Var i går morse på Sveriges ambassads månatliga frukostmöte för att, till ett reportage, lyssna på en frågestund med temat affärskultur och corporate governance i krisens kölvatten - och även om obeståndsrätt, indrivning av fordringar och nya rättsregler (även det i krisens kölvatten så att säga).
Träffar en gammal Uppsalabekant, Carl Ö, som skulle föreläsa om just obeståndsrätt. Vi småsnackar lite. En man kommer fram till oss och presenterar sig. Vi hälsar. Han frågar:
Man: Hej, vad heter du och vad gör du här?
Jag: Jag heter Kina Nordlander Zeidler och jag jobbar som frilansjournalist. (Ibland bedömner jag att det är passande att använda mina bägge efternamn. Ett besök på ambassaden anser jag vara ett sådant tillfälle).
Man: Men då borde jag känna till dig.
Jag: Jaha.... kanske det. Men nu gör du det! Vem är du?
Man: Jag är Sveriges ambassadör.
Jag: Oj... ja, det borde ju jag ha känt till. Men Du/Ni (stressad) är ju rätt ny på posten....
Man: Fem månader. Jag vill inte att du citerar mig idag.
Carl Ö: Tja, det där hade ju kanske kunnat gå bättre.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment