till alpernas bästa skidort från aftonbladet.se, här!

Första klass, det är grejer det

Jag brukar alltid få en tår i ögonvrån när jag sätter mig i en SAS-kärra från Moskva till Stockholm. Leenden. Fiberbröd. DN i pappersformat.

I går ännu mer än vanligt. Efter ogenomträngligt ryskt krångel vid incheckningen erbjöd jag mig gentilt att ta över förstaklassbiljetten (eller ekonomiflex eller vad det nu var, fint var det i alla fall, kommer till det) från en av snubbarna som sitter i styrelsen i det bolag som Jonas jobbar i, Per B, så att han skulle kunna sitta brevid Henrik P, också i styrelsen, för att snacka business.

De hamnade längst bak vid toaletten och motorn och somnade direkt medan jag satt på plats 8C med champagne, mörk choklad och söndersolbrända och trevliga flygvärdinnor. Jag var inte svårövertalad när det gällde varken vin eller skumpa eller extra choklad, om jag säger så.

Ja, Kristin, kära faster, precis som du skrev i ett mejl häromdagen så är jag ju uppvuxen "in the middle of nowhere" - och ränderna tycks aldrig gå ur: Första klass, sånt imponeras en lantis som jag av.

Ryskt livspussel

Ryssland: Man måste ju skapa utrymme i kalendern för det viktiga här i livet.

Skulle Lenin vända sig i sin grav?

Här har vi (Jonas, Katya, Carl och jag) åkt skridskor på Röda Torgets skridskobana. Och jag måste säga att det är en smått surrealistisk upplevelse att susa runt i en ring med massa kids (utan hjälm på sig) på en supersponsrad skidskorink med moderna skridskor på fötterna - till tonerna av rysk pop - med Leninmausoleet på ena sidan och den ryska maktens boning ett stenkast därifrån.

Passion!

Köp senaste numret av Passion for Business om du vill läsa om Marika Waern, vd på Ryska Terrakultur och om hennes dröm om två Aston Martins i garaget, till exempel.

Tips mm

Tips! Omtalade reston Kai (Asian Fusion, I guess?) har öppnat på Swisshotel och ska tydligen vara grymt bra: Mannen bakom Nobu i London är kock, bara en sån sak.

Rykte: Nattklubben Pacha ska "äntligen"/äntligen/äntligen!/äntligen? öppna i Moskva och ingen mindre än.. ta ta... Pasha Face Control ska stå i dörren, sägs det.

You want to remove hair and do a botox, yez?

Åh, som jag just nu får höra massa spännande saker om doing business in Russia som jag tyvärr inte kan berätta - än. Så, i brist på smaskiga oligarkstories kan jag dra denna istället: Är nämligen lite oroad. Ska till Åre på torsdag för säsongsinvigning och har tränat rätt hårt den här hösten för att förra årets knäskada inte ska upprepa sig (den orsakades ju iofs av för hårt spända bindningar, men ändå: jag är ännu inte helt återställd).

Nåväl: All denna träning har gjort att jag har fått ont i hela kroppen, lagom till torsdag. I panik går jag till en massör, lägger mig till rätta, får höra att jag än så länge inte har så mycket celluliter "men de kommer", att jag måste skydda mig mot solen året runt för att jag har "bristningar i ansiktet", att jag måste stretcha för att jag är fylld med "otrevlig mjölksyra" och annan fakta på ett typiskt, rättframt sätt. Slumrar till. Bara för att vakna till följande konversation per telefon:

- You want to remove hair and do a botox, yez?
- Ok, so in which order do you want to proceed? Botox first, hair removal first?
- Ok it doesn't matter. So, see you soon.

Fem minuter passerar. Den ryska spa-personen får en rysk utskällning av sin chef. Tydligen har inte samtalet varit till belåtenhet.

- Yezzz. It's me again. I'm sorry. I didn't get the hair part. Which hair part of the body do you want to remove. Lower. Ok. Oh? You're moving to Dubai? Yes, I'll tell your nail sculpturist she's done a good job with your nails. Bye bye!

Blonde, brunette, tall or short?

När en av de nyanställda (svenska) killarna på Jonas företag gick till företagets HR-chef för att diskutera rekrytering av en personlig assistent, var den första frågan som ställdes:
"How do you want her to look like?"

Sign of the times?

Häromdagen inträffade något väldigt oryskt. Är på Starbucks och beställer in en macka och två kaffe. Men när jag ska betala funkar inte mitt kort. Den leende kassörskan förklar på perfekt engelska att hon ska försöka igen. Hon försöker igen. Och precis när jag ska vända mig till mitt lunchsällskap för att be om cash säger den vänliga kassörskan: "You can have your items for free, it's our fault the mashine doesn't work". Bara så där.

Jag häpnade.

Visst, hon följde en av Starbucks regler, men nu är det så att amerikanska kedjors serviceregler allt som oftast inte följs här: att ta på sig ansvaret, inte skylla på kunden och att därtill kompensera denne hör inte till vanligheterna i mother Russia om jag säger så.

Sign of the crisis times eller bara det faktum att Starbucks faktiskt följer det stora västerländska företagets corporate rules? Ingen aning, men oavsett - I love Starbucks (trots att de fortfarande inte har några fat free banana nut loafs utan bara flottiga, ryska majomackor).

Change hasn't come to Russia

Change has come to Russia

Vägen till ryssarnas hjärta

Som sagt. Ryssar har generellt kanske inte de muntraste av uppsyner om jag uttrycker mig försiktigt.

Men jag tror att jag och mina kompisar har kommit på ett knep:

Bege dig ut på stan klädd som Snegurochka (Fader Frosts blida och söta medhjälpare), (precis som EF i Rysslands slagkrafiga chef Malin C fick göra i söndags under sin möhippa) och köp en påse godis (en påse räcker med tanke på att det inte finns några barn i den här staden) och dela ut till de barn som trots allt finns, till poliser, parkeringsvakter och till övriga militärer och vakter.

Och vips så förvandlas det ryska folket till ett glatt, trevligt, vänligt, intervjuande och godissmaskande folk.

Jag är överväldigad.

PS: Det går generellt lätt att muta ryssar med godis och kakor. När en rysk kvinna ska banta så avstår hon från det mesta, ja, hon kan till och med undvika att äta under några dagar, men från sötsaker avstår hon inte: "Hjärnan behöver glykos", lyder den vedertagna förklaringen.

Piuh

Efter en helg med Millionaire Fair-invigning i torsdags, 30-årsmiddag i fredags, en maskerad lördags och en möhippa i söndags känns det ganska skönt att kunna välja sina arbetstider själv, om jag säger så.

Två av helgens höjdpunkter:

Maskerad: Jonas klär ut sig till ung, het homosexuell man, bara för att anlända till festen och inse att ingen av alla unga och fåfänga bögar har klätt ut sig till något annat än sig själva: "Jag vet inte, men det känns som min kostym lite tappade poängen", sa Jonas.

Malin blir haffad av polisen under sin möhippa.

Skaffa visum till Ryssland?

För er som ska eller håller på att skaffa businessvisum, så här kan det också gå till:

Mejl från Torun:

"Jag har fått nytt businessvisa TJOHOO! (Konstigt, var bara att makulera det förra. Kanske kan forsätta med det, och slippa arbetsvisum? Förresten så behöver jag visa min examen från Lunds universitet för att få det. Min visumkontakt Anton blev sådär glad när jag berättade att jag inte har någon examen, saknar 6 poäng i java. Inga problem, sa han, det är väl bara att fixa, kan du inte pröjsa någon?"