Lite Kamchatka-pics

Som sista inlägg från Kamchatka kommer här ett gäng blandade bilder. (Och ja, om ngn missat det så klassar jag nog det här stället som en av topp tre häftiga platser jag har besökt.)

1. Fille och helikoptern.

2. Häftigt.
3. Heliplattan.
4. Tagit från en av vulkantopparna.

5. På fiskmarknad.
6. Vulkantopp.
7. Sista kvällen med Oleg.
8. Hej då Kamchatka! Filip, Jonas och jag (och min flottiga panna).

Bevisen

!

Den här bildserien är tänkt att visa det jag har tjatat om ett tag nu: Att jag till slut lyckades vinna över de ryska tuffingarna på min sida.

Det här tyckte ryssarna var roligt

Eftersom jag, som sagt, inte fick i fötterna i pjäxorna igen efter badet i Berings Hav, var jag tvungen att gå barfota - tills två rådiga ryssar kom på den lysande idén att ”göra en rysk soldat”. Jag lindade helt enkelt fötterna med en elastisk binda, vilket alla tyckte det var otroligt kul. Och jag ser ju på bilderna att det kanske också såg lite lustigt ut.

A tribute to the Russian man

Rubriken lät bättre på engelska.

Okej att de ryska män som åker på en helivecka till Kamchatka inte representerar genomsnittet av ryska män, men ändå, jag måste revidera min syn något:

Ryssar är nämligen:
- Generösa. Inget svenskt knussel hit och dit. Har man bjuder man.
- Hårda. Ryska män 35 + är inte som vi svenskar uppvuxna med Bamseklubb i Sälen eller Åre - i Sovjet var det ingen, förutom eliten, som visste vad utförsåkning var. Många av de här killarna har alltså åkt skidor i knappt tio år och kör på som idioter, många gånger hellre än bra, men snabbt går det och det gnälls inte.
- Hårda 2: Och efter en hård skiddag hoppar de in i banjan, klämmer några liter öl, äter middag och dricker en liter vodka till. Sen dansar de ringdans och badar ännu mer och sen går de upp och åker skidor.

Bilder: Filip och jag dansar på ryskt sätt, och så rom- och laxfrossa i banjan.

Då var det klart

Tjoho! Nu har jag äntligen vunnit respekt hos de ryska männen. Jag har nämligen badat i Berings Hav, vilket var, så att säga, rätt kallt. Dessutom fick jag inte i fötterna i pjäxorna när jag väl hade tagit av mig strumporna, så jag fick springa upp och ner till havet och in och ut ur helikoptern barfota. Sånt uppskattas av detta hårda folkslag. Alltså: Ovationer. Och så förstås: "Katya, now you need a vodka. No, seriously," som en av dem uttryckte det med en en allvarsam min.

Katya? Vodka?

Nu ni! Nu har det börjat röra på sig! Eftersom det fortfarande snöar för mycket för att åka heli aktiverar vi oss på annnat sätt. I går genom att sätta på hudar på skidorna och traska uppför. Grymt, såklart, det är ju mycket snö (och det är fantastiskt, fantastiskt vackert här).

När vi kom tillbaka till hotellet tog några av de ryska machomännen sig ett järn, dvs delade på en liter vodka. Jag går förbi. De säger: Katja? Vodka? Jag säger, förvånad, smickrad och stressad: Da. Jag dricker tyst min vodka med de ryska männen och egentligen är jag mest stolt.

Kamchatka – ”where a man can be a man”

Jag har inte haft "den stora äran" att få umgås så mycket med ryska män i grupp tidigare, speciellt inte under något som kanske kan beskrivas som "hårda förhållanden".

Med på den här resan har vi alltså ett gäng ryska män som Jonas och Filip träffade redan förra året. De är alla smarta, välutbildade, älskar sin hund mer än sin älskarinna och sin älskarinna mer än sin fru (och ingen av de tre, jo kanske hunden, skulle få följa med till Kamchatka). Och ingen av männen förstår vad jag, ”Katya”, gör på denna manliga av manliga resor.

Jag har bland annat fått lära mig följande:

- Att le lite glatt när de frågar Jonas om han "lämnat älskarinnan hemma den här gången".

- Att bada bastu med ryssar innebär en uppläxning av alla folkslag som inte "har det minsta bastuvett".

- Att det alltså är helt normalt att smäda den franska bergsguiden för att han är en ”kort grodätare som inte förstår vad man gör i en bastu och hur man använder björkriset korrekt."

- Att de helst inte svarar på tilltal från mig, utan pratar om och med mig via Jonas/Filip (de två -tre gånger de pratar om/med mig)

Men har bestämt mig. Jag ska lyckas vinna över dem på min sida. De är också lite vänligare idag. ”God morgon Katya”, tyckte jag tom att jag hörde någon av dem säga i morse.

För övrigt så snöar det tydligen mer än på hur många år som helst, vilket inneburit att vi idag har övat lavinsök i tre timmar och sen åkt i en lokal backe, typ Kungsberget, i världens kanske fulaste stad, Petropavlosk. Där skidåkningen/snöförhållandena, intressant nog, var bättre än mycket annat jag upplevt. Helikoptern lyfter inte förrän det är blå himmel, vilket det inte ser ut att bli på några dagar.

PS: Ang brunbjörnar så vaknar de när det blir varmt. Vilket det kan bli i slutet av mars, april eller maj. Nu vet ni.

Nu är jag i god damn mother Russia for real

Jag är alltså i Kamchatka.

Det tog exakt två minuter från att vi anlände till flygplatsen tills dess att Jonas/Filip träffade sina ryska machokompisar från förra året. Det tog ytterligare en minut tills cognacen (cognac!) korkades upp.

Flygresan blev alltså en blöt tillställning som spetsades med en två meter lång och två meter bred, rysk aggressiv Ivan Drago-look alike som skrämde slag på hela planet och som satt brevid oss. Han hotade folk, slet sönder inredningen, visade stolt sina "dokument" (kapten på en rysk ubåt) (och sina muskler), slet ut mina hörlurar ur öronen på mig och viskade "toilet?", lyfte upp Filip i sitt knä, hällde sprit på golvet, pratade mobiltelefon under resans gång osv.

Ja ni fattar. Nu är jag i god damn mother Russia for real.

Nu är det eftermiddag och Jonas och Filip är utslagna och jag jobbar. Utanför hotellet är det tre meter snö och jag har redan blivit varnad för brunbjörnar.

Återkommer.

9 timmar inrikes, sug på den!

Fri, Mar 20 - Sat, Mar 21 Flights: AEROFLOT, SU 0825 From: MOSCOW SVO, RUSSIA (SVO)Departs: 16:00 - Fri, Mar 20 Departure Terminal: SHEREMETYEVO 1 To: PETROPAVLOVSK KAM, E URAL RUSSIA (PKC)Arrives: 10:00 - Sat, Mar 21 Class: Economy Seat: Check-In Required Status: Confirmed Meal: Lunch Smoking: No Aircraft: BOEING 767 JETMileage: 4202.

Några saker om ovanstående travel itinerary:


1. URAL RUSSIA. Det låter coolt.

2. Smoking: No. Tror jag det! De här flighterna brukar vara rena rama fylle- och rökkalaset, har Filip och Jonas berättat.

3. Duration: 9 hour(s) and 0 minute(s): 9 timmar inrikes, sug på den!

Nu åker jag. Hoppas det finns internet over there så jag kan rapportera brunbjörnsstatus mm.

Är "Moscow never sleeps" orginalet till "Tingeling Goes Russia", månne?

Oj oj oj, den här låten/sketchen Tingeling Goes Russia, som visades under svenska Melodifestivalen har ju verkligen antagit enorma proportioner. Som Ullis uttryckte det hela: "Både kul att se hur Sverige ser på Ryssland och även att inse att ryssarna inte har någon självdistans."

Kolla här! Tror till och med att Sven, några inlägg ner, kan finna nöje i detta: "lite ryska brudar!" ingår nämligen också.

************
Rykten säger att det dessutom ska göras en houseversion av Tingelinglåten här i Moskva. Toppen! Den kommer nämlingen att passa utmärkt ihop med den populära, och ryska, nattklubbshiten "Moscow never sleeps", även den med våpiga brudar och aggressiva män.

Vi har ju slagits i Poltava

Efter den senaste veckans intervjuer med svenska och ryska businessherrar har jag förstått att ryssar generellt anser att svenska män trots allt är "riktiga karlar": Män, (alltså, i Ryssland finns inget som heter Babybjörn för pappor och jämställdhetsdebatt) tycker om att bada bastu, dricka vodka och kommer från ett land i norr, och sist men inte minst så har Sverige slagits i Poltava.

På fredag reser Jonas, Filip E och jag till Far east Russia, till Kamchatka, en avlägsen plats på jorden. Och här gäller det verkligen gäller att visa sig vara en riktig karlakarl, allt enligt de välkammade och Whyredklädda gossarna Jonas och Filip som förra året fick kämpa ordentligt för att bevisa sig för de ryska machomännen (inte duscha, inte äta lunch "for wimps, we're here to ski", bada i ett iskallt Berings hav, dricka vodka i dricksglas osv).

I år ska jag alltså med. Och det är just detta mandomsprov jag är mest oroad över. Helikopterövningar och brunbjörnar kommer på andra plats.

"Vi har en trevlig träningsmaskin och exclusiva hantlar!

Jag får ofta mejl av personer som önskar etablera sig i Ryssland och som varit inne på min blogg och därefter kommit på att de ska fråga mig om jag kan hjälpa dem i deras försäljning. Det kan handla om kontakter, telefonnummer, idéer, adresser, tips, you name it. Ofta är mejlen uppbyggda på ungefär samma sätt ("Ring gärna mig, det här är mitt svenska nummer").

I går fick jag dock ett mejl som avvek något:

"Hej!
Kollade din blogg av misstag kollade på lite ryska brudar! Vi har en trevlig träningsmaskin och exclusiva hantlar! Bifogar bilder på dessa! Borde finnas marknad för dessa produkter ,Vet du någon som vill sälja kanske!?Vår hemsida XXXX"

Mitt svar:

Ja du Sven, det här mejlet fick du verkligen till. Här kommer en liten lektion i försäljningskunskap:

1. Börja inte med att misskreditera mottagaren genom att tala om att du fått tag på denne genom ett misstag.

2. Förstå din mottagare. Jag är kvinna och svensk: "Kollar ryska brudar" går därför inte hem.

3. Ge gärna mottagaren en hint om vad denne får i gengäld för att hjälpa en vilt främmande person med försäljning av en produkt denne varken har intresse av, eller kunskap om.

I love it!

Eva Engelbert hade synnerligen walked the extra mile för att fixa en fin present till mig i lördags. Kolla bara! Ett "fabergéägg" med illustration av Jonas (som ser lite lyft ut) och mig och Moskvas Vasilikikatedral i bakgrunden.

Fantastisk!

"Are you going to a fraternity party?"

Jonas och jag hade fest i lördags, ("Jonas och Kina spritfest - Moscow edition"). 55 pers och två bartenders som serverade alla gäster fin-fina drinkar och shots på löpande band var konceptet. Men de två bartenderna, Nikita och Roman, var inte bara hejare på att röra ihop perfekta jordgubbsmohjitos, de funkade även som manliga stand-ins när Jonas intresse för kvällens outfit avtog.

Så här:

Jag visade upp mig i en nyköpt, enligt svenska mått, fantastisk grå Acneklänning: "No, to homey", löd betyget från Roman och Nikita.

Jag visade upp mig i en 12 dollars slinkig sak, köpt på loppis i Williamsburg. "It's all right", sa Roman. "You'll rule the party", sa Nikita.

Jag visade upp mig i en rosa sak som jag hade på mig på sex bröllop förra sommaren. "Den trasan", sa Jonas. "You look like a happy school girl, but it's not fancy or anything," sa Roman och Nikita.

Jag visade upp mig i en skitsnygg coctailblåsa från Zara. "Are you going to a fraternity party?, undrade Nikita och Roman.

Så det blev en blå Betsey Johnsonklänning med otvättbara hårspraysfläckar (från Lucia i Åre) både fram och bak, men med tanke på antalet nymoderna och färgglada shots som serverades var det nog ingen som lade märke till dem.

Varför döper man ett en nattklubb till "Forbes?"

Många av Moskvas miljardärer har tappat åtskilliga placeringar på tidningen Forbes topplista över världens rikaste gubbar (sorry, få kvinnor på den här listan). Det hindrar dock inte grundarna av den legendariska - men dock nerbrunna - nattklubben Dyagilev (som sagt, tidningen Metro!) att öppna en ny nattklubb med just namnet Forbes.

"No prestige"

Var på Tele2 för att göra en intervju med den ryske motsvarigheten till Björn Rosengren, lobbyisten, härom dagen. Yuri, som han hette, såg dessutom ut som Rosengren himself, kolla bilderna!

"Tele2 stands for no prestige", sa Yuri medan jag tittade ut över den absolut schysstaste kontorslokalen med den absolut mest prestigefyllda utsikten jag sett i Moskva.

Yuri var väldigt sympatisk. Han berättade om när han träffade Lars-Johan Jarnheimer för första gången och då blev "offended" eftersom han inte hänvisades till "the corner office" (en rysk vd:s obligatorium) utan istället till ett "typiskt, svenskt litet konferensrum".

Stor kulturell skillnad sa han, men lade snabbt till: "But we are also quite the same, both Russians and Swedes have strong men".

Kanske inte en av mina starkaste intervjuer

Karl-Johan Persson var på plats under H&M-invigningen tillsammans med företagets expansionsansvarige och vd:n Rolf Eriksen.

Jag till Karl-Johan: "Hej, Kina heter jag, jag är svensk (avdelning överflödig information) och journalist, bosatt här i Moskva. Jag är här privat idag (pekar på halva butiken som jag bär omkring på och på det snart tomma champagneglaset). Men får jag ställa några frågor?"

K-J: Javisst.

Jag: Så…. hur många butiker planerar ni att öppna i Ryssland?

K-J: Vi växer kontinuerligt, för tillfället är tre butiker planerade i Moskvaområdet.*

Jag: Hur går det med den butik som enligt ryktena ska ligga vid Röda Torget?

K-J: Det får vi se.

Jag: Vi som har bott här ett tag har längtat väldigt länge efter att ni ska öppna, varför har det dröjt?

K-J: Vi började planera etableringen 2007.

Jag: Ska ni öppna butiker runt om i landet också?

K-J: I St Petersburg. Sen får vi se. (Kommentar, jag: Om jag minns rätt!)

Jag: Kris i Ryssland, hur ser ni på att öppna just nu?

K-J: Vi ser långsiktigt på vår affärsidé, att erbjuda mode och kvalitet till bästa pris.

Jag: Har ni fått många jobbansökningar?

K-J: Det har gått bra. (Här måste han verkligen ha gäspat).

Jag: Lycka till! Det ska nog gå bra! Säger jag och pekar på kläderna jag har i famnen och på det nu tomma champagneglaset.

PS: Lite rysk har jag allt blivit; visst slank det ner en zebramönstrad klänning i shoppingkorgen!
PS2: Metrolpolis H&M öppnar i dag, den 13 och H&M i Kimki den 20.

För första gången i Moskva fick jag uppleva känslan av att få väldigt mycket för väldigt lite

Jag har varit i himlen och vänt. H&M har öppnat i Moskva (som sagt) och i går var det invigningsfest och 25 procents rabatt på hela sortimentet. Hanna och jag var där - och det hela var faktiskt mer eller mindre fantastiskt.

Jag fick lära mig att om H&M ska lyckas nå luxusfruarna med sitt mode till bästa pris-koncept måste de göra det med en gnutta glamour - canapéerna var lika goda som om min kompis snittexperten Hedvig von Mentzer hade tillagat dem, och den äkta champagnen flödade, mao.

Personalen var dessutom ovanligt trevlig för att jobba på H&M* (och för att inte tala om för att vara i Ryssland!) och hade lärt sig att säga ”it’s very fun to work for H&M”. Och för första gången i Moskva fick jag uppleva känslan av att få väldigt mycket för väldigt lite – en känsla som här knappast infinner sig direkt ofta.

"Finally, we are here, står det på personalens tröja.

PS: Fick ett litet snack med "efterträdaren", Karl-Johan Persson, kanske inte ett mästerverk till intervju, dock.

Muffins och tårar

Jag promenerar Tverskaja upp - från gymet till jobbet. Är hungrig. Tänker att jag ska köpa frukost, jag vet att det egentligen inte går att hitta god frukost längs Tverskaja, men jag vägrar ge upp. Går in på Coffee Haus, en vedervärdig kaffekedja. Tittar på det sorgliga utbudet och säger: Kofie saboj (to go) i adno muffin (och en muffin).

Jag fortsätter: Tar ni kort?

Mannen bakom disken: Ja.

Mannen bakom disken fixar kaffe och värmer sen muffinsen i mikron och lägger den på ett porslinsfat.

Jag: Ja skasala saboy! (jag sa: ta med!)

Mannen tittar på mig och rycker på axlarna. Minen han ger mig säger: Ja, kaffet ja, men du sa inget om muffinsen. 245 rubel!

Jag sträcker fram kortet.

Mannen bakom disken: Vi tar inte kort.

Jag: Men du sa ju det alldeles nyss.

Mannen bakom disken rycker på axlarna. Minen han ger mig säger: Vi tar kort, men du frågade inte om kortmaskinen funkar.

