Jag promenerar Tverskaja upp - från gymet till jobbet. Är hungrig. Tänker att jag ska köpa frukost, jag vet att det egentligen inte går att hitta god frukost längs Tverskaja, men jag vägrar ge upp. Går in på Coffee Haus, en vedervärdig kaffekedja. Tittar på det sorgliga utbudet och säger: Kofie saboj (to go) i adno muffin (och en muffin).
Jag fortsätter: Tar ni kort?
Mannen bakom disken: Ja.
Mannen bakom disken fixar kaffe och värmer sen muffinsen i mikron och lägger den på ett porslinsfat.
Jag: Ja skasala saboy! (jag sa: ta med!)
Mannen tittar på mig och rycker på axlarna. Minen han ger mig säger: Ja, kaffet ja, men du sa inget om muffinsen. 245 rubel!
Jag sträcker fram kortet.
Mannen bakom disken: Vi tar inte kort.
Jag: Men du sa ju det alldeles nyss.
Mannen bakom disken rycker på axlarna. Minen han ger mig säger: Vi tar kort, men du frågade inte om kortmaskinen funkar.
Jag hämtar pengar. När jag kommer tillbaka ligger muffinsen i en eländig plastkartong och kaffet är så hett att det inte går att bära.
Jag: Kan jag få en påse?
Mannen bakom disken går i väg och kommer tillbaka efter 6-7 minuter, bara för att inse att den sorgliga plastförpackningen och kaffet inte får plats i samma påse.
Det är där jag får nog.
Idiot, väser jag, sliter bort plastförpacknigen och kastar ner allt i påsen - och kommer till jobbet med tårarna rinnandes.
Vad har hänt?, undrar Jonas.
Jag ville bara köpa en kaffe och en muffins, säger jag.
Och ja, jag vet att man inte kallar folk för idioter.
"Sänk dina föväntningar över vad som egentligen ska ske inne på Coffe Haus nästa gång," tipsade Malin, en kompis.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Kanns bra att veta att jag inte ar ensam som ibland brister ut i varsta grat-attacken efter att ha handlat i mataffaren eller som du nu, handlar kaffe av en riktigt otrevlig saljare har i Moskva. Det hande mig bara i forra veckan pa min narmaste affar,ATAK. Har alltid trott jag varit ensam om det!
Post a Comment