Jag hämtar pengar. När jag kommer tillbaka ligger muffinsen i en eländig plastkartong och kaffet är så hett att det inte går att bära.

Jag: Kan jag få en påse?

Mannen bakom disken går i väg och kommer tillbaka efter 6-7 minuter, bara för att inse att den sorgliga plastförpackningen och kaffet inte får plats i samma påse.

Det är där jag får nog.

Idiot, väser jag, sliter bort plastförpacknigen och kastar ner allt i påsen - och kommer till jobbet med tårarna rinnandes.

Vad har hänt?, undrar Jonas.

Jag ville bara köpa en kaffe och en muffins, säger jag.

Och ja, jag vet att man inte kallar folk för idioter.

"Sänk dina föväntningar över vad som egentligen ska ske inne på Coffe Haus nästa gång," tipsade Malin, en kompis.

"Oj, de är verkligen uppklädda och piffiga, de ryska tjejerna".

Chris Thompson hade i helgen besök av två kompisar från Stockholm, vi kan kalla dem "lattepappan to be" och "den Guldäggsjagande reklamaren".

Trots att en av gossarna är på gång att träda in i den trivsamma lattepappatillvaron, var de bägge som en 7-8 år yngre version av Jonas och Danne; lite naivare och lite mindre slipade med kommentarer som: "Det kan inte vara kul att vara svensk tjej i Moskva, va?" och "Oj, de är verkligen uppklädda och piffiga, de ryska tjejerna".

Vi var på Luch, Moskvas helt klart bästa bar just nu, men restaurangen lämnar faktiskt en hel del att önska. Såsom dryck före maten och mat före midnatt. Men den långa, trevliga baren och det blandade klientelet (fransk ex-pat möter 30 plus svenska, möter indie-ryska, möter rysk Versace, möter trendiga - och trevliga! ryska män) gör att i alla fall jag har överseende med bristerna.

Hej Fazer!

Eftersom jag trodde att H&M hade öppnat i veckan åkte vi till det nya köpcentret Metropolis. Det visade sig att H&M slår upp portarna först på fredag den 13 mars - men, det spelar kanske mindre roll egentligen, framförallt med tanke på att Zara Home ligger i Metropolis, och det gör även Stockman. Rejäla, finska, Stockman. Stockman blev ju nämligen av med sitt förra varuhus, Smolenskajavaruhuset, på grund av en rysk "hyrestvist". Men nu är det stolta varuhuset alltså på plats igen. Hej Malaco- och Fazergodis, brunt bröd och framförallt naturell yoghurt!

PS: Europeski Shoppingmall vid Kievskaja Metro är fortfarande ett bättre varuhus.

PS 2: Se så mysigt det blev med ljusstakar från Zara Home, snart har vi ett regelrätt hem!

H&M har öppnat!

Ä.N.T.L.I.G.E.N

Så har det då äntligen skett: H&M har öppnat i Moskva, i den nyöppnade gallerian Metropolis.

Metro Voikovskay - Leningrdskoe freeway 16.

Kvinnodagen: Då har det börjat

Alldeles nyss fick jag blommor av Andrei och choklad av en annan gosse här på kontoret. Andrei hjälper mig med blommorna och fixade dessutom en vas, han har fattat vem det är han har att göra med. Men, spasibo bolshoi!

Här är kvinnodagen stor, mycket stor

"Vilka blommor och av vilken sort ska du köpa till Kina på kvinnodagen?", undrade Andrei, chauffören, och förklarade att han har connections - billiga och bra blommor kan lätt fixas.

Det är bara det att jag är helt ointresserad av att få blommor den 8 mars (och annars också) och Jonas är helt ointresserad av att köpa dem till mig.

Dilemma, eftersom man nånstans kanske borde ta seden dit man kommer; du anses nämligen inte vara riktigt klok om du inte uppskattar blommor i det här landet.

Kvinnodagen är stor, mycket, mycket stor i Ryssland. Hela kontoret är inrett som ett dagis med ballonger överallt. Snart kommer den ryska champagnen att flöda, blombuden rasa in och sånger börja sjungas.

Från koja till slott

I går var jag på tjejmiddag med temat "från koja till slott"; Daniel och Victorias förlovning skulle firas, så där lite svenskt och ironiskt, måste kanske tilläggas. Kolla in Carros inbjudningar till middagen! "Eder inbjudan" respektive "Kom på kalas", en för Vickan och en för Daniel, så att säga. Torun hade också tagit kvällen på allvar och dök upp i prinsessklänning